Man skulle kunna använda skatter som styrmedel för att fasa ut kapitalistisk produktion, på samma sätt som man använder
gröna skatter för att fasa ut produktion som är miljöfarlig. Gröna skatter är kravmärkningens motsvarighet i den politiska sfären. Rättvisemärkningens motsvarighet skulle då vara frihetliga skatter.
De svarta skatterna skulle vara av tvåstegskaraktär. Omärkt produktion kommer att vara belastad med den högsta skattenivån. Jag förstår inte hur någon som kallar sig humanist kan rättfärdiga varför omärkt produktion, vilket inkluderar utnyttjande av barnarbetare, ska konkurrera på lika villkor som rättvisemärkt produktion. Denna skattesats är tänkt att fasa ut produktion som uppenbart strider mot grundläggande mänskliga värderingar. Rättvisemärkningen kommer att ha en lägre skattesats. Ekonomiskt demokratisk (arbetarägd) produktion kommer att vara skattebefriad.
Rättvisemärkningen kommer att utföras av en demokratiskt kontrollerad myndighet kallad producentverket, analogt med konsumentverket.
Skatteinkomsterna skulle till exempel kunna gå till att sänka skatten på arbete, såsom är fallet med grön skatteväxling.
Faktum är att arbetarägda företag hade avdragsrätt i Reagans USA på åttiotalet. Det var en okontroversiell fråga. Det är klart att det är bra om arbetarna kan styra över sina egna arbetsliv! I Sverige däremot har ekonomisk demokrati varit en stendöd fråga sedan löntagarfonderna, vilka inte bidrog till att frihetskänslan ökade speciellt mycket bland Sveriges arbetare. Den svenska kapitalismen satt kvar i orubbat bo. Meningsmotståndarna till ekonomiska demokrater var ruskigt bra på att mota olle i grind.
Om man accepterar gröna men inte frihetliga skatter sätter man miljön framför människan. Om man kallar sig för humanist borde prioriteringen snarare vara den omvända.
På Socialism.nu pågår diskussionen. Där är det lite mer action än i kommentatorstrådarna på min blogg...
