Igår hade vi första studiecirkelsträffen på temat ekonomisk demokrati. Vi började med att diskutera Lars Lindkvists artikel Tänder tillsammans - när landsting inför personalkooperativ som vårdorganisation. Han har kommit fram till att när man i en ekonomisk förening äger sin egen arbetsplats, principen "en anställd, en röst" gäller, man är "medborgare i företaget", så ökar självkänslan och engagemanget blir därefter. Man blir mer motiverad att gå till jobbet.
En hel drös med frågeställningar dök upp under de två högintensiva timmarna:
-Hur fungerar det med karensdagar i personalkooperativ, då egenföretagare har fler karensdagar än lönearbetare?
-Det går ett rykte om att personalkooperativ är missgynnade lagstiftningsvägen. Stämmer det?
-Vad är fackföreningarnas roll i personalkooperativ?
-Fackförbundet SKTF var kritiska mot att tandläkarmottagningarna blev personalkooperativ. Var det av egenintresse, då de anställda nu blir sina egna chefer, och fackförbundens roll som representanter för personalen då kan bli ifrågasatt?
-Hur kommer man överens om löner?
-Kollektivavtalen, gäller de?
-Solidariska lönepolitiken, dvs. lika lön för lika arbete, hur fungerar den mellan olika lönsamma personalkooperativ? Får man istället en "laissez-faire socialism", där lönerna bestäms av tillgång och efterfrågan på yrkeskategorier?
-Vad händer om företaget går dåligt?
-Startkapitalet, var kommer det ifrån?
-Tillfälligt anställda/vikarier, blir de fullvärdiga medborgare i företaget?
-Hur hanterar man den som inte bryr sig? "Relucant entrepeneurs"
-Lindkvist skriver om en missgynnande attityd, och legitimitetsproblematik, gentemot personalkooperativ generellt i samhället. Var kommer den ifrån?
-Gäller det generellt att personalkooperativ har större arbetsrotation?
-Hur hanterar man heterogenitet i yrkeskategorierna? Ju homogenare yrke på arbetsplatsen (t.ex. dagis) desto sannolikare är framgången för att personalen ska fungera väl tillsammans.
-Är det lättare att göra personalkooperativ av offentliga bolag än av privata diton?
-Hur är det med utbrändhet, sjukskrivningar jämfört med vanliga företag? Man engagerar sig mer på företagets väl och ve i ett personalkooperativ, är det bra eller dåligt för hälsan?
-Kan personalkooperati, t.ex. en skola, ägas av det offentliga?
-T.ex. arbetsmiljö, lagstiftningen måste gälla som på vanliga arbetsplatser?
-Hur hanterar man avvikande åsikter (t.ex. s.k. whistleblower-problematik)?
-Vilken support förväntar sig personalkooperativ från intressenter såsom det offentliga?
-Konsumentperspektivet, har Lindkvist undersökt om kunderna/medborgarna är nöjda med att gå till personalkooperativ?
-I artikeln jämför Lindkvist personalkooperativ med landstinget. Det vore intressant att se en jämförelse med privata avknoppningar.
Vi har Lars Lindkvist högt upp på listan på vilka vi skulle vilja bjuda in till Edee-konferensen i höst (se bloggpost nedan).
Till nästa gång (27/4) ska vi ha läst Timbros utvärdering av hur det skulle ha blivit om Rudolf Meidners ursprungliga löntagarfondsförslag skulle ha blivit verklighet.
