2017-11-05

Vi ställer om transportsystemet i Uppsala stad

Igår kritiserade Therez Olsson och Hannes Beckman (M) hur kommunen hanterar parkeringssituationen i Uppsala stad på UNT Debatt, se länk nedan. Plan- och byggnadsnämnden nämns inte i artikeln, men det var i Therez Olssons och min nämnd som vi rödgröna för ett år sedan införde ersatte parkeringsnormen (där byggaktörer tvingades tillhandahålla ett visst antal p-platser när de byggde) ett icke tvingande parkeringstal. Det innebär i praktiken att det blir mindre p-platser i Uppsala stad framöver då det är bättre ekonomi i att använda mark för bostäder än p-platser. För att ta ett exempel så kommer kommande bygget på Torbjörns torg få en rekommendation på 108 p-platser (varav 87 i garage) jämfört med 120 idag trots att det tillkommer 140 lägenheter. I samband med vårat beslut för ett år sedan skrev jag texten nedan för att informera internt i Vänsterpartiet, men gör sig även som svar på Moderaternas inspel igår.

Uppsala växer, såväl i staden som i omlandet. Det innebär ökad trafik och ett behov att ta politiskt ansvar för att transporterna kommer att fungera i framtiden. Teknikutveckling för att möta kommande miljö- och klimatutmaningar, t.ex. med en ökad andel elbilar i trafiken, är positivt. Men den räcker inte för att nå hela vägen. Elbilen tar lika mycket plats i staden, en krock är lika farlig oberoende av motortyp, och vi får inte glömma bort att elen alstrar växthusgaser när den produceras. Vi måste alltså våga stå upp för skarpa politiska beslut för att ställa om transportsystemet.

Uppsala stad har alla förutsättningar att ställa om till ett mer hållbart transportsystem. De flesta av oss kan välja bort bilen under milen. Det gör inte bara att vi oskyddade trafikanter får det säkrare på gator och vägar, utan även att de som verkligen behöver bilen, som boende på landsbygden, får en mer tillgänglig trafiksituation.

Ett exempel på hur vi arbetar är den nyligen antagna ändringen av riktvärden för parkeringstal. Tidigare fanns det tvingande bestämmelser för antal parkeringsplatser när det byggdes nytt. I centrala lägen där tillgängligheten är god för gång, cykel och kollektivtrafik ledde det till såväl opraktiska som onödigt dyra lösningar. Detta är ett av många exempel på hur bilanvändandet subventioneras i praktiken.

En trevlig aspekt av omställningen som sker är arbetet med att göra cykling mer tillgängligt. Allra viktigast är att barnens skolvägar blir säkra för cykling, då det alltid är lättare att välja rätt när man inte behöver ändra invanda mönster. Näst lättast att bryta mönster är vid flytt, många av oss kom till Uppsala som studenter och har cyklat sedan den dagen. Därför sätter vi så stor vikt vid att det finns ett brett urval av hållbara transportlösningar vid inflyttningen i nya stadsdelar, t.ex. i Ulleråker. Vi arbetar också med att uppmärksamma på onödigt krångliga markbestämmelser i detaljplaner som gör att cykling inte blir så tillgängligt som skulle kunna bli fallet annars. För oss är det en självklarhet att det måste gå att bygga skärmtak över cykelställ, för att ta ett exempel.

Även stadsbor behöver naturligtvis bilen ibland, t.ex. när vi hälsar på släkt på landet eller köra hem den där tvättmaskinen. För dessa behov kommer vi framöver ställa om från ägande till hyrande i ökad utsträckning. En bil ska användas, ju mer desto bättre, för att det inte ska vara en förlorad investering. Om du hyr bilen på en bensinmack eller på en bilpool så har du inget intresse av att använda bilen mer än nödvändigt. Därför ser kommunen till att gynna aktörer som ställer upp med sådana lösningar för boende.

UNT debatt 4/11: Rött ljus för rödgrön parkeringspolitik