Vänsterpartiets hållning gällande detaljplanen för Södra Kalkstenen i Eriksberg

Jag får återkommande frågor om Vänsterpartiets hållning vad gäller kommande förtätning i Eriksberg. Här är ett svar på hur vi har kommit fram till den nuvarande hållningen.

Just nu är kommunens parlamentariska läge oklart och det kommer att dröja några månader innan vardagslunken börjar igen för oss politiker. Det är oklart hur många som kommer att sitta för respektive parti och vem som ska få mandat att företräda t.ex. Vänsterpartiets medlemmar och väljare i nämnder i styrelser. Jag vet t.ex. i skrivande stund inte om jag får fortsatt förtroende i plan- och byggnadsnämnden. Innan vi vet vilken parlamentarisk stol vi kommer att tilldelas går vi politiker i väntans tider. Nya nämnden tillträder efter årsskiftet. Först då kan vi börja en politikutveckling i sakfrågor igen.

Vad gäller detaljplanen för Södra Kalkstenen är jag mycket väl medveten om att engagerade närboende skulle vilja att vi i nämnden ändrar hållning. Nu är det så att vi representerar ett förhållandevis stort parti och att ändra på ett stort beslut som t.ex. vår inställning till planprogrammet till Eriksberg låter sig inte göras rakt av. Andrea Karnekvist (ersättare för Vänsterpartiet i plan- och byggnadsnämnden) och jag skulle överträda vårat mandat om vi ändrar oss utan att partiföreningen först har fattat ett legitimt interndemokratiskt beslut. Ingen av oss har den tiden att sjösätta en sådan process just nu av ovan nämnda skäl.

Vänsterpartiet står bakom planprogrammet från 2017 efter att vi har haft en transparent och tillgänglig process under samrådstiden, med vandring i området, där även allmänheten var inbjuden, och två möten med ansvariga planarkitekter, där hela partiföreningen var inbjuden.

Efter samtal med min företrädare Kjell Haglund den 17 september 2018:
Efter många turer så reserverade sig min företrädare Kjell Haglund i februrari 2014 mot detaljplanen för Södra Kalkstenen då det inte gick att få någon klarhet i vad den här planen skulle resultera i. Kjell var i ett tidigt skede emot de första planerna på kontinuerlig bebyggelse på denna säckgata, men att han inte har något emot punkthus då det kommer att bevara gröna värden mellan husen.

Kjell var också tydlig med att han ville se ett planprogram för att få en översyn över området. Kommunens tidigare hållning att arbeta med en detaljplan i taget hade nått vägs ände. Denna så kallade frimärkesplanering skulle i slutändan göra att överblicken förloras helt och förmodligen resultera i kommande brist på förskoleplatser och annan samhällsservice. Vi i majoriteten tillgodosåg sedan som bekant Kjells önskemål om planprogram för Eriksberg i fjol.

Jag visade Kjell Andrea Karnekvists och min svarsskrivelse från den 27 maj i år, se nedan, innan vi gick ut med den. Kjell tyckte att det var bra skrivet och hade ingenting att erinra. Han har även läst denna redogörelse och godkänt den.

Mitt och Andrea Karnekvists mejlsvar om Södra Kalkstenen till Sandra Hellstrand och Shefali daterat den 27 maj 2018:
Hej Sandra och Shefali!

Vi i Vänsterpartiet kommer inte att motsätta oss kommande bebyggelse i Södra Kalkstenen söder om Marmorvägen (Norby 31:74).

För oss i Vänsterpartiet är det inget egenvärde att Uppsala växer. Däremot har vi ett ansvar för att lindra bostadsbristen. Förtätning av staden innebär bättre förutsättningar för att stadsdelscentra som Västertorg kan överleva i konkurrensen från stora köphandelscentra. Vår ambition att främja hållbara transporter (i klartext att bilen väljs bort så långt möjligt) gör att vi inte vill att staden växer i yta, vilket skulle innebära (för) långa avstånd för cykling med mera.

Planprocessen för Södra Kalkstenen är en lång historia. Vi pratade med vår företrädare Kjell Haglund i tisdags som berättade att han i ett tidigt skede ogillade tanken på en obruten bebyggelse längs med kommande säckgatan. De nu föreslagna punkthusen ändå ger möjlighet till gröna värden mellan byggnaderna.

Vi har inte heller hört någon kritik internt inom Vänsterpartiet mot den här detaljplanen, framförallt inte då planprogrammet för Eriksberg var ute på samråd i fjol. Vi står för Eriksbergs planprogram som det blev efter att yttranden och intressen vägts mot varandra, vilket innebär att vi även står för planerna för Södra Kalkstenen.

Vi vet att detta inte är vad ni vill höra, men vi tänker att det är bättre att vara öppen med dåliga nyheter.

Vi har även informerat planchefen Thorsten Livion och Ingela Ekrelius (V), vice ordförande på Uppsalahem, om att informationen om granskningen inte har nått alla hyresgäster i området. Den här informationen måste fungera bättre om vi vill uppnå en legitimitet för det som händer i byggnadsväg i Uppsala.

Allt gott, Florian Burmeister (ledamot) och Andrea Karnekvist (ersättare) i Plan- och byggnadsnämnden

Stadsarkitekten Claes Larsson om arkitektur och boendekostnader

Claes Larsson är sedan 2016 Uppsalas stadsarkitekt. Han har arbetat fram Uppsalas arkitekturpolicy som antogs av kommunfullmäktige i januari 2017 och har huvudansvaret att informera och påverka byggaktörer så att de följer policyn. Jag har internt i Vänsterpartiet fått frågan om vi i plan- och byggnadsnämnden inte ställer så höga arkitektoniska krav att boendekostnaderna i slutändan blir lidande. Nedan är Claes svar på mina frågor.



Bild 1: Claes Larsson i Eriksberg.

Hur förklarar du kort begreppet arkitektonisk verkshöjd för personer som inte arbetar professionellt med arkitekturfrågor?
Arkitektonisk verkshöjd eller kvalitet är en omsorg om och ett omhändertagande av allt i den byggda miljön från helhet till detaljer. Lämna alltså inget åt slumpen utan visa omsorg och eftertanke i all gestaltning. Hög arkitektonisk kvalitet är nödvändigt för att skapa stadsrum och byggnader som är hållbara över lång tid och som blir värdefulla även i framtiden.

Känner du av ett påtagligt gap mellan en ofta konservativ allmänhet som ser skeptiskt på modernistiska ideal och en bildad profession som ser kvaliteter som går gemene man förbi?
Lite svår fråga – dels för att det inte finns en total överensstämmelse mellan profession och modernism, det är mycket varierande. Dels för att jag tycker att Uppsalaborna är relativt insatta i arkitekturfrågor. Men, det sagt så visst kan det vara så att man som yrkesperson har mer kunskap om vad som är av betydelse och arkitektur påverkar alla vare sig man är medveten om det eller inte.
Sen kan jag tycka att det är bra med olika uppfattningar – det är det som ger energi åt debatten.

I Arkitekturpolicyn Arkitektur Uppsala är Tillgängligt ett av sju nyckelbegrepp. Under den rubriken står det:
Uppsalas gestaltning ska vara tillgänglig. Oavsett förmåga, tillhörighet och ekonomi ska man kunna använda sig av vår gemensamma miljö på sina egna villkor och från sina behov.
och
All byggd miljö i Uppsala, såväl privat som offentlig ska kännetecknas av en inkluderande gestaltning.
Den inkluderande gestaltningen av privat miljö gäller även ekonomiskt, eller? Jag som vänsterpolitiker försöker här hitta en ingång att använda arkitekturpolicyn som murbräcka för att åstadkomma mer boende till rimliga kostnader.
Ett levande och attraktivt Uppsala är en stad för alla. All byggd miljö i Uppsala, såväl privat som offentlig, ska kännetecknas av en inkluderande gestaltning. Det innebär en gestaltning av vår miljö där barriärer inte förekommer, varken fysiska eller mentala. Särskilt i våra offentliga rum parker, gator och torg ska alla känna sig välkomna och utformningen av dessa ska kännetecknas av tillgänglighet såväl fysiskt som socialt och ekonomiskt.
Under rubriken Verktyg citeras Sveriges Arkitekters Kasper Salinjury:
Engagemanget hos beställare och arkitekt är utan tvivel absolut avgörande före ett projekts arkitektoniska kvalitet. Man kan skapa bra arkitektur med liten budget, på krångliga platser och inom svåra program, men utan engagemang går det inte.

Du säger att det finns bra exempel på byggherrar som bygger med en godtagbar arkitektonisk verkshöjd utan att produktionskostnaderna skenar iväg. Har du konkreta billiga exempel på byggprojekt att visa upp, gärna med en kalkyl där boendekostnadens olika komponenter (mark, produktionskostnader, vinstuttag med mera) är synliga?
Nej, de kalkyler vi får se i bl.a. projektet Bostad för alla är inte avsedda för allmän spridning. Men vi ser att det skiljer sig väldigt mycket hur företag arbetar med intern process för att få ned kostnader exempelvis hur man handlar upp byggmaterial.

Vad är dina tankar om SABOs upphandlade Kombohus?
SABO´s Kombohus är i de flesta varianter utformade som punkthus och kan inte alls anpassas för att infogas i stadsmiljö (förutom Kombohus-city som är mer anpassat till stadsmiljö).



Bild 2: Två exempel på SKLs upphandlade bostadshus.

SKLs upphandlade 2017 billiga höga bostadshus, ett ramavtal med Lindbäcks Bygg och NCC. Dessa SKL-hus har en större variation av hus att välja på jämfört med SABOs Kombohus, eller hur?
Jag satt i referensgruppen för SKL´s upphandling av typhus och i det arbetet var man lyhörd för de synpunkter som fördes fram från de arkitekter och beslutsfattare som satt i referensgruppen vilket ledde till att de upphandlade husen både är billiga att uppföra och har en möjlighet att anpassas till den plats de ska byggas på. Anpassningsmöjligheterna är inte så många med i det kan i alla fall räcka i en hel del fall.

Granskning för Södra Kalkstenen

Södra Kalkstenen är i granskningsfasen för andra gången i planprocessen. Hittills har jag generellt fokusterat på samrådsskedet i planprocesser. Det är då vi politiker träffar allmänheten och sakägare i samrådsmöten. Förutom samrådet är även granskningen, som är en senare fas i planprocessen ett tillfälle för yttranden. Normalt hörs bara de sakägare som yttrat sig i samrådsskedet.

Fastighetsförteckningen ger här att så kallade rågrannar är uteslutande Uppsalahem (Marmorvägen, Blodstensvägen, Kalkstensvägen med tillhörande lokala hyresgästföreningar). Om det är hyresrätter som i det här fallet så ska hyresvärden kontakta hyresgästerna för att informera om granskningen (och även samrådet i det tidigare skedet).


Bild 1: Planprocessen för Södra Kalkstenen, speciellt här är att granskningen sker två gånger. Klicka för större bild.
Det är tre veckor för yttranden i granskningsfasen (sex veckor i samrådsfasen), i detta fall blir det månadsskiftet januari-februari 2018. Nämnden beslutade om granskning i juni 2017. Att det dröjer över ett halvår beror på att dagvattenutredningen som gjordes i den första granskningen var för tunn.

Stämmer det att bara de sakägare som var med vid samrådet bjuds in vid granskningsskedet?
I samrådsskedet är det fler remissinstanser som bjuds in, i granskningsskedet är det normalt bara de som yttrat sig i det tidigare samrådet som bjuds in, ja. I just detta fall bjuds även Hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta (utöver de tre ovan nämnda lokala hyresgästföreningarna) in trots att de inte lämnade ett remissyttrande under samrådet.

Skulle Besqab ha skadeståndsrätt om planen inte blir juridiskt bindande?

Besqab har avtal med köp av marken av kommunen efter att planen vunnit laga kraft. Om planen skulle upphävas har kommunen rätt att dra sig ur utan att Besqab får skadeståndsrätt.

Hur ser man till att de inte naggar i det som är grönmarkerat på Södra Kalkstenens illustrationsplan?


Bild 2: Övre karta: illustrationsplan för Södra Kalkstenen, vilken även visar våningsantal (romerska siffror). Nedre karta: plankartan från ett tidigare skede, som sedan blir juridiskt bindande. Klicka för större bild.

Plankartan, där t.ex. prickmark är utmarkerat, är den som är juridiskt bindande. Den nedre kartan i bild 2 är tagen från samrådsredogörelsen 2014. (Prickmark är en bestämmelse som används som placeringsbestämmelse, för att visa var på en fastighet det inte är tillåtet att placera byggnader.)

Det skrafferade på den övre kartan: ”berg i dagen”: betyder det att Besqab i möjligaste mån försöker bevara ”berg i dagen”? 

Det är kuperad mark: det är noga med husplaceringen, husen behöver placeras där det inte är för brant. Utgångsvärdet är att bevara skogskaraktären och naturvärden (även “berg i dagen”) i möjligaste mån. Punkthus gör att arean minimeras. Det är oklart om sankmarken som är ungefär där östra punkthuset är tänkt att stå ingår i dessa naturvärden.

Går det fortfarande att be om bom/bilbegränsning? Det föreslås bli en allmän gata vilket omöjliggör bommar. I samrådsskedet var en kvartersgata föreslagen, det är ändrat nu. I den här detaljplanen är det en säckgata (återvändsgränd) med vändplan. I Eriksberg-Ekebydalens planprogram som beslutades i novembernämnden kan ett förslag att bilvägens ände kopplas samman med Blodstensvägens och Marmorvägens ändar ses i illustrationsplanen, se nedan. Här ska jag vara ärlig att säga att jag missade den detaljen. Mitt och Vänsterpartiets fokus var att Stigbergsvägens kommande förlängning till Marmorvägen inte skulle bli för biltrafik utan uteslutande för gång och cykel. Det fokuset bidrog måhända till att jag inte nagelfar andra delar av illustrationsplanen så noga som jag borde ha gjort.


Bild 3: Beskärd illustrationsplan från planprogrammet Eriksberg-Ekebydalens slutdokument hösten 2017.
Om den här olyckliga billösningen, vilken skulle innebära att barns väg till Hågadalskolan korsas av en bilväg, blir ett skarpt förslag i senare detaljplaner är det glasklart vad min och Vänsterpartiets hållning är: gärna gång- och cykelväg men bilvägarna ska förbli säckgator.

Vi ställer om transportsystemet i Uppsala stad

Igår kritiserade Therez Olsson och Hannes Beckman (M) hur kommunen hanterar parkeringssituationen i Uppsala stad på UNT Debatt, se länk nedan. Plan- och byggnadsnämnden nämns inte i artikeln, men det var i Therez Olssons och min nämnd som vi rödgröna för ett år sedan införde ersatte parkeringsnormen (där byggaktörer tvingades tillhandahålla ett visst antal p-platser när de byggde) ett icke tvingande parkeringstal. Det innebär i praktiken att det blir mindre p-platser i Uppsala stad framöver då det är bättre ekonomi i att använda mark för bostäder än p-platser. För att ta ett exempel så kommer kommande bygget på Torbjörns torg få en rekommendation på 108 p-platser (varav 87 i garage) jämfört med 120 idag trots att det tillkommer 140 lägenheter. I samband med vårat beslut för ett år sedan skrev jag texten nedan för att informera internt i Vänsterpartiet, men gör sig även som svar på Moderaternas inspel igår.

Uppsala växer, såväl i staden som i omlandet. Det innebär ökad trafik och ett behov att ta politiskt ansvar för att transporterna kommer att fungera i framtiden. Teknikutveckling för att möta kommande miljö- och klimatutmaningar, t.ex. med en ökad andel elbilar i trafiken, är positivt. Men den räcker inte för att nå hela vägen. Elbilen tar lika mycket plats i staden, en krock är lika farlig oberoende av motortyp, och vi får inte glömma bort att elen alstrar växthusgaser när den produceras. Vi måste alltså våga stå upp för skarpa politiska beslut för att ställa om transportsystemet.

Uppsala stad har alla förutsättningar att ställa om till ett mer hållbart transportsystem. De flesta av oss kan välja bort bilen under milen. Det gör inte bara att vi oskyddade trafikanter får det säkrare på gator och vägar, utan även att de som verkligen behöver bilen, som boende på landsbygden, får en mer tillgänglig trafiksituation.

Ett exempel på hur vi arbetar är den nyligen antagna ändringen av riktvärden för parkeringstal. Tidigare fanns det tvingande bestämmelser för antal parkeringsplatser när det byggdes nytt. I centrala lägen där tillgängligheten är god för gång, cykel och kollektivtrafik ledde det till såväl opraktiska som onödigt dyra lösningar. Detta är ett av många exempel på hur bilanvändandet subventioneras i praktiken.

En trevlig aspekt av omställningen som sker är arbetet med att göra cykling mer tillgängligt. Allra viktigast är att barnens skolvägar blir säkra för cykling, då det alltid är lättare att välja rätt när man inte behöver ändra invanda mönster. Näst lättast att bryta mönster är vid flytt, många av oss kom till Uppsala som studenter och har cyklat sedan den dagen. Därför sätter vi så stor vikt vid att det finns ett brett urval av hållbara transportlösningar vid inflyttningen i nya stadsdelar, t.ex. i Ulleråker. Vi arbetar också med att uppmärksamma på onödigt krångliga markbestämmelser i detaljplaner som gör att cykling inte blir så tillgängligt som skulle kunna bli fallet annars. För oss är det en självklarhet att det måste gå att bygga skärmtak över cykelställ, för att ta ett exempel.

Även stadsbor behöver naturligtvis bilen ibland, t.ex. när vi hälsar på släkt på landet eller köra hem den där tvättmaskinen. För dessa behov kommer vi framöver ställa om från ägande till hyrande i ökad utsträckning. En bil ska användas, ju mer desto bättre, för att det inte ska vara en förlorad investering. Om du hyr bilen på en bensinmack eller på en bilpool så har du inget intresse av att använda bilen mer än nödvändigt. Därför ser kommunen till att gynna aktörer som ställer upp med sådana lösningar för boende.

UNT debatt 4/11: Rött ljus för rödgrön parkeringspolitik

Exploateringstal och hållbara transporter i Uppsala tätort

Igår var det offentlig paneldebatt om förtätningen av Uppsala tätort i Stadsbiblioteket. Alexander Ståhle är stadsbyggnadsforskare på KTH och har skrivit boken Alla behöver närhet. Han berättade att det behövs ett exploateringstal på minst 1 för att transporter ska kunna bli hållbara i en stad. För att tala klarspråk så väljer vi bort bilen och börjar gå, cykla och åker kollektivt istället när transporterna blir hållbara i staden. Fyra våningar på en fjärdedel av ytan i ett kvarter ger det exploateringstalet, för att ta ett exempel. Det motsvarar 150 boende på ett hektar. På bilden nedan visas exploateringstalet för Uppsala tätort. Endast de helröda områdena når ett exploateringstal på över 1. Kvarteret Plantan vid St. Olofsgatan-Kungsgatan-Dragarbrunnsgatan, där nya SF-biografen kommer att ligga, har det högsta talet 4,9. Genomsnittet för kvarteren i Uppsala är 0,42.



Exploateringstal på kvartersnivå i Uppsala tätort idag. Klicka för större bild.

Jag skulle gärna vilja att alla skulle kunna bo i ett område som har Nyby Gårds täthet. Det är ett radhusområde med några punkthus, generösa gårdar och en park norr om Bärbyleden i Gamla Uppsala. Bilden visar tyvärr att exploateringstalet här är 0,34-0,35.

Huvudanledningen till att jag står för förtätningspolitiken i Uppsalas Plan- och byggnadsnämnd är bostadsbristen. Resonemanget ovan är också tungt vägande. Om vi skulle sprida ut staden utanför dagens gränser skulle resultatet bli att transporterna blev så långa att cykeln väljs bort. Uppsala tätort har alla förutsättningar att ställa om till hållbart resande. Trenden är god, ska sägas.

Här har jag hämtat kartan: Bebyggelsetopologi, en underlagsrapport till gällande översiktsplanen

Uppföljande frågor efter paneldebatt i Eriksberg

Kjell Lundgren var moderator på paneldebatten i Eriksbergskolans aula i maj. Nedan svarar jag på hans uppföljande frågor.


Hur tar ni till er innehållet i debatten?
Det är alltid lättare att ta till sig inspel från välorganiserade opinioner som den i Eriksberg. Jag vet nu väldigt tydligt vad det finns för synpunkter om kommande förändringar i området. En utmaning är att få till likställigheten, det finns andra grupper som berörs som inte kommer på samrådsmöten och gör sin röst hörda. Där arbetar kommunen mer aktivt och uppsökande.

Kommer debatten, och andra aktioner, att påverka arbetet med planförslaget?
Självklart väger vi alltid in närboendes synpunkter och kunskaper i beslut som ofta, men inte alltid, inte rimmar med behovet av fler bostäder och andra allmänintressen.

Är sammanställningen från samrådet klar, och överlämnad? Får vi ta del av det resultatet?
Vi nämndpolitiker kommer att se sammanställningen i höst. Resultatet kommer bli en offentlig handling.

Hur går beslutsprocessen vidare?
Sammanställningen av planprogrammet kommer att användas som riktlinje för kommande juridiskt bindande detaljplaner som är geografiskt på kvartersnivå. I bloggposten nedan från den 22 maj finns en bild på en tidsaxel för kommunens planprocess för detaljplaneläggning. Det finns ett antal varianter på den tidsaxeln beroende på detaljplanens karaktär, se länken ”Så tas en detaljplan fram” uppe till höger.




Detaljplan för åtta- och femvåningshus söder om Marmorvägen. Klicka för större bild.
I det här sammanhanget måste jag nämna detaljplanen Norby 31:74 för exploateringen mellan Marmorvägen och Blodstensvägen. Den gäller kommande fyra punkthus i åtta våningar längs med en ny återvändsgränd och ett lamellhus i fem våningar vid Norbyvägen med sammanlagt ca 140 lägenheter. Den här detaljplanen var ute på samråd 2012 och var ute på granskning 2014. Då behövdes en inventering av fladdermusbeståndet och om de hade någon koloni i området, något som bara kan göras under korta tid på året vilket har försenat projektet. Det bedöms nu inte vara en avgörande biotop för fladdermössens överlevnad i södra Uppsala. Projektet i övrigt har sedan tidigare varit så genomarbetat att vi beslutade ställa ut detaljplanen för granskning innan sammanställningen för planprogrammet har färdigställts.

Ska politiker agera smakdomare?

Tisdagen den 27 juni, nämnd
Dagen då den borgerliga alliansen upphörde att finnas till i Uppsalas Plan- och byggnadsnämnd. Detta följdes upp dagen efter i UNT. Moderaterna, med nämndens andre vice ordförande och kommunalråd Therez Olsson i spetsen, för en politik där exploateringsgraden gärna får utökas en våning till i olika detaljplaner. Det ger henne ett stående matematiskt plus när bostadsbristen kommer på tal.

Samtidigt var det en tidsfråga innan förtätningskritiken som finns i staden skulle plockas upp politiskt. Mellanvalstiden tar slut nu och därmed kommer positioneringar. Framförallt Simon Westberg (KD), men även Karin Ericsson (C), kritiserade den i deras bedömning för höga tätheten i en detaljplan för Börjetull som kommer ut på samråd i augusti. Även en detaljplan för fyra hus på åtta våningar i Eriksberg på en ny återvändsgränd mellan Marmorvägen och Blodstensvägen blev omdebatterad. Simon Westberg såg det som demokratiska uppgift att agera smakdomare (hans begrepp) och döma ut projektet som ”miljonprogram”, och därmed per definition värt att döma ut. Han vill istället se mer av nyklassisk arkitektur. (Gunnar Leches Vaksalaskola är ett nyklassiskt exempel.)

Jag håller med Simon Westberg att det finns objektivt sett goda och dåliga kvaliteter i arkitektursammanhang, som inom musiken. Ett antal av dessa i stadsrummet har tjänstepersonerna i förvaltningen uppmärksammat mig på. Ett udda exempel är mosaiken som containrarna för massaved vid fjärrvärmeverket i Boländerna bildar. Men att döma ut kommande byggprojekt som ”miljonprogram” skulle för mig vara som att döma ut Bossa Nova som ”tråkig” utan att ha lärt mig sammanhanget.

Den politiska domänen rör t.ex. att främja gång, cykel och kollektivtrafik framför bilen i staden (men inte färgen på cykelställ). Våningshöjder och siktlinjer. Materialval för byggnationer. Om det ska vara verksamheter i bottenvåningarna skär genom partierna, våra partikamrater som sitter i allmännyttans styrelse menar att våra för höga krav leder till högre hyror. Däremot så överlämnar jag så kallade smakdomarfrågor i nämndsammanhang till förvaltningen.

Jag avslutar med ett par visdomsord av Emma Jonsteg, VD för arkitektkontoret Utopia som i arkitekttidningen Mellanrum #1/2017 säger: ”Politiker ska skapa förutsättningar, ta in proffs som bedömer det ni inte kan”.