2018-02-20

Stadsarkitekten Claes Larsson om arkitektur och boendekostnader

Claes Larsson är sedan 2016 Uppsalas stadsarkitekt. Han har arbetat fram Uppsalas arkitekturpolicy som antogs av kommunfullmäktige i januari 2017 och har huvudansvaret att informera och påverka byggaktörer så att de följer policyn. Jag har internt i Vänsterpartiet fått frågan om vi i Plan- och byggnadsnämnden inte ställer så höga arkitektoniska krav att boendekostnaderna i slutändan blir lidande. Nedan är Claes svar på mina frågor.



Bild 1: Claes Larsson i Eriksberg.

Hur förklarar du kort begreppet arkitektonisk verkshöjd för personer som inte arbetar professionellt med arkitekturfrågor?
Arkitektonisk verkshöjd eller kvalitet är en omsorg om och ett omhändertagande av allt i den byggda miljön från helhet till detaljer. Lämna alltså inget åt slumpen utan visa omsorg och eftertanke i all gestaltning. Hög arkitektonisk kvalitet är nödvändigt för att skapa stadsrum och byggnader som är hållbara över lång tid och som blir värdefulla även i framtiden.

Känner du av ett påtagligt gap mellan en ofta konservativ allmänhet som ser skeptiskt på modernistiska ideal och en bildad profession som ser kvaliteter som går gemene man förbi?
Lite svår fråga – dels för att det inte finns en total överensstämmelse mellan profession och modernism, det är mycket varierande. Dels för att jag tycker att Uppsalaborna är relativt insatta i arkitekturfrågor. Men, det sagt så visst kan det vara så att man som yrkesperson har mer kunskap om vad som är av betydelse och arkitektur påverkar alla vare sig man är medveten om det eller inte.
Sen kan jag tycka att det är bra med olika uppfattningar – det är det som ger energi åt debatten.

I Arkitekturpolicyn Arkitektur Uppsala är Tillgängligt ett av sju nyckelbegrepp. Under den rubriken står det:
Uppsalas gestaltning ska vara tillgänglig. Oavsett förmåga, tillhörighet och ekonomi ska man kunna använda sig av vår gemensamma miljö på sina egna villkor och från sina behov.
och
All byggd miljö i Uppsala, såväl privat som offentlig ska kännetecknas av en inkluderande gestaltning.
Den inkluderande gestaltningen av privat miljö gäller även ekonomiskt, eller? Jag som vänsterpolitiker försöker här hitta en ingång att använda arkitekturpolicyn som murbräcka för att åstadkomma mer boende till rimliga kostnader.
Ett levande och attraktivt Uppsala är en stad för alla. All byggd miljö i Uppsala, såväl privat som offentlig, ska kännetecknas av en inkluderande gestaltning. Det innebär en gestaltning av vår miljö där barriärer inte förekommer, varken fysiska eller mentala. Särskilt i våra offentliga rum parker, gator och torg ska alla känna sig välkomna och utformningen av dessa ska kännetecknas av tillgänglighet såväl fysiskt som socialt och ekonomiskt.

Under rubriken Verktyg citeras Sveriges Arkitekters Kasper Salinjury:
Engagemanget hos beställare och arkitekt är utan tvivel absolut avgörande före ett projekts arkitektoniska kvalitet. Man kan skapa bra arkitektur med liten budget, på krångliga platser och inom svåra program, men utan engagemang går det inte.
Du säger att det finns bra exempel på byggherrar som bygger med en godtagbar arkitektonisk verkshöjd utan att produktionskostnaderna skenar iväg. Har du konkreta billiga exempel på byggprojekt att visa upp, gärna med en kalkyl där boendekostnadens olika komponenter (mark, produktionskostnader, vinstuttag med mera) är synliga?
Nej, de kalkyler vi får se i bl.a. projektet Bostad för alla är inte avsedda för allmän spridning. Men vi ser att det skiljer sig väldigt mycket hur företag arbetar med intern process för att få ned kostnader exempelvis hur man handlar upp byggmaterial.

Vad är dina tankar om SABOs upphandlade Kombohus?
SABO´s Kombohus är i de flesta varianter utformade som punkthus och kan inte alls anpassas för att infogas i stadsmiljö (förutom Kombohus-city som är mer anpassat till stadsmiljö).



Bild 2: Två exempel på SKLs upphandlade bostadshus.

SKLs upphandlade 2017 billiga höga bostadshus, ett ramavtal med Lindbäcks Bygg och NCC. Dessa SKL-hus har en större variation av hus att välja på jämfört med SABOs Kombohus, eller hur?
Jag satt i referensgruppen för SKL´s upphandling av typhus och i det arbetet var man lyhörd för de synpunkter som fördes fram från de arkitekter och beslutsfattare som satt i referensgruppen vilket ledde till att de upphandlade husen både är billiga att uppföra och har en möjlighet att anpassas till den plats de ska byggas på. Anpassningsmöjligheterna är inte så många med i det kan i alla fall räcka i en hel del fall.




2017-12-04

Granskning för Södra Kalkstenen

Södra Kalkstenen är i granskningsfasen för andra gången i planprocessen. Hittills har jag generellt fokusterat på samrådsskedet i planprocesser. Det är då vi politiker träffar allmänheten och sakägare i samrådsmöten. Förutom samrådet är även granskningen, som är en senare fas i planprocessen ett tillfälle för yttranden. Normalt hörs bara de sakägare som yttrat sig i samrådsskedet.

Fastighetsförteckningen ger här att så kallade rågrannar är uteslutande Uppsalahem (Marmorvägen, Blodstensvägen, Kalkstensvägen med tillhörande lokala hyresgästföreningar). Om det är hyresrätter som i det här fallet så ska hyresvärden kontakta hyresgästerna för att informera om granskningen (och även samrådet i det tidigare skedet).


Bild 1: Planprocessen för Södra Kalkstenen, speciellt här är att granskningen sker två gånger. Klicka för större bild.
Det är tre veckor för yttranden i granskningsfasen (sex veckor i samrådsfasen), i detta fall blir det månadsskiftet januari-februari 2018. Nämnden beslutade om granskning i juni 2017. Att det dröjer över ett halvår beror på att dagvattenutredningen som gjordes i den första granskningen var för tunn.

Stämmer det att bara de sakägare som var med vid samrådet bjuds in vid granskningsskedet?
I samrådsskedet är det fler remissinstanser som bjuds in, i granskningsskedet är det normalt bara de som yttrat sig i det tidigare samrådet som bjuds in, ja. I just detta fall bjuds även Hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta (utöver de tre ovan nämnda lokala hyresgästföreningarna) in trots att de inte lämnade ett remissyttrande under samrådet.

Skulle Besqab ha skadeståndsrätt om planen inte blir juridiskt bindande?
Besqab har avtal med köp av marken av kommunen efter att planen vunnit laga kraft. Om planen skulle upphävas har kommunen rätt att dra sig ur utan att Besqab får skadeståndsrätt.

Hur ser man till att de inte naggar i det som är grönmarkerat på Södra Kalkstenens illustrationsplan?


Bild 2: Övre karta: illustrationsplan för Södra Kalkstenen, vilken även visar våningsantal (romerska siffror). Nedre karta: plankartan från ett tidigare skede, som sedan blir juridiskt bindande. Klicka för större bild.
Plankartan, där t.ex. prickmark är utmarkerat, är den som är juridiskt bindande. Den nedre kartan i bild 2 är tagen från samrådsredogörelsen 2014. (Prickmark är en bestämmelse som används som placeringsbestämmelse, för att visa var på en fastighet det inte är tillåtet att placera byggnader.)

Det skrafferade på den övre kartan: ”berg i dagen”: betyder det att Besqab i möjligaste mån försöker bevara ”berg i dagen”? 
Det är kuperad mark: det är noga med husplaceringen, husen behöver placeras där det inte är för brant. Utgångsvärdet är att bevara skogskaraktären och naturvärden (även “berg i dagen”) i möjligaste mån. Punkthus gör att arean minimeras. Det är oklart om sankmarken som är ungefär där östra punkthuset är tänkt att stå ingår i dessa naturvärden.

Går det fortfarande att be om bom/bilbegränsning? Det föreslås bli en allmän gata vilket omöjliggör bommar. I samrådsskedet var en kvartersgata föreslagen, det är ändrat nu. I den här detaljplanen är det en säckgata (återvändsgränd) med vändplan. I Eriksberg-Ekebydalens planprogram som beslutades i novembernämnden kan ett förslag att bilvägens ände kopplas samman med Blodstensvägens och Marmorvägens ändar ses i illustrationsplanen, se nedan. Här ska jag vara ärlig att säga att jag missade den detaljen. Mitt och Vänsterpartiets fokus var att Stigbergsvägens kommande förlängning till Marmorvägen inte skulle bli för biltrafik utan uteslutande för gång och cykel. Det fokuset bidrog måhända till att jag inte nagelfar andra delar av illustrationsplanen så noga som jag borde ha gjort.


Bild 3: Beskärd illustrationsplan från planprogrammet Eriksberg-Ekebydalens slutdokument hösten 2017.
Om den här olyckliga billösningen, vilken skulle innebära att barns väg till Hågadalskolan korsas av en bilväg, blir ett skarpt förslag i senare detaljplaner är det glasklart vad min och Vänsterpartiets hållning är: gärna gång- och cykelväg men bilvägarna ska förbli säckgator.

2017-11-05

Vi ställer om transportsystemet i Uppsala stad

Igår kritiserade Therez Olsson och Hannes Beckman (M) hur kommunen hanterar parkeringssituationen i Uppsala stad på UNT Debatt, se länk nedan. Plan- och byggnadsnämnden nämns inte i artikeln, men det var i Therez Olssons och min nämnd som vi rödgröna för ett år sedan införde ersatte parkeringsnormen (där byggaktörer tvingades tillhandahålla ett visst antal p-platser när de byggde) ett icke tvingande parkeringstal. Det innebär i praktiken att det blir mindre p-platser i Uppsala stad framöver då det är bättre ekonomi i att använda mark för bostäder än p-platser. För att ta ett exempel så kommer kommande bygget på Torbjörns torg få en rekommendation på 108 p-platser (varav 87 i garage) jämfört med 120 idag trots att det tillkommer 140 lägenheter. I samband med vårat beslut för ett år sedan skrev jag texten nedan för att informera internt i Vänsterpartiet, men gör sig även som svar på Moderaternas inspel igår.

Uppsala växer, såväl i staden som i omlandet. Det innebär ökad trafik och ett behov att ta politiskt ansvar för att transporterna kommer att fungera i framtiden. Teknikutveckling för att möta kommande miljö- och klimatutmaningar, t.ex. med en ökad andel elbilar i trafiken, är positivt. Men den räcker inte för att nå hela vägen. Elbilen tar lika mycket plats i staden, en krock är lika farlig oberoende av motortyp, och vi får inte glömma bort att elen alstrar växthusgaser när den produceras. Vi måste alltså våga stå upp för skarpa politiska beslut för att ställa om transportsystemet.

Uppsala stad har alla förutsättningar att ställa om till ett mer hållbart transportsystem. De flesta av oss kan välja bort bilen under milen. Det gör inte bara att vi oskyddade trafikanter får det säkrare på gator och vägar, utan även att de som verkligen behöver bilen, som boende på landsbygden, får en mer tillgänglig trafiksituation.

Ett exempel på hur vi arbetar är den nyligen antagna ändringen av riktvärden för parkeringstal. Tidigare fanns det tvingande bestämmelser för antal parkeringsplatser när det byggdes nytt. I centrala lägen där tillgängligheten är god för gång, cykel och kollektivtrafik ledde det till såväl opraktiska som onödigt dyra lösningar. Detta är ett av många exempel på hur bilanvändandet subventioneras i praktiken.

En trevlig aspekt av omställningen som sker är arbetet med att göra cykling mer tillgängligt. Allra viktigast är att barnens skolvägar blir säkra för cykling, då det alltid är lättare att välja rätt när man inte behöver ändra invanda mönster. Näst lättast att bryta mönster är vid flytt, många av oss kom till Uppsala som studenter och har cyklat sedan den dagen. Därför sätter vi så stor vikt vid att det finns ett brett urval av hållbara transportlösningar vid inflyttningen i nya stadsdelar, t.ex. i Ulleråker. Vi arbetar också med att uppmärksamma på onödigt krångliga markbestämmelser i detaljplaner som gör att cykling inte blir så tillgängligt som skulle kunna bli fallet annars. För oss är det en självklarhet att det måste gå att bygga skärmtak över cykelställ, för att ta ett exempel.

Även stadsbor behöver naturligtvis bilen ibland, t.ex. när vi hälsar på släkt på landet eller köra hem den där tvättmaskinen. För dessa behov kommer vi framöver ställa om från ägande till hyrande i ökad utsträckning. En bil ska användas, ju mer desto bättre, för att det inte ska vara en förlorad investering. Om du hyr bilen på en bensinmack eller på en bilpool så har du inget intresse av att använda bilen mer än nödvändigt. Därför ser kommunen till att gynna aktörer som ställer upp med sådana lösningar för boende.

UNT debatt 4/11: Rött ljus för rödgrön parkeringspolitik

2017-10-11

Exploateringstal och hållbara transporter i Uppsala tätort

Igår var det offentlig paneldebatt om förtätningen av Uppsala tätort i Stadsbiblioteket. Alexander Ståhle är stadsbyggnadsforskare på KTH och har skrivit boken Alla behöver närhet. Han berättade att det behövs ett exploateringstal på minst 1 för att transporter ska kunna bli hållbara i en stad. För att tala klarspråk så väljer vi bort bilen och börjar gå, cykla och åker kollektivt istället när transporterna blir hållbara i staden. Fyra våningar på en fjärdedel av ytan i ett kvarter ger det exploateringstalet, för att ta ett exempel. Det motsvarar 150 boende på ett hektar. På bilden nedan visas exploateringstalet för Uppsala tätort. Endast de helröda områdena når ett exploateringstal på över 1. Kvarteret Plantan vid St. Olofsgatan-Kungsgatan-Dragarbrunnsgatan, där nya SF-biografen kommer att ligga, har det högsta talet 4,9. Genomsnittet för kvarteren i Uppsala är 0,42.



Exploateringstal på kvartersnivå i Uppsala tätort idag. Klicka för större bild.

Jag skulle gärna vilja att alla skulle kunna bo i ett område som har Nyby Gårds täthet. Det är ett radhusområde med några punkthus, generösa gårdar och en park norr om Bärbyleden i Gamla Uppsala. Bilden visar tyvärr att exploateringstalet här är 0,34-0,35.

Huvudanledningen till att jag står för förtätningspolitiken i Uppsalas Plan- och byggnadsnämnd är bostadsbristen. Resonemanget ovan är också tungt vägande. Om vi skulle sprida ut staden utanför dagens gränser skulle resultatet bli att transporterna blev så långa att cykeln väljs bort. Uppsala tätort har alla förutsättningar att ställa om till hållbart resande. Trenden är god, ska sägas.

Här har jag hämtat kartan: Bebyggelsetopologi, en underlagsrapport till gällande översiktsplanen

2017-07-04

Uppföljande frågor efter paneldebatt i Eriksberg

Kjell Lundgren var moderator på paneldebatten i Eriksbergskolans aula i maj. Nedan svarar jag på hans uppföljande frågor.


Hur tar ni till er innehållet i debatten?
Det är alltid lättare att ta till sig inspel från välorganiserade opinioner som den i Eriksberg. Jag vet nu väldigt tydligt vad det finns för synpunkter om kommande förändringar i området. En utmaning är att få till likställigheten, det finns andra grupper som berörs som inte kommer på samrådsmöten och gör sin röst hörda. Där arbetar kommunen mer aktivt och uppsökande.

Kommer debatten, och andra aktioner, att påverka arbetet med planförslaget?
Självklart väger vi alltid in närboendes synpunkter och kunskaper i beslut som ofta, men inte alltid, inte rimmar med behovet av fler bostäder och andra allmänintressen.

Är sammanställningen från samrådet klar, och överlämnad? Får vi ta del av det resultatet?
Vi nämndpolitiker kommer att se sammanställningen i höst. Resultatet kommer bli en offentlig handling.

Hur går beslutsprocessen vidare?
Sammanställningen av planprogrammet kommer att användas som riktlinje för kommande juridiskt bindande detaljplaner som är geografiskt på kvartersnivå. I bloggposten nedan från den 22 maj finns en bild på en tidsaxel för kommunens planprocess för detaljplaneläggning. Det finns ett antal varianter på den tidsaxeln beroende på detaljplanens karaktär, se länken ”Så tas en detaljplan fram” uppe till höger.




Detaljplan för åtta- och femvåningshus söder om Marmorvägen. Klicka för större bild.
I det här sammanhanget måste jag nämna detaljplanen Norby 31:74 för exploateringen mellan Marmorvägen och Blodstensvägen. Den gäller kommande fyra punkthus i åtta våningar längs med en ny återvändsgränd och ett lamellhus i fem våningar vid Norbyvägen med sammanlagt ca 140 lägenheter. Den här detaljplanen var ute på samråd 2012 och var ute på granskning 2014. Då behövdes en inventering av fladdermusbeståndet och om de hade någon koloni i området, något som bara kan göras under korta tid på året vilket har försenat projektet. Det bedöms nu inte vara en avgörande biotop för fladdermössens överlevnad i södra Uppsala. Projektet i övrigt har sedan tidigare varit så genomarbetat att vi beslutade ställa ut detaljplanen för granskning innan sammanställningen för planprogrammet har färdigställts.

2017-07-02

Ska politiker agera smakdomare?

Tisdagen den 27 juni, nämnd
Dagen då den borgerliga alliansen upphörde att finnas till i Uppsalas Plan- och byggnadsnämnd. Detta följdes upp dagen efter i UNT. Moderaterna, med nämndens andre vice ordförande och kommunalråd Therez Olsson i spetsen, för en politik där exploateringsgraden gärna får utökas en våning till i olika detaljplaner. Det ger henne ett stående matematiskt plus när bostadsbristen kommer på tal.

Samtidigt var det en tidsfråga innan förtätningskritiken som finns i staden skulle plockas upp politiskt. Mellanvalstiden tar slut nu och därmed kommer positioneringar. Framförallt Simon Westberg (KD), men även Karin Ericsson (C), kritiserade den i deras bedömning för höga tätheten i en detaljplan för Börjetull som kommer ut på samråd i augusti. Även en detaljplan för fyra hus på åtta våningar i Eriksberg på en ny återvändsgränd mellan Marmorvägen och Blodstensvägen blev omdebatterad. Simon Westberg såg det som demokratiska uppgift att agera smakdomare (hans begrepp) och döma ut projektet som ”miljonprogram”, och därmed per definition värt att döma ut. Han vill istället se mer av nyklassisk arkitektur. (Gunnar Leches Vaksalaskola är ett nyklassiskt exempel.)

Jag håller med Simon Westberg att det finns objektivt sett goda och dåliga kvaliteter i arkitektursammanhang, som inom musiken. Ett antal av dessa i stadsrummet har tjänstepersonerna i förvaltningen uppmärksammat mig på. Ett udda exempel är mosaiken som containrarna för massaved vid fjärrvärmeverket i Boländerna bildar. Men att döma ut kommande byggprojekt som ”miljonprogram” skulle för mig vara som att döma ut Bossa Nova som ”tråkig” utan att ha lärt mig sammanhanget.

Den politiska domänen rör t.ex. att främja gång, cykel och kollektivtrafik framför bilen i staden (men inte färgen på cykelställ). Våningshöjder och siktlinjer. Materialval för byggnationer. Om det ska vara verksamheter i bottenvåningarna skär genom partierna, våra partikamrater som sitter i allmännyttans styrelse menar att våra för höga krav leder till högre hyror. Däremot så överlämnar jag så kallade smakdomarfrågor i nämndsammanhang till förvaltningen.

Jag avslutar med ett par visdomsord av Emma Jonsteg, VD för arkitektkontoret Utopia som i arkitekttidningen Mellanrum #1/2017 säger: ”Politiker ska skapa förutsättningar, ta in proffs som bedömer det ni inte kan”.

2017-06-11

Ska Uppsala förbli en stor småstad?

UNT har ett heluppslag idag (11/6) med utgångspunkt att över 40 % av de svarande i en enkät tycker att Uppsala stad blir mindre attraktiv att bo i med nuvarande byggtaktJag kan skriva under på Erik Pellings svar. Nedan har jag saxat, då artikeln tyvärr är bakom betalvägg.
UNT: ”Möter du kritiska åsikter nu när det byggs så mycket i Uppsala?”
Erik Pelling: ”Ja, en fråga jag ofta får är varför Uppsala måste växa. Då svarar jag att det såklart inte är ett självändamål, men att vi behöver ta höjd i översiktsplanerna för att vi antagligen kommer att växa eftersom vi gjort det varje år sedan 50-talet. Alternativet vore att stå där passivt utan planering.
Vi försöker behålla Uppsalas karaktär som liten storstad genom att utveckla innerstan med stor varsamhet. Dels att växa inåt i stället för att bygga på bredden, annars behöver man ägna stor tid åt att förflytta sig. I Uppsala stad är det så nära att vi kan cykla dit man ska. Så vi behöver bygga inom gränserna, men på rätt platser. Jag är egentligen inte orolig för det gröna, för vi bygger främst på markparkeringar.
Den största utmaningen är bygga så att det inte känns för tätt och mörkt. Där har vi kanske inte alltid lyckats, och det är därför vi har tagit fram en arkitekturpolicy och anställt en stadsarkitekt. Vi vidtar åtgärder för att bli bättre.”

En Ola Karlsson från Löten uttrycker något många säger till oss i politiken: ”Jag ser hellre att kommunen växer genom kransorter som ligger strax utanför Uppsala, och att man skapar bra kommunikationer till dem.”
Jag sympatiserar med den ambitionen, framför allt när det gäller tätorter där förutsättningarna är goda för spårtrafik. I gällande Översiktsplanen står det också att upp till 10 000 nya bostäder och 5 000 nya arbetsplatser har tillkommit i de 13 prioriterade tätorterna till år 2050.

Ramberedskapen för Uppsalas prioriterade tätorter. Klicka för större bild.

Här sätter vatten och avlopp (VA), elförsörjning, kommunikationer och andra infrastrukturfaktorer taket (siffrorna på bilden) för hur mycket som kan byggas av olika aktörer framöver.
T.ex. är kommunen aktiv i Storvreta just nu med att planera bostäder och verksamheter nära stationsläget. I Gunsta finns det långt framskridna planer på att bygga bostäder, just nu hänger den på att Vattenfall ska investera i elnätet där.
För så här är det: kommunen kan inte med gott samvete godkänna stora byggen på landsbygden utan att vi är säkra på att alla pusselbitar är på plats. Vi vill inte göra om misstaget från Lindbacken vid Jälla där det bor invånare sedan ett par år, men där vi först nu beslutar om detaljplanen för barnens skola.
Till sist kan vi inte tillåta bostäder på jordbruksmark utan väldigt starka skäl. Det finns välgrundade anledningar till att Plan- och bygglagen är tydlig på den punkten. Men den frågan återkommer jag till.