2017-12-04

Granskning för Södra Kalkstenen

Södra Kalkstenen är i granskningsfasen för andra gången i planprocessen. Hittills har jag generellt fokusterat på samrådsskedet i planprocesser. Det är då vi politiker träffar allmänheten och sakägare i samrådsmöten. Förutom samrådet är även granskningen, som är en senare fas i planprocessen ett tillfälle för yttranden. Normalt hörs bara de sakägare som yttrat sig i samrådsskedet.

Fastighetsförteckningen ger här att så kallade rågrannar är uteslutande Uppsalahem (Marmorvägen, Blodstensvägen, Kalkstensvägen med tillhörande lokala hyresgästföreningar). Om det är hyresrätter som i det här fallet så ska hyresvärden kontakta hyresgästerna för att informera om granskningen (och även samrådet i det tidigare skedet).


Bild 1: Planprocessen för Södra Kalkstenen, speciellt här är att granskningen sker två gånger. Klicka för större bild.
Det är tre veckor för yttranden i granskningsfasen (sex veckor i samrådsfasen), i detta fall blir det månadsskiftet januari-februari 2018. Nämnden beslutade om granskning i juni 2017. Att det dröjer över ett halvår beror på att dagvattenutredningen som gjordes i den första granskningen var för tunn.

Stämmer det att bara de sakägare som var med vid samrådet bjuds in vid granskningsskedet?
I samrådsskedet är det fler remissinstanser som bjuds in, i granskningsskedet är det normalt bara de som yttrat sig i det tidigare samrådet som bjuds in, ja. I just detta fall bjuds även Hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta (utöver de tre ovan nämnda lokala hyresgästföreningarna) in trots att de inte lämnade ett remissyttrande under samrådet.

Skulle Besqab ha skadeståndsrätt om planen inte blir juridiskt bindande?
Besqab har avtal med köp av marken av kommunen efter att planen vunnit laga kraft. Om planen skulle upphävas har kommunen rätt att dra sig ur utan att Besqab får skadeståndsrätt.

Hur ser man till att de inte naggar i det som är grönmarkerat på Södra Kalkstenens illustrationsplan?


Bild 2: Övre karta: illustrationsplan för Södra Kalkstenen, vilken även visar våningsantal (romerska siffror). Nedre karta: plankartan från ett tidigare skede, som sedan blir juridiskt bindande. Klicka för större bild.
Plankartan, där t.ex. prickmark är utmarkerat, är den som är juridiskt bindande. Den nedre kartan i bild 2 är tagen från samrådsredogörelsen 2014. (Prickmark är en bestämmelse som används som placeringsbestämmelse, för att visa var på en fastighet det inte är tillåtet att placera byggnader.)

Det skrafferade på den övre kartan: ”berg i dagen”: betyder det att Besqab i möjligaste mån försöker bevara ”berg i dagen”? 
Det är kuperad mark: det är noga med husplaceringen, husen behöver placeras där det inte är för brant. Utgångsvärdet är att bevara skogskaraktären och naturvärden (även “berg i dagen”) i möjligaste mån. Punkthus gör att arean minimeras. Det är oklart om sankmarken som är ungefär där östra punkthuset är tänkt att stå ingår i dessa naturvärden.

Går det fortfarande att be om bom/bilbegränsning? Det föreslås bli en allmän gata vilket omöjliggör bommar. I samrådsskedet var en kvartersgata föreslagen, det är ändrat nu. I den här detaljplanen är det en säckgata (återvändsgränd) med vändplan. I Eriksberg-Ekebydalens planprogram som beslutades i novembernämnden kan ett förslag att bilvägens ände kopplas samman med Blodstensvägens och Marmorvägens ändar ses i illustrationsplanen, se nedan. Här ska jag vara ärlig att säga att jag missade den detaljen. Mitt och Vänsterpartiets fokus var att Stigbergsvägens kommande förlängning till Marmorvägen inte skulle bli för biltrafik utan uteslutande för gång och cykel. Det fokuset bidrog måhända till att jag inte nagelfar andra delar av illustrationsplanen så noga som jag borde ha gjort.


Bild 3: Beskärd illustrationsplan från planprogrammet Eriksberg-Ekebydalens slutdokument hösten 2017.
Om den här olyckliga billösningen, vilken skulle innebära att barns väg till Hågadalskolan korsas av en bilväg, blir ett skarpt förslag i senare detaljplaner är det glasklart vad min och Vänsterpartiets hållning är: gärna gång- och cykelväg men bilvägarna ska förbli säckgator.

2017-11-05

Vi ställer om transportsystemet i Uppsala stad

Igår kritiserade Therez Olsson och Hannes Beckman (M) hur kommunen hanterar parkeringssituationen i Uppsala stad på UNT Debatt, se länk nedan. Plan- och byggnadsnämnden nämns inte i artikeln, men det var i Therez Olssons och min nämnd som vi rödgröna för ett år sedan införde ersatte parkeringsnormen (där byggaktörer tvingades tillhandahålla ett visst antal p-platser när de byggde) ett icke tvingande parkeringstal. Det innebär i praktiken att det blir mindre p-platser i Uppsala stad framöver då det är bättre ekonomi i att använda mark för bostäder än p-platser. För att ta ett exempel så kommer kommande bygget på Torbjörns torg få en rekommendation på 108 p-platser (varav 87 i garage) jämfört med 120 idag trots att det tillkommer 140 lägenheter. I samband med vårat beslut för ett år sedan skrev jag texten nedan för att informera internt i Vänsterpartiet, men gör sig även som svar på Moderaternas inspel igår.

Uppsala växer, såväl i staden som i omlandet. Det innebär ökad trafik och ett behov att ta politiskt ansvar för att transporterna kommer att fungera i framtiden. Teknikutveckling för att möta kommande miljö- och klimatutmaningar, t.ex. med en ökad andel elbilar i trafiken, är positivt. Men den räcker inte för att nå hela vägen. Elbilen tar lika mycket plats i staden, en krock är lika farlig oberoende av motortyp, och vi får inte glömma bort att elen alstrar växthusgaser när den produceras. Vi måste alltså våga stå upp för skarpa politiska beslut för att ställa om transportsystemet.

Uppsala stad har alla förutsättningar att ställa om till ett mer hållbart transportsystem. De flesta av oss kan välja bort bilen under milen. Det gör inte bara att vi oskyddade trafikanter får det säkrare på gator och vägar, utan även att de som verkligen behöver bilen, som boende på landsbygden, får en mer tillgänglig trafiksituation.

Ett exempel på hur vi arbetar är den nyligen antagna ändringen av riktvärden för parkeringstal. Tidigare fanns det tvingande bestämmelser för antal parkeringsplatser när det byggdes nytt. I centrala lägen där tillgängligheten är god för gång, cykel och kollektivtrafik ledde det till såväl opraktiska som onödigt dyra lösningar. Detta är ett av många exempel på hur bilanvändandet subventioneras i praktiken.

En trevlig aspekt av omställningen som sker är arbetet med att göra cykling mer tillgängligt. Allra viktigast är att barnens skolvägar blir säkra för cykling, då det alltid är lättare att välja rätt när man inte behöver ändra invanda mönster. Näst lättast att bryta mönster är vid flytt, många av oss kom till Uppsala som studenter och har cyklat sedan den dagen. Därför sätter vi så stor vikt vid att det finns ett brett urval av hållbara transportlösningar vid inflyttningen i nya stadsdelar, t.ex. i Ulleråker. Vi arbetar också med att uppmärksamma på onödigt krångliga markbestämmelser i detaljplaner som gör att cykling inte blir så tillgängligt som skulle kunna bli fallet annars. För oss är det en självklarhet att det måste gå att bygga skärmtak över cykelställ, för att ta ett exempel.

Även stadsbor behöver naturligtvis bilen ibland, t.ex. när vi hälsar på släkt på landet eller köra hem den där tvättmaskinen. För dessa behov kommer vi framöver ställa om från ägande till hyrande i ökad utsträckning. En bil ska användas, ju mer desto bättre, för att det inte ska vara en förlorad investering. Om du hyr bilen på en bensinmack eller på en bilpool så har du inget intresse av att använda bilen mer än nödvändigt. Därför ser kommunen till att gynna aktörer som ställer upp med sådana lösningar för boende.

UNT debatt 4/11: Rött ljus för rödgrön parkeringspolitik

2017-10-11

Exploateringstal och hållbara transporter i Uppsala tätort

Igår var det offentlig paneldebatt om förtätningen av Uppsala tätort i Stadsbiblioteket. Alexander Ståhle är stadsbyggnadsforskare på KTH och har skrivit boken Alla behöver närhet. Han berättade att det behövs ett exploateringstal på minst 1 för att transporter ska kunna bli hållbara i en stad. För att tala klarspråk så väljer vi bort bilen och börjar gå, cykla och åker kollektivt istället när transporterna blir hållbara i staden. Fyra våningar på en fjärdedel av ytan i ett kvarter ger det exploateringstalet, för att ta ett exempel. Det motsvarar 150 boende på ett hektar. På bilden nedan visas exploateringstalet för Uppsala tätort. Endast de helröda områdena når ett exploateringstal på över 1. Kvarteret Plantan vid St. Olofsgatan-Kungsgatan-Dragarbrunnsgatan, där nya SF-biografen kommer att ligga, har det högsta talet 4,9. Genomsnittet för kvarteren i Uppsala är 0,42.



Exploateringstal på kvartersnivå i Uppsala tätort idag. Klicka för större bild.

Jag skulle gärna vilja att alla skulle kunna bo i ett område som har Nyby Gårds täthet. Det är ett radhusområde med några punkthus, generösa gårdar och en park norr om Bärbyleden i Gamla Uppsala. Bilden visar tyvärr att exploateringstalet här är 0,34-0,35.

Huvudanledningen till att jag står för förtätningspolitiken i Uppsalas Plan- och byggnadsnämnd är bostadsbristen. Resonemanget ovan är också tungt vägande. Om vi skulle sprida ut staden utanför dagens gränser skulle resultatet bli att transporterna blev så långa att cykeln väljs bort. Uppsala tätort har alla förutsättningar att ställa om till hållbart resande. Trenden är god, ska sägas.

Här har jag hämtat kartan: Bebyggelsetopologi, en underlagsrapport till gällande översiktsplanen

2017-07-04

Uppföljande frågor efter paneldebatt i Eriksberg

Kjell Lundgren var moderator på paneldebatten i Eriksbergskolans aula i maj. Nedan svarar jag på hans uppföljande frågor.


Hur tar ni till er innehållet i debatten?
Det är alltid lättare att ta till sig inspel från välorganiserade opinioner som den i Eriksberg. Jag vet nu väldigt tydligt vad det finns för synpunkter om kommande förändringar i området. En utmaning är att få till likställigheten, det finns andra grupper som berörs som inte kommer på samrådsmöten och gör sin röst hörda. Där arbetar kommunen mer aktivt och uppsökande.

Kommer debatten, och andra aktioner, att påverka arbetet med planförslaget?
Självklart väger vi alltid in närboendes synpunkter och kunskaper i beslut som ofta, men inte alltid, inte rimmar med behovet av fler bostäder och andra allmänintressen.

Är sammanställningen från samrådet klar, och överlämnad? Får vi ta del av det resultatet?
Vi nämndpolitiker kommer att se sammanställningen i höst. Resultatet kommer bli en offentlig handling.

Hur går beslutsprocessen vidare?
Sammanställningen av planprogrammet kommer att användas som riktlinje för kommande juridiskt bindande detaljplaner som är geografiskt på kvartersnivå. I bloggposten nedan från den 22 maj finns en bild på en tidsaxel för kommunens planprocess för detaljplaneläggning. Det finns ett antal varianter på den tidsaxeln beroende på detaljplanens karaktär, se länken ”Så tas en detaljplan fram” uppe till höger.




Detaljplan för åtta- och femvåningshus söder om Marmorvägen. Klicka för större bild.
I det här sammanhanget måste jag nämna detaljplanen Norby 31:74 för exploateringen mellan Marmorvägen och Blodstensvägen. Den gäller kommande fyra punkthus i åtta våningar längs med en ny återvändsgränd och ett lamellhus i fem våningar vid Norbyvägen med sammanlagt ca 140 lägenheter. Den här detaljplanen var ute på samråd 2012 och var ute på granskning 2014. Då behövdes en inventering av fladdermusbeståndet och om de hade någon koloni i området, något som bara kan göras under korta tid på året vilket har försenat projektet. Det bedöms nu inte vara en avgörande biotop för fladdermössens överlevnad i södra Uppsala. Projektet i övrigt har sedan tidigare varit så genomarbetat att vi beslutade ställa ut detaljplanen för granskning innan sammanställningen för planprogrammet har färdigställts.

2017-07-02

Ska politiker agera smakdomare?

Tisdagen den 27 juni, nämnd
Dagen då den borgerliga alliansen upphörde att finnas till i Uppsalas Plan- och byggnadsnämnd. Detta följdes upp dagen efter i UNT. Moderaterna, med nämndens andre vice ordförande och kommunalråd Therez Olsson i spetsen, för en politik där exploateringsgraden gärna får utökas en våning till i olika detaljplaner. Det ger henne ett stående matematiskt plus när bostadsbristen kommer på tal.

Samtidigt var det en tidsfråga innan förtätningskritiken som finns i staden skulle plockas upp politiskt. Mellanvalstiden tar slut nu och därmed kommer positioneringar. Framförallt Simon Westberg (KD), men även Karin Ericsson (C), kritiserade den i deras bedömning för höga tätheten i en detaljplan för Börjetull som kommer ut på samråd i augusti. Även en detaljplan för fyra hus på åtta våningar i Eriksberg på en ny återvändsgränd mellan Marmorvägen och Blodstensvägen blev omdebatterad. Simon Westberg såg det som demokratiska uppgift att agera smakdomare (hans begrepp) och döma ut projektet som ”miljonprogram”, och därmed per definition värt att döma ut. Han vill istället se mer av nyklassisk arkitektur. (Gunnar Leches Vaksalaskola är ett nyklassiskt exempel.)

Jag håller med Simon Westberg att det finns objektivt sett goda och dåliga kvaliteter i arkitektursammanhang, som inom musiken. Ett antal av dessa i stadsrummet har tjänstepersonerna i förvaltningen uppmärksammat mig på. Ett udda exempel är mosaiken som containrarna för massaved vid fjärrvärmeverket i Boländerna bildar. Men att döma ut kommande byggprojekt som ”miljonprogram” skulle för mig vara som att döma ut Bossa Nova som ”tråkig” utan att ha lärt mig sammanhanget.

Den politiska domänen rör t.ex. att främja gång, cykel och kollektivtrafik framför bilen i staden (men inte färgen på cykelställ). Våningshöjder och siktlinjer. Materialval för byggnationer. Om det ska vara verksamheter i bottenvåningarna skär genom partierna, våra partikamrater som sitter i allmännyttans styrelse menar att våra för höga krav leder till högre hyror. Däremot så överlämnar jag så kallade smakdomarfrågor i nämndsammanhang till förvaltningen.

Jag avslutar med ett par visdomsord av Emma Jonsteg, VD för arkitektkontoret Utopia som i arkitekttidningen Mellanrum #1/2017 säger: ”Politiker ska skapa förutsättningar, ta in proffs som bedömer det ni inte kan”.

2017-06-11

Ska Uppsala förbli en stor småstad?

UNT har ett heluppslag idag (11/6) med utgångspunkt att över 40 % av de svarande i en enkät tycker att Uppsala stad blir mindre attraktiv att bo i med nuvarande byggtaktJag kan skriva under på Erik Pellings svar. Nedan har jag saxat, då artikeln tyvärr är bakom betalvägg.
UNT: ”Möter du kritiska åsikter nu när det byggs så mycket i Uppsala?”
Erik Pelling: ”Ja, en fråga jag ofta får är varför Uppsala måste växa. Då svarar jag att det såklart inte är ett självändamål, men att vi behöver ta höjd i översiktsplanerna för att vi antagligen kommer att växa eftersom vi gjort det varje år sedan 50-talet. Alternativet vore att stå där passivt utan planering.
Vi försöker behålla Uppsalas karaktär som liten storstad genom att utveckla innerstan med stor varsamhet. Dels att växa inåt i stället för att bygga på bredden, annars behöver man ägna stor tid åt att förflytta sig. I Uppsala stad är det så nära att vi kan cykla dit man ska. Så vi behöver bygga inom gränserna, men på rätt platser. Jag är egentligen inte orolig för det gröna, för vi bygger främst på markparkeringar.
Den största utmaningen är bygga så att det inte känns för tätt och mörkt. Där har vi kanske inte alltid lyckats, och det är därför vi har tagit fram en arkitekturpolicy och anställt en stadsarkitekt. Vi vidtar åtgärder för att bli bättre.”

En Ola Karlsson från Löten uttrycker något många säger till oss i politiken: ”Jag ser hellre att kommunen växer genom kransorter som ligger strax utanför Uppsala, och att man skapar bra kommunikationer till dem.”
Jag sympatiserar med den ambitionen, framför allt när det gäller tätorter där förutsättningarna är goda för spårtrafik. I gällande Översiktsplanen står det också att upp till 10 000 nya bostäder och 5 000 nya arbetsplatser har tillkommit i de 13 prioriterade tätorterna till år 2050.

Ramberedskapen för Uppsalas prioriterade tätorter. Klicka för större bild.

Här sätter vatten och avlopp (VA), elförsörjning, kommunikationer och andra infrastrukturfaktorer taket (siffrorna på bilden) för hur mycket som kan byggas av olika aktörer framöver.
T.ex. är kommunen aktiv i Storvreta just nu med att planera bostäder och verksamheter nära stationsläget. I Gunsta finns det långt framskridna planer på att bygga bostäder, just nu hänger den på att Vattenfall ska investera i elnätet där.
För så här är det: kommunen kan inte med gott samvete godkänna stora byggen på landsbygden utan att vi är säkra på att alla pusselbitar är på plats. Vi vill inte göra om misstaget från Lindbacken vid Jälla där det bor invånare sedan ett par år, men där vi först nu beslutar om detaljplanen för barnens skola.
Till sist kan vi inte tillåta bostäder på jordbruksmark utan väldigt starka skäl. Det finns välgrundade anledningar till att Plan- och bygglagen är tydlig på den punkten. Men den frågan återkommer jag till.

2017-05-30

Kommande utsikt från UKK

Rikshem planerar för 90 ytterligare bostäder på kvarteret Siv (Sivia torg). Detaljplanen var på samråd i höstas. Plan- och byggnadsnämnden kommer att få ett förslag för att detaljplanen ska kunna vinna laga kraft nu efter sommaren. Då kommer yttranden från Länsstyrelsen, andra remissinstanser, och allmänheten att ha vägts in i det slutliga dokumentet. Resultatet kommer att bli att ett slitet kvarter i centralt läge i Uppsala kommer att få fler hyresrätter, bostadsrätter och verksamheter i bottenplan. Det har förekommit mycket spekulationer om hur det bygget kommer att inkräkta på utsikten från UKK:s sjätte våning. T.ex. skrev förra kommunalrådet och nuvarande ordförande för UKK Lena Hartwig så här i UNT den 20 mars i år:

"Detaljplaneförslaget för kvarteret Siv behöver omarbetas. Det är vår bestämda uppfattning att planen endast ska tillåta högst sex våningar för handel och bostäder.
Panoramautsikten – av Riksantikvarieämbetet betraktat som allmänt intresse – inskränks högst väsentligt och minskar allmänhetens möjlighet att ta del av stadens riksintressanta siluett och de viktigaste landmärkena från UKK:s foajé."




Nuvarande och föreslagen vy från UKK:s sjätte våning, hämtade från planbeskrivningen.

I planbeskrivningen (se andra länken nedan) är det tydligt att det inte skulle bli fler våningar än vad som är fallet idag (sex). Bilderna visar att vyn över silhuetten kommer att bevaras. Till saken hör att Stadshuset bakom kvarteret Siv kommer att byggas till så att nuvarande L-strukturen blir till en kvadrat där alla sidorna får full höjd. Taklandskapet bakom kommer alltså inte synas oavsett vad som kommer att hända med kvarteret Siv.

Vi som har kontinuerlig insyn i Stadsbyggnadsförvaltningens verksamhet har naturligtvis huvudansvaret att rätta till missförstånd som alltid förekommer i frågor som berör och intresserar. Samtidigt är planbeskrivningen en offentlig handling som alla har tillgång till.

Lena Hartwigs debattartikel i UNT
Samrådshandlingar från i höstas

2017-05-22

Dagbok från Plan- och byggnadsnämnden

Vi i den rödgröna majoriteten i Plan- och byggnadsnämnden har skrivit en debattartikel i UNT den här mandatperioden, den publicerades i mars 2016. Erik Pelling (S), Trond Svendsen (MP) och jag har en ambition om en debattartikel i kvartalet, men så har det inte blivit av olika anledningar. Jag ser att avsaknaden av sakdebatt i offentligheten resulterar i olika missförstånd hos allmänheten, både om hur kommunen fungerar och konkreta byggnationer som är på gång. Det är huvudanledningen till att jag nu börjar med en öppen dagbok från nämnden, som kommer att uppdateras ungefär en gång i månaden, vilket är samma takt som vi har nämndmöten.

Onsdag den 8 mars 2017
Träff med åtta Ekebybor, Trond Svendsen (MP), Helena Olsson (S) (Erik Pelling är sakägare och jävig så han avstår från en aktiv roll i frågan) och Hanna Mörck (V) från Kommunstyrelsens Mark- och exploateringsutskott. En byggnation planeras på Coop-parkeringen, kvarteret Hindsgavl. Byggherren Genova vill bygga lägenheter i fem hus på upp till nio våningar på Coop-parkeringen och själva platsen för butiken. Coop och Genova har nyligen gått ut med ett pressmeddelande om intentionen att butiken ska kunna överleva i nya lokaler i bottenvåningen. Dessutom finns det planer på lite andra verksamheter i det kommande bottenplanet. Vi politiker i nämnden, och även kommunens tjänstemän, har blivit frekvent kontaktade av oroliga närboende som ser att niovåningshus kommer att förstöra karaktären på Ekeby där låghus dominerar idag. Vi politiker informerade om hur kommunens planprocess ser ut, se tidaxeln på bilden. 

Bild 1: Tidsaxel för kommunens planprocess, här för exemplet Hindsgavl. Klicka för bättre upplösning.

Hindsgavl är ett tjänstemannaärende än så länge. Vi politiker kommer in då nämnden beslutar om samråd. Det kommer antagligen att ske efter sommaruppehållet 2017. Jag berättade även att jag var medveten om att Kjell Haglund (V) som satt i nämnden förra mandatperioden har sagt på ett möte i Ekeby under valrörelsen att Vänsterpartiet inte vill ha mer än sex våningar i Ekeby. De närboende vill fortsatt ha möten med oss politiker, men vi har inte så mycket mer att säga än i mars till dags dato.

Måndag den 13 mars 2017
Möte i Årsta-Sala Backe hemma hos Lennart Söderberg och Berit Bengtsson. Jag berättade om förtätningen som sker på det gamla kraftledningsstråket längs med Fyrislundsgatan, och även tankar kring vad som ska hända med Brantings torg och Brantingskolan.

Fredag den 17 mars 2017
Terese Ädling från Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala Universitet gjorde en djupintervju med mig som hon även gjort med de andra ledamöterna i nämnden. Hennes huvudsakliga frågeställning var hur vi politiker ser på estetik. Där är mitt svar att jag litar på bedömningen hos utbildade landskapsarkitekter som förstår och ser kvaliteter i byggnationer som jag som inte är utbildad inte gör. Jag brukar säga att rollfördelningen mellan politik och tjänstemän är att vi politiker ska säga att det ska cyklas mera, men att det skulle bli fel om vi skulle lägga oss i färgen och placeringen av cykelställ.

Måndag den 15 maj 2017
Paneldebatt i Eriksbergsskolans aula om planprogrammet som var ute på samråd i vintras. Eriksberg är ett av de områden i Uppsala som kommunen ser som lämplig för förtätning. Det viktigaste budskapet på paneldebatten var från oss i Plan- och byggnadsnämnden var följande. Det är inte för att vi har storhetsvansinne att kunna visa upp Uppsala som Sveriges fjärde storstad. Att Uppsala stad behöver förtätas kommer sig av att vi har bostadsbrist. Det flyttar in 4 000 personer till Uppsala om året. 30 000 är aktivt bostadssökande. Den här bostadsbristen gör att kommunen tvingas till dyra tillfälliga lösningar, jag hör det från t.ex. Socialnämnden och Arbetsmarknadsnämnden varje gång vi har möte innan Kommunfullmäktige. Och det drabbar naturligtvis framför allt på ett individuellt plan. I Vänsterpartiet är det gott om medlemmar som är socionomer och arbetar som socialsekreterare som berättar om hur bostadsbristen ställer till det när folk inte har tillgång till en flexibel bostadsmarknad när livssituationer ändras. Arbetarklassungdomar i Smedjebacken väljer kanske bort Uppsala som studentort då de inte har föräldrar som kan köpa en bostadsrätt åt dem. Vi får en mindre blandad studentskara på univiersiteten. Det här är allmänintressen där de berörda aldrig kommer vara inbjudna som sakägare i samråd.

Att det är just Eriksberg som nu pekas ut som lämpligt förtätningsområde har flera anledningar. Det är nära till områden med höga gröna värden som Hågadalen och Stadsskogen som fler skulle kunna få tillgång till. På en del områden i Eriksberg känns det idag otryggt. Den här otryggheten kan byggas bort. Verksamheterna på Västertorg har behov av ett större kundunderlag. Om Västertorg kan ge boende möjlighet slippa åka bil till t.ex. Gränby Centrum och kanske t.o.m. sälja bilen är mycket vunnet, för såväl den enskilde som kommunen.

Det har inte undgått någon som läst UNT de senaste månaderna att många Eriksbergsbor är oroliga inför det som komma skall. En delanledning är att vi från kommunen hade kunnat vara mycket tydligare i vad som är skillnaden mellan ett planprogram, som är en ej juridiskt bindande vägledning framöver, och en juridiskt bindande detaljplan som kommer gälla för det enskilda kvarteret. Det här planprogrammets samråd resulterade i 420 inkomna samrådsyttranden som nu sammanställs för att vi politiker så småningom kommer kunna vikta in dem när vi besluta om slutdokumentet. Den kommer kommunen sedan använda för vägledning när detaljplanerna (med motsvarande tidsaxel som för Hindsgavl på bilden) kommer att initieras. Där kommer naturligtvis också samrådstiden på sex veckor, ofta med tillhörande möte med allmänheten, ingå. Tiden för inflytande från allmänheten och berörda är alltså fortfarande inte avslutad förrän den sista detaljplanen sjösätts någon gång på 2030-talet.

På paneldebatten var det tydligt att många i publiken ville värna Eriksbergs gröna värden. Där tänker jag på en pall på tre ben för den ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarheten. Den ekologiska ger förutsättningarna, den ekonomiska ger medlen för den sociala hållbarheten som är målet. Om man fokuserar på en eller på två ben samtidigt som det tredje benet går sönder så har vi ingen pall längre. I det parlamentariska arbetet måste vi agera som trebenspartier. På samrådsmötet i januari tyckte en kvinna som var skrämd av kommande förtätningen att jag låter som en politiker när jag mumlade ett försök till svar på om jag var stolt över planprogrammet. Men jag är ju politiker. Om inte jag står upp för allmänintresset som är en hörnsten i det politiska uppdraget så har jag inte gjort mitt jobb.