Vi i den
rödgröna majoriteten i Plan- och byggnadsnämnden har skrivit en debattartikel i
UNT den här mandatperioden, den publicerades i mars 2016. Erik Pelling (S),
Trond Svendsen (MP) och jag har en ambition om en debattartikel i kvartalet,
men så har det inte blivit av olika anledningar. Jag ser
att avsaknaden av sakdebatt i offentligheten resulterar i olika missförstånd
hos allmänheten, både om hur kommunen fungerar och konkreta byggnationer som är
på gång. Det är huvudanledningen till att jag nu börjar med en öppen dagbok från nämnden, som kommer att uppdateras ungefär en
gång i månaden, vilket är samma takt som vi har nämndmöten.
Onsdag den
8 mars 2017
Träff med
åtta Ekebybor, Trond Svendsen (MP), Helena Olsson (S) (Erik Pelling är
sakägare och jävig så han avstår från en aktiv roll i frågan) och Hanna Mörck
(V) från Kommunstyrelsens Mark- och exploateringsutskott. En byggnation planeras
på Coop-parkeringen, kvarteret Hindsgavl. Byggherren Genova vill bygga
lägenheter i fem hus på upp till nio våningar på Coop-parkeringen och själva
platsen för butiken. Coop och Genova har nyligen gått ut med ett
pressmeddelande om intentionen att butiken ska kunna överleva i nya lokaler i
bottenvåningen. Dessutom finns det planer på lite andra verksamheter i det
kommande bottenplanet. Vi politiker i nämnden, och även kommunens tjänstemän,
har blivit frekvent kontaktade av oroliga närboende som ser att niovåningshus
kommer att förstöra karaktären på Ekeby där låghus dominerar idag. Vi politiker
informerade om hur kommunens planprocess ser ut, se tidaxeln på bilden.
Bild 1: Tidsaxel för kommunens planprocess, här för exemplet Hindsgavl. Klicka för bättre upplösning.
Hindsgavl är ett tjänstemannaärende än
så länge. Vi politiker kommer in då nämnden beslutar om samråd. Det kommer
antagligen att ske efter sommaruppehållet 2017. Jag berättade även att jag var
medveten om att Kjell Haglund (V) som satt i nämnden förra mandatperioden har
sagt på ett möte i Ekeby under valrörelsen att Vänsterpartiet inte vill ha mer
än sex våningar i Ekeby. De närboende vill fortsatt ha möten med oss politiker,
men vi har inte så mycket mer att säga än i mars till dags dato.
Måndag den
13 mars 2017
Möte i
Årsta-Sala Backe hemma hos Lennart Söderberg och Berit Bengtsson. Jag berättade
om förtätningen som sker på det gamla kraftledningsstråket längs med Fyrislundsgatan,
och även tankar kring vad som ska hända med Brantings torg och Brantingskolan.
Fredag den
17 mars 2017
Terese
Ädling från Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala Universitet gjorde en
djupintervju med mig som hon även gjort med de andra ledamöterna i nämnden.
Hennes huvudsakliga frågeställning var hur vi politiker ser på estetik. Där är
mitt svar att jag litar på bedömningen hos utbildade landskapsarkitekter som
förstår och ser kvaliteter i byggnationer som jag som inte är utbildad inte
gör. Jag brukar säga att rollfördelningen mellan politik och tjänstemän är att
vi politiker ska säga att det ska cyklas mera, men att det skulle bli fel om vi
skulle lägga oss i färgen och placeringen av cykelställ.
Måndag den
15 maj 2017
Paneldebatt
i Eriksbergsskolans aula om planprogrammet som var ute på samråd i vintras. Eriksberg
är ett av de områden i Uppsala som kommunen ser som lämplig för förtätning. Det
viktigaste budskapet på paneldebatten var från oss i Plan- och byggnadsnämnden
var följande. Det är inte för att vi har storhetsvansinne att kunna visa upp
Uppsala som Sveriges fjärde storstad. Att Uppsala stad behöver förtätas kommer
sig av att vi har bostadsbrist. Det flyttar in 4 000 personer till Uppsala
om året. 30 000 är aktivt bostadssökande. Den här bostadsbristen gör att
kommunen tvingas till dyra tillfälliga lösningar, jag hör det från t.ex. Socialnämnden
och Arbetsmarknadsnämnden varje gång vi har möte innan Kommunfullmäktige. Och
det drabbar naturligtvis framför allt på ett individuellt plan. I Vänsterpartiet
är det gott om medlemmar som är socionomer och arbetar som socialsekreterare
som berättar om hur bostadsbristen ställer till det när folk inte har tillgång
till en flexibel bostadsmarknad när livssituationer ändras. Arbetarklassungdomar
i Smedjebacken väljer kanske bort Uppsala som studentort då de inte har
föräldrar som kan köpa en bostadsrätt åt dem. Vi får en mindre blandad
studentskara på univiersiteten. Det här är allmänintressen där de berörda
aldrig kommer vara inbjudna som sakägare i samråd.
Att det är
just Eriksberg som nu pekas ut som lämpligt förtätningsområde har flera
anledningar. Det är nära till områden med höga gröna värden som Hågadalen och
Stadsskogen som fler skulle kunna få tillgång till. På en del områden i
Eriksberg känns det idag otryggt. Den här otryggheten kan byggas bort. Verksamheterna
på Västertorg har behov av ett större kundunderlag. Om Västertorg kan ge boende
möjlighet slippa åka bil till t.ex. Gränby Centrum och kanske t.o.m. sälja
bilen är mycket vunnet, för såväl den enskilde som kommunen.
Det har
inte undgått någon som läst UNT de senaste månaderna att många Eriksbergsbor är
oroliga inför det som komma skall. En delanledning är att vi från kommunen hade
kunnat vara mycket tydligare i vad som är skillnaden mellan ett planprogram,
som är en ej juridiskt bindande vägledning framöver, och en juridiskt bindande
detaljplan som kommer gälla för det enskilda kvarteret. Det här planprogrammets
samråd resulterade i 420 inkomna samrådsyttranden som nu sammanställs för att
vi politiker så småningom kommer kunna vikta in dem när vi besluta om
slutdokumentet. Den kommer kommunen sedan använda för vägledning när
detaljplanerna (med motsvarande tidsaxel som för Hindsgavl på bilden) kommer
att initieras. Där kommer naturligtvis också samrådstiden på sex veckor, ofta
med tillhörande möte med allmänheten, ingå. Tiden för inflytande från
allmänheten och berörda är alltså fortfarande inte avslutad förrän den sista
detaljplanen sjösätts någon gång på 2030-talet.
På
paneldebatten var det tydligt att många i publiken ville värna Eriksbergs gröna
värden. Där tänker jag på en pall på tre ben för den ekologiska, ekonomiska och
sociala hållbarheten. Den ekologiska ger förutsättningarna, den ekonomiska ger
medlen för den sociala hållbarheten som är målet. Om man fokuserar på en eller
på två ben samtidigt som det tredje benet går sönder så har vi ingen pall
längre. I det parlamentariska arbetet måste vi agera som trebenspartier. På
samrådsmötet i januari tyckte en kvinna som var skrämd av kommande förtätningen
att jag låter som en politiker när jag mumlade ett försök till svar på om jag
var stolt över planprogrammet. Men jag är ju politiker. Om inte jag står upp
för allmänintresset som är en hörnsten i det politiska uppdraget så har jag
inte gjort mitt jobb.
