2009-12-09

Equality Trust- Ett bättre Gapminder



Hans Rosling är fantastiskt inspirerande med sitt Gapminder, där han med FN-statistik visar på hur världens länder utvecklas. Man kan oxå göra sina egna grafer. Men jag har saknat den sociala dimensionen. Jag har bott i Brasilien, där det är ojämlikt och mycket mord, och i Sverige, där det är jämlikt och lite mord. En sådan graf ville jag länge göra själv, men Gapminder har inte nödvändiga data.

Nu finns det en bok som kommer ut på svenska i januari som heter Jämlikhetsanden.
På hemsidan The Equality Trust kan man se ett otal exempel på att jämlika samhällen är bättre för alla. Morden minskar, barns välfärd ökar, fysisk och mental hälsa ökar. Och så vidare.

”Det är långtgående slutsatser författarna drar, men bevisen, som är smärtsamt tydligt framlagda, är svåra att säga emot.”, muttrar The Economist...

Det vore guld med ett samarbete mellan Gapminder och The Equality Trust. Det är bara att hoppas att den rödgröna oppositionen gör det mesta möjliga av informationen.

2009-11-05

Konflikten

Det är konflikten, inte samförstånd och konsensus, som gör att meningsmotståndare får insikter, såväl om sin egen som motståndarens ideologi. Dessa tankar kommer från Alexis de Tocqueville, som var en av huvudförfattarna till USAs konstitution.
Det är en näst intill omöjligt svår konst att argumentera så att diskussionen blir verkligt konstruktiv. Jag är själv usel på det. Det krävs en kall hjärna och ett stort hjärta. Den kalla hjärnan krävs för att lyssna på motståndarens argumentering och verkligen ta till sig vad hon säger, inte bara vad man tror att hon säger. Det stora hjärtat krävs för att inse att meningsmotståndare typiskt är lika stora humanister som en själv. Det är lätt hänt att automatiskt avfärda en meningsmotståndare med tillmälen som populist, lögnare, köpt eller nyttig idiot. Några tips i detta sammanhang följer här.

För talaren:

Tvinga dig själv att tala lågmält. Det vanliga annars är att bli mer högröstad när diskussionen hettar till. Andas djupare ju intressantare diskussionen ter sig. Citera aldrig andras negativa uppfattningar om meningsmotståndaren. Försök att undvika citat av böcker och liknande i direkttal, utom när det är nödvändigt. Det förvirrar normalt bara meningsmotståndaren och får henne att känna sig underlägsen. Tala ur hjärtat, med den kalla hjärnan påslagen. Var försiktig med ironier och provokationer när det hettar till i en politisk diskussion. Ironi måste läsas mellan raderna. Undantaget för provokationer och liknande är när du inte bryr dig om du bränner broar för gott. Alternativt så är du säker på att den ömsesidiga respekten återfinner sig efter den ofelbara förbittringen. Försök alltid att formulera dig med betraktarens glasögon på. För att en verklig dialog ska komma till stånd krävs det att båda parter använder samma språkbruk. Meningsfränder förstår ofta redan din tankegång. Hos dem behöver du inte bli ytterligare bekräftad. Lägg inte ord i mun. Var försiktig med att säga åt henne vad hon ska göra, säga eller tänka på. En klassiker är ”men kan du inte se det ur mitt perspektiv”. Försök att se saken ur hennes perspektiv istället.
Om du får henne svarslös blir du antagligen nöjd. Tänk då på att det antagligen är för att hon har tröttnat på att diskutera med dig.

För lyssnaren:

Lyssna på vad hon säger. Normalt tänker man mer på vad man ska säga härnäst. Låt henne tala till punkt. Vänta gärna några ögonblick med att svara. Kanske hade hon inte talat färdigt än? Har du egentligen något mer av värde att tillägga för tillfället? Läs aldrig mellan raderna. Ignorera ironier och skämt. När hon säger en sak du inte har tänkt på, tacka då för hennes bidrag till din bättre förståelse. När någon påpekar att du upprepar dig själv, är dryg, använder dig av floskler, saknar självdistans eller talar så att ingen förstår vad du säger, tacka då för upplysningen.

För båda:
Det är frågan, inte svaret, som ger svaret på frågan.

2009-09-11

Frihetlig skatteväxling




Man skulle kunna använda skatter som styrmedel för att fasa ut kapitalistisk produktion, på samma sätt som man använder
gröna skatter för att fasa ut produktion som är miljöfarlig. Gröna skatter är kravmärkningens motsvarighet i den politiska sfären. Rättvisemärkningens motsvarighet skulle då vara frihetliga skatter.

De svarta skatterna skulle vara av tvåstegskaraktär. Omärkt produktion kommer att vara belastad med den högsta skattenivån. Jag förstår inte hur någon som kallar sig humanist kan rättfärdiga varför omärkt produktion, vilket inkluderar utnyttjande av barnarbetare, ska konkurrera på lika villkor som rättvisemärkt produktion. Denna skattesats är tänkt att fasa ut produktion som uppenbart strider mot grundläggande mänskliga värderingar. Rättvisemärkningen kommer att ha en lägre skattesats. Ekonomiskt demokratisk (arbetarägd) produktion kommer att vara skattebefriad.

Rättvisemärkningen kommer att utföras av en demokratiskt kontrollerad myndighet kallad producentverket, analogt med konsumentverket.

Skatteinkomsterna skulle till exempel kunna gå till att sänka skatten på arbete, såsom är fallet med grön skatteväxling.

Faktum är att arbetarägda företag hade avdragsrätt i Reagans USA på åttiotalet. Det var en okontroversiell fråga. Det är klart att det är bra om arbetarna kan styra över sina egna arbetsliv! I Sverige däremot har ekonomisk demokrati varit en stendöd fråga sedan löntagarfonderna, vilka inte bidrog till att frihetskänslan ökade speciellt mycket bland Sveriges arbetare. Den svenska kapitalismen satt kvar i orubbat bo. Meningsmotståndarna till ekonomiska demokrater var ruskigt bra på att mota olle i grind.

Om man accepterar gröna men inte frihetliga skatter sätter man miljön framför människan. Om man kallar sig för humanist borde prioriteringen snarare vara den omvända.

Socialism.nu pågår diskussionen. Där är det lite mer action än i kommentatorstrådarna på min blogg...

2009-04-06

Bokrecension

After Capitalism av David Schweickart

Vi inom vänstern är bra på att veta vad vi inte vill. Kapitalismen är ett rött skynke för oss, framförallt p.g.a. de extrema skillnaderna i inkomster och förmögenheter som den medför. Däremot är vi oftast mindre bra på att formulera alternativ. Ett kapitalistiskt mantra som myntades av Margaret Thatcher är: There Is No Alternative, TINA. Alltså att kapitalismen är det enda systemet som är förenligt med demokrati och frihetliga värden. Hade Thatcher rätt? Att den centralstyrda kommandoekonomin, som den såg ut i det forna östblocket, inte är något seriöst alternativ längre är väl de flesta överens om. David Schweickart, professor i psykologi i Chicago, har tagit på sig utmaningen att skissa på en solidarisk värld bortom kapitalismen, senast i boken After Capitalism. Han kallar systemet för Ekonomisk Demokrati. I dagens värld är vi bemyndigade att rösta fram regeringar medan i fallet företagsledningar är vi omyndigförklarade. Istället är det aktieägarna som med ekonomiska muskler kan köpa sig makten över produktionsmedlen. Det vill Schweickart ändra på. Arbetarna ska i arbetarråd kunna rösta fram företagsledningar i storföretag medan småföretag ska styras direktdemokratiskt.

Att stora arbetarägda företag kan fungera i praktiken är MCC, Mondragon Corporación Cooperativa, ett företagskooperativ i Baskien i Spanien, ett framgångsrikt exempel på. Det grundades 1943 och producerar idag allt från jordbruksprodukter till industrirobotar. Företaget har idag två forskningscentra, ett antal utbildningscentra, en bank, m.m. Sammanlagt är det över femtiotusen arbetare aktiva i företagskomplexet.

Schweickart vill att arbetarägda företag konkurrerar på en marknad där konsumenter och företag optimerar produktionen med hjälp av utbud och efterfrågan. Han föreslår att ett demokratiskt valt råd delar ut skattepengar till företag som har behov av investeringskapital. Det är alltså skillnad på en kapitalistisk marknad och en demokratiskt styrd dito. Marknad och kapitalism är inga synonymer.

Schweickart argumenterar för att staten ska ge ekonomiskt och tekniskt stöd åt företag som ombildas till att vara arbetarägda. Vidare föreslår han att staten ska hjälpa till att köpa upp företag när det är finansiellt möjligt för att sedan ge kontrollen till arbetarna. Detta är oftast möjligt när företaget är i finansiell kris och aktien billig. Risken är alltså stor att pengar går förlorade. Samtidigt är en konkurs av skada för samhället, varför det allmännas stöd borde vara stort för en sådan investering.

Sammantaget är David Schweickarts bok After Capitalism det bästa jag läst på temat alternativ till kapitalismen. Den inger hopp i dessa tider av TINA. Samtidigt är det en realistisk vision. Konstigt nog har den inte översatts till så många språk. En svensk version saknas till exempel. Kan det vara för att diskussionen om ekonomisk demokrati fortfarande är tabubelagd sedan striden om löntagarfonderna för drygt tjugo år sedan? Vi inom vänstern borde ha självförtroende nog att återinföra begreppet ekonomisk demokrati på dagordningen.

2009-04-02

Trade not aid

Igår var jag på ett seminarium om hur Rättvisemärkt arbetar. Om man handlar rättvisemärkta varor så garanteras att:

• Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
• Barnarbete och diskriminering motverkas
• Demokratin och organisationsrätten främjas
• Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt
• Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas

Det är hög tid att Uppsala blir en Fairtrade City! Fairtrade City är en diplomering till kommuner som engagerar sig för etisk konsumtion.

2009-03-26

Tack Danmark: Bro över Fehmarn-bält!

Med denna bro kommer järnvägen kunna konkurrera med flyget till norra Tyskland. Tack, Danmark! Förhoppningsvis investerar Sverige i järnvägsinfrastruktur, så att sträckan Stockholm-Hamburg kortas ned till några timmar. Att beslutet att bygga Fehmarn-bält-bron har dröjt så länge beror främst på att Tyskland har visat sig ointresserat. Stora hamnar i Rostock mfl. gillar inte konkurrensen med en fast förbindelse.

Apropå tåg så är det sorgligt att se regeringens halsstarrighet i fallet konkurrensutsättning av SJ. SJ är ett naturligt monopol med stordriftfördelar, precis som Posten. Det är nyliberal ideologisk blindhet att bortse från faktumet att det sammantaget blir dyrare med fler aktörer på samma spår, eller fler brevbärare i samma trappuppgång.

2009-03-17

Heders, Lars Ohly!

När jag googlade på mig själv häromdagen hittade jag detta:
Lars Ohly svarar på ett gammalt inlägg jag skrev på vänsterns debattforum. Att Ohly har en annan uppfattning än jag ang. val av fack förtar inte faktum: Det hedrar Ohly att han tar sig tid att skriva ett svar till en nobody som jag. Hans förhoppning att jag ska känna mig varmt välkommen i partiet är härmed bekräftad.

2009-03-16

Free Burmas political prisoners!

Dear Friends,

Will you make a stand for Burma's Political Prisoners?
Today thousands of people across the world are uniting with one voice
demanding the release all of Burma's political prisoners. They are taking
part in a global signature campaign which aims to collect 888,888 signatures
before 24 May 2009 the legal date that Burma’s democracy leader, Aung San
Suu Kyi should be released from house arrest.

The petition calls on the UN Secretary General Ban Ki-moon to make it his
personal priority to secure the release of all political prisoners in Burma,
as the essential first step towards democracy in the country.

Please sign the petition now!

The target of 888,888 signatures symbolises 8.8.88, the day the junta
massacred some 3,000 people who courageously protested in Burma’s largest
democracy uprising.

*Political Prisoners In Burma – Facts
** There are over 2,100 political prisoners in Burma.
* *They are innocent:* These prisoners have committed no crime. They have
been imprisoned for peacefully calling for democracy and freedom in Burma.
* *They are subjected to horrific torture:* Once in prison, democracy
activists face horrific torture, including electric shocks, rape, iron rods
rubbed on their shins until the flesh rubs off, severe beatings and solitary
confinement.
* *They endure terrible suffering:* Many prisoners are kept in their cells
24 hours a day, given inadequate food and are in poor health. However, the
regime appears to be systematically denying medical treatment to political
prisoners.

These are brave men and women that are at the forefront of the fight for
freedom and democracy in Burma. They need your help.


Sign the petition now!

A global movement
We can’t let the world forget these political prisoners. Please help by
forwarding this email to your friends and colleagues so that they too can
make a stand for freedom in Burma.

Thank you,

Anna Roberts
Director
Burma Campaign UK

2009-03-03

Bokrecension

En Värld Utan Fattigdom: Socialt Företagande Och Kapitalismens Framtid
Muhammad Yunus
Bookhouse Publishing AB, 2008

Muhammad Yunus är mannen bakom idén mikrokrediter. Grameen Bank, med ursprung i Bangladesh, ger små lån till fattiga människor utan kreditvärdighet. Tanken har burit frukt och idag finns det mikrokreditsbanker på alla kontinenter. Miljontals fattiga har tagit sig ur sin misär och kan idag leva på sitt småföretagande. 2006 delade Yunus och Grameen bank på Nobels fredspris.

Yunus är idag väl sedd i fina sällskap såsom World Economic Forum i Davos. Han har superkapitalister såsom Bill Gates öra. Är det anledning nog att avfärda honom ur ett vänsterperspektiv? Absolut inte, tvärtom är denna bok rent revolutionär läsning. Hans människosyn är att de flesta människor har en inneboende förmåga till entrepenörskap, vilket han har sett bekräftat miljonfalt i arbetet med mikrokrediter. (Den gängse kapitalistiska synen är annars att bara ett fåtal kan bli entrepenörer, och de övriga i arbetsför ålder kan arbeta i deras företag.)

Han kritiserar den kapitalistiska endimensionella synen på företag, där vinstmaximering är det enda kriteriet för om ett företag är framgångsrikt eller inte. Istället borde samhällsnyttan vara det gällande kriteriet. Han föreslår att man ska bedriva socialt företagande. Som exempel i boken så har han startat ett företag som heter Grameen Danone, ett samarbete med den multinationella jätten Danone, som har gått med på Yunus kriterier för hur företaget ska skötas. De tillverkar yoghurt som är billig och nyttig för småbarn i Bangladesh. Grameen Danone har inga vinstkrav på sig, endast sociala diton.

Denna typ av socialt företagande föreslår han borde vara framtiden för kapitalismen. Om han lyckas i sitt värv att övertyga fler kapitalistiska företag som Danone att arbeta med samhällsnyttan som primärt mål så är det fantastiskt. Det är månne en framkomligare väg än att arbeta emot kapitalismen som vi inom vänstern normalt gör. Än är det dock för tidigt att säga att han kommer att lyckas omvälva kapitalismen inifrån, även om han gör ett minst sagt energiskt intryck i denna bok.

Sammantaget är det en upplyftande och konstruktiv läsning i hur man med små medel kan åstadkomma stora förbättringar för fattiga människor världen över. I dessa tider då mycket ser ut att gå åt fel håll är denna bok ett nödvändigt lyckopiller.