Ekonomisk demokrati

Sammanfattningar för ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi-konferens

2011-09-15T12:39:00.000+02:00

Här är sammanfattningar av tankarna hos några av föredragshållarna på ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi-konferensen, som går av stapeln lördagen den 24de september. Här kan man läsa schemat. Vi kommer även att dela ut dessa i pappersform, tillsammans med Bo V Herlins folder.

Henk Pelgrom
Det sociala företagandet sätter människan i centrum, är inkluderande och behovsinriktat. All vinst återinvesteras i företaget eller i närliggande verksamhet.Som regel är ett socialt företag en ekonomisk förening.De demokratiska arbetsformer och en satsning på lokal produktion för lokala behov, kan leda till en produktion som tillfredsställer behoven direkt.Den lokala utvecklingsorganisationen är det optimala sammanhanget för det sociala företaget.Tillämpningen av nya metoder så som lokala ekonomiska analyser, gemenskapsföretag,social redovisning, lokala pengar och bytesringar kan lösgöra lokalsamhället från marknaden.Upphävandet av avkastningskraven och demokratiska arbetsformer leder till frigörelsen av arbetslusta och kreativitet.Upphävandet av konkurrensen och befrielse från marknadstänkande är vägen till full sysselsättning.Det sociala företaget är nyckeln till den nödvändiga och eftertraktade demokratisering av arbetslivet.Som i sin tur är en förutsättning för en systematisk tillämpning av ekologi och ett förverkligande aven rättvis fördelning av jordens resurser.

Per-Erik Persson:Vad kan vi lära av FaSinPat?
Under 2001 ockuperas en av Sydamerikas största keramikfabriker. 2011 mobiliserar dem för att beslutet om expropriering ska verkställas. Den argentinska politiken efter krisen 2001 skänker idag många exilargentinare hopp och många funderar idag på att resa tillbaka – nu sker det som de kämpade för innan kuppen 1976.Vore det helt otänkbart att inom ramen för expropriationslagstiftningen söka stöd för en liknande utveckling i Sverige? I Neuquen verkar FaSinPat inom en social rörelse som genom sina aktiviteter stött fabriken och bildat en opinion som politikerna till sist fått vika sig för. Organisering är fortfarande grunden för politisk förändring.

Thorsten Laxvik:Ekonomisk demokratiDet finns bara en väg till socialism och det är den mödosamma vägen att från grunden bygga ett nytt demokratisk näringsliv via kooperativa företag. Sannolikt är bristen på eget kapital den bästa förutsättningen eftersom arbetet med att skaffa kapital härdar det demokratiska stålet på samma sätt som kampen för demokrati är den bästa demokratiskolan.Men problemet är att demokratin förvandlats till en konvention där den förvaltande aspekten tagit överhanden och den konstituerande kommit i skymundan. För att permanenta demokratin och undvika den sprängkraftiga längtan efter underordning krävs ständigt närvarande rekonstiuerande processer.

Per-Erik Persson:JAK Medlemsbank
Den svenska välfärden byggde på starka kooperativa föreningar. När Hyresgästföreningen tröttnade på att klaga och bildade HSB så sattes en ny standard för flerfamiljshus och Sveriges första tvättstuga kunde invigas. HSB byggde så mycket att de säkrade sin produktion genom en egen dörrfabrik.J.A.K. Riksförening för ekonomisk frigörelse bildades 1965 och drevs framåt av antikapitalistiska drömmar. Om människor kunde undandra sina pengar från de kapitalistiska bankerna så skulle bankernas inflytande över oss minskas. Tillsammans ville de verka för en ekonomi byggd på reella värden, Jord, Arbete och Kapital. Är en demokratisk bank en viktig motvikt i dagens kaotiska finanssystem?

Stellan HamrinMiljöansvarig i Stockholm: Ekologi och ekonomi
Inledning
Det låter nästan likadant. Och det är ingen slump. Båda begreppen betyder hushållning och grundas delvis på Malthus befolkningsstatistik från länge sedan. Så man kan säga att från början var det samma sak och målet måsta vara att återskapa denna situation.

Redan så sent som på 1960-talet när jag började läsa teoretisk ekologi var denna kvantitativt helt baserad på studier av odlade bakterier och lika verklighetsfrämmande som nationalekonomin ibland kan synas vara idag. Men sen har den teoretiska ekologin i sin tillämpade form utvecklats enormt i samklang med experimentella studier både på labb och i fält. Teoretisk ekologi har idag kommit långt i sin förmåga att förutsäga naturliga förlopp och effekten av olika former av ingrepp. Den har blivit ett verktyg i arbetet med att skapa ett hållbart nyttjande eller ett reellt bevarande beroende på vad det är man önskar. Dagens situation på finansmarknaden och ekonomernas förutsägelser visar ju att den ekonomiska forskningen har långt kvar.

Inom mitt område – vattenekosystem – har jag haft förmånen både att ha deltagit i den teoretiska utvecklingen av kunskapen om systems struktur och funktion. Och att på basis av utvecklade funktionella, matematiska modeller kunna genomföra restaureringar av stora sjöar som Ringsjön och Finjasjön i Skåne. Och sedan som tjänsteman på RK kunnat överföra denna kunskap till den politiska nivån. Dagens arbete med Östersjön baseras delvis på den nya akvatiska ekologin utifrån kunskapen om hur externt orsakade förändringar av fisksamhälle och närsalter samverkar för att förändra sjö- och havsekosystem. Och hur man skall agera för att återskapa de system som en gång fanns. Nyckelbegreppet här är just den externa påverkan som den ekologiska forskningen lyckats integrera i sina modeller.
Samtidigt som den ekonomiska forskningen isolerar ex. miljöeffekter som externa faktorer som man kan lämna därhän.

Grön Ekonomi
Politiskt har det ju sedan 70-talet då och då dykt upp tankar om att skapa en grön ekonomi där miljön och miljöeffekterna är integrerade. Jag är inte inläst på vad som gjorts forskningsmässigt, men det är lätt att konstatera att man politiskt inte tagit ett enda steg på vägen. Under mina 10 år i RK dök frågan inte upp en enda gång – oavsett regering – och det enda man gjort är att kräva – men inte alltid genomföra – att det i varje propp/skrivelse skulle finnas en sida som noterade vilka Miljömål som berördes. Men inte hur eller till vilken kostnad. Och enda gången som pengar verkligen dök upp i sammanhanget var när regeringen ville visa hur mycket man satsade på Östersjön och detta visade sig helt omöjligt att räkna ut.

Anledningarna till att man inte ens lyckats börja med förverkligandet av den gröna ekonomin ens i teorin på det tillämpade planet – förutom att det är svårt - tror jag är att man siktat för högt. När vi utvecklade våra akvatiska modeller började vi i liten och avgränsad skala. Jag tror man bör göra något liknande vad gäller den gröna ekonomin.

Vad kan vi göra?Men det finns flera olika aspekter på Grön Ekonomi sett ur ett politiskt perspektiv och det är 2 jag skulle vilja lyfta fram här på vägen mot en mer heltäckande grön nationalbudget som väl nånstans är det slutliga målet. Och som jag tror en Vänsterregering skulle kunna ta sig an som ett första steg.

Värdet av biologiska resurser
Den första är behovet att kunna kvantifiera värdet av biologiska resurser. Svårigheten är sällan att kvantifiera resurserna utan att bedöma det ekonomiska värdet i någon slags objektiv mening. Delar av nyttjandet är ju ofta redan integrerade i dagens kapitalistiska ekonomi och har ett värde baserat på dessa principer. Medan andra delar ligger utanför dagens ekonomi och måste mätas med andra metod. Och vad skulle värdet av de förstnämnda vara i en mer samhällsstyrd ekonomi där mer övergripande värderingsgrunder gäller?

Vi har många olika naturresurser och ett område som av lätt avgränsbart och där kunskapen samtidigt är stor är det svenska fisket alltifrån en sjö som Vättern eller Vänern till Östersjön. Här skulle man kunna kombinera dagens ekologiska modeller, som integrerar faktorer som både övergödning och fiske, med ekonomisk kunskap om det kommersiella fisket och dess fångster. Samtidigt som vi har ett stort och viktigt fritidsfiske, vars värde måste bedömas med andra metoder. Och sen behöver detta kombinerad med kunskap om och värdet av konkurrerande djur som sälar, skarvar och tumlare.

I slutändan är det fullt möjligt att göra en bedömning av hur Östersjöns ekosystem inom ramen för vad som är ett hållbart nyttjande bör användas för att optimera den ekonomiska avkastningen i vid mening. Jag har försökt få till detta men inte ens berörda ekonomer tände till.

Liknande studier skulle kunna göras av ex. den svenska skogen genom att inom ramen för ett hållbart nyttjande studera produktion och avverkning, värdet av den vilda faunan som ekoturismobjekt, jakt på hjortdjur och annat och hjortdjurens betningseffekter på skogen. Och rovdjurens predationstryck på just dessa hjortdjur.

Hur hanterar vi diffusa utsläpp
Ett annat reellt problem för dagens politiker är hur man ska värdera och styra miljöskadlig verksamhet. Betr s.k. punktkällor (avloppsreningsverk, industrier m.m.) har vi genom lagstiftning nått mycket långt. Vi är nog bäst i världen och det har vi uppnått just genom att inte använda ekonomiska styrmedel i första hand. Det är bra.

Men vårt återstående problem är s.k. diffusa utsläpp till vatten men också punktutsläpp av ex. klimatgaser till luften. Systemet med handel med koldioxidutsläpp har ju inte varit någon höjdare, men det kanske mer beror på politiska än på ekonomiska problem. Jag har svårt att bedöma det.

Men vad gäller utsläpp av ex. näsalter från jordbruket är problemet ett annat. Dessa utsläpp sker från ett stort antal små, enskilda källor och det är inte möjligt att mäta varje enskild källa och därför svårt att styra genom lagstiftning. Det går att reglera brukandemetoder och val av grödor – och det bör man göra mycket mer – men det kommer inte att lösa hela problemet. Varje brukande av mark innebär läckage av närsalter.

Här tror jag att man bör kombinera hårdare lagstiftning med handel med utsläppsrätter av fosfor och kväve baserat på vetenskapliga bedömningar av vad våra vatten tål. Vi har redan en internationell överenskommelse om hur mycket P och N som Sverige måste ta bort och det är lätt att fördela detta på våra olika vattensystem. Och därmed också på jordbruket inom varje vattensystem.

Att minska läckaget tillräckligt mycket från enskilda gårdar kan i vissa områden blir mycket dyrt. Samtidigt vet vi att dammar, musselodlingar eller våtmarker är mycket billigare metoder för att ta hand om N och P. Så vi borde kunna skapa ett system där en jordbrukare istället för att vidta dyra åtgärder på egen mark får bekosta åtgärder på andra ställe i samma vattensystem eller längs kusten. Det skulle bli både billigare och bättre tror jag.

Ett sådant system kan skötas av myndigheter i form av avgifter och centralt styrde åtgärder men jag kan också tänka mig att detta i vissa fall vore enklare och bättre att skapa ett system med handel med utsläppsrätter, som hanterades lokalt. Oavsett hur man gör så är slutresultatet lätt att bedöma genom mätningar i våra vattensystem nere vid kusten.

Nästa steg
Så rent konkret tror jag att en ny Vänsterregering efter nästa val skulle kunna sätta igång ett arbete för att i reell mening utveckla gröna nationalräkenskaper där man arbetade både uppifrån utifrån teoretiska analyser och underifrån genom konkreta bedömningar och åtgärder. Och vad gäller de senare tror jag att flera olika typer av ekosystem inkl vatten är fullt möjliga att inom rimlig tid använda som pilotprojekt.

Men det krävs en tydlig politisk vilja och förståelse och det krävs självklart samarbete mellan ekonomer och ekologer på flera olika plan.

Peter Söderbaumprof. Ekologisk Ekonomi:Från monopol och diktatur inom nationalekonomin till konkurrens, pluralism och demokrati
Introduktion
Ekologisk ekonomi kan beskrivas som ekonomi för hållbar utveckling. Flera av oss som föredrar benämningen ekologisk ekonomi gör det eftersom vi inte tror att den dominerande neoklassiska teorin (inklusive neoklassisk miljöekonomi) räcker till inför utmaningarna inom miljöområdet. Tanken att viss paradigm skulle vara den bästa för alla syften är troligen orealistisk. Neoklassisk teori kan (förhoppningsvis) hjälpa oss hantera vissa problem men inte alla problem.

Idag råder ett monopol för neoklassisk nationalekonomi vid universitetens nationalekonomiska institutioner runt om i världen när det gäller forskning och undervisning. Läroböcker av typ Gregory Mankiws Principles of Economics (2008) eller Klas Eklunds Vår Ekonomi (2007) återkommer i en rad upplagor och översätts till olika språk. Tusentals för att inte säga miljontals studenter lär sig varje år samma nationalekonomi runt om i världen. Vid ytligt betraktande kan detta ses som en stor fördel. Ekonomer på olika håll lär sig tala samma språk och kan kommunicera med varandra. Sättet att se på problem och lösningar blir likartat. Men om det finns stora problem med det nationalekonomiska språk som många lär sig blir den långtgående globala standardiseringen inte längre någon tillgång. Författaren till dessa rader gör bedömningen att denna globala standardisering av nationalekonomiskt tänkande är ett av de problem vi står inför.

Det finns brister i nationalekonomiska liksom andra samhällsvetenskapliga teorier det gäller det rent vetenskapliga innehållet, t ex begreppsapparaten. Men det som här kommer att diskuteras med aktörer inom politiska partier är den ideologi som finns inbyggd i neoklassisk teori. I och med att nationalekonomiska institutioner endast saluför en teori som kontrolleras och skyddas på ett monopolliknande sätt blir dessa nationalekonomiska institutioner politiska propagandaapparater för en speciell ideologi. För moderaterna i Sverige passar denna ideologi ganska bra medan politiska partier i den nuvarande oppositionen borde ställa krav på en mer pluralistisk nationalekonomisk undervisning och forskning. Om det är så, som jag hävdar, att neoklassisk teori har ett ideologiskt innehåll som gynnar vissa politiska partier på bekostnad av andra kan den nuvarande ordningen med monopol uppfattas som odemokratisk. Alternativa teoretiska infallsvinklar till miljöproblematiken t ex. institutionell teori med tillhörande ideologiska element borde vara föremål för undervisning vid universiteten. Hur man praktiskt skall gå till väga för att rubba det neoklassiska monopolet kan diskuteras vid konferensen.

Tolkningar av hållbar utveckling
Inom samhällsvetenskap arbetar vi med så kallat ”omtvistade begrepp” (eng. contested concept). Samma ord och uttryckssätt tolkas olika av olika aktörer. Hållbar utveckling (HU) är ett sådant exempel. Enskilda aktörer kan t ex. välja mellan nedanstående tre tolkningar:
- Business-as-usual (BAU). Man klär det gamla vanlig förhållningssättet (t ex. ekonomisk tillväxt på nationell nivå, maximal vinst för företag) i nya ord
- Ekologisk modernisering. Man har förstått att det finns allvarliga miljöproblem och inser att något bör göras. Men man nöjer sig med begränsade institutionella förändringar inom ramen för det befintliga politisk-ekonomiska systemet (Miljöledningssystem, Miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, liksom den nyväckta diskussionen om företagens samhällsansvar, CSR, är exempel)
- Utöver åtgärder enligt tolkningen ”Ekologisk modernisering” är man beredd att diskutera och överväga radikala förändringar i nuvarande politisk-ekonomiskt system. Företag, inte minst aktiebolag är idag definierade i monetära (penningmässiga) termer. Men hållbar utveckling är främst en utmaning på den icke-monetära sidan (naturresurser, miljö, humanresurser, sociala resurser osv.). En tänkbar slutsats (inte minst ur vänstersynvinkel är att aktiebolag är felkonstruerade i relation till den idag mest krävande utmaningen nämligen att närma sig hållbar utveckling.

Frågor som handlar om grundläggande perspektiv undviks
Samhällsutvecklingen idag är i stort sett ett resultat av business-as-usual tolkningar av utveckling och framsteg med inslag av det som ovan kallas ekologisk modernisering. Brundtlandrapporten Our Common Future (World Commission on Environment and Development 1987) liksom olika uppföljningar globalt, inom EU, nationellt och lokalt är helt otillräckliga. Det gäller att ta nya tag t ex i samband med Rio+20 konferensen i London, mars 2012.

Varför går det så trögt? Ett första svar är att aktörerna i olika roller och på olika nivåer fortfarande hyllar tillväxt i BNP, entreprenörskap av alla slag, vinstmaximering mm. Aktörer som har dessa värderingsmässiga utgångspunkter, t ex den så kallade Alliansen som för närvarande bildar regering i Sverige, stöttar varandra och ser till att den institutionella miljön gynnar dem som arbetar med snäva monetära (penningmässiga) perspektiv. Vi blir alla inlåsta i ett system som inte är särskilt tillåtande när det gäller avvikelser.

Det finns säkert många förklaringar till varför det går trögt. En favoritförklaring från min sida är att man alltför ofta undviker en dialog eller debatt om grundläggande perspektiv och antaganden. Sådana perspektiv kan handla om:
- Vetenskapssyn, inklusive sätt att se på relationen mellan vetenskap och politik
- Perspektiv inom nationalekonomin, speciellt det nuvarande monopolet för neoklassisk teori
- Ideologiska förhållningssätt, speciellt dominansen för (den neoklassisk teori närliggande) Neo-liberalismen

Illusionen om en värderingsfri vetenskap
Både inom och utanför universiteten finns en föreställning om att vetenskap kan och bör skiljas från politik. Detta är som jag ser det en vanföreställning som hänger samman med positivismens dominerande roll som vetenskapsteori. Man tänker sig att forskaren är en utanförstående, objektiv och värdeneutral iakttagare av olika fenomen i ekonomi och samhälle. En respekterad svensk nationalekonom, Gunnar Myrdal (1978) har pekat på att forskaren tvärtom fattar en rad beslut under forskningsprocessen om problem att studera, teoretisk infallsvinkel, metod, sätt att presentera resultat och att dessa beslut inte enbart grundar sig på vetenskapliga kriterier. Också värderingar, ideologi och till och med politik spelar in. När en del av oss forskare tycker illa om den dominerande nationalekonomin så handlar det inte enbart om en vetenskaplig kritik i snäv mening utan även om ideologi. Neoklassisk teori ligger nära Neo-liberalismen och legitimerar densamma. Tanken att alla nationalekonomer skall foga sig och hylla det ideologiska innehållet i neoklassisk teori är märklig.

Vad är det då som är så dåligt med neoklassisk teori? Jag vill först klargöra att min kritik av neoklassisk teori inte innebär att neoklassisk teori skall elimineras och ersättas av annan teori (t ex. den institutionella teori som jag själv föredrar) enligt Thomas Kuhns idéer om ”paradigm-shift”. Jag önskar däremot att andra paradigm stärks (och gärna får en dominerande ställning i relation till vissa forskningsområden) inom ramen för en samexistens (”paradigm co-existence”) av olika teoretiska perspektiv. Pluralism blir ett ledord. Eftersom neoklasisk teori är speciell inte bara vetenskapligt utan även ideologiskt kan man inte acceptera ett monopol för denna teori i ett demokratiskt samhälle.
Den neoklassiska teorins ideologiska innehåll
För att uppfatta den ideologiska aspekten av neoklassisk teori bör man helst göra jämförelser med en konkurrerande alternativ teori. Jag har t ex. gjort jämförelser med den variant av institutionell teori som jag själv förordar i en serie böcker och tidskriftsartiklar. Den neoklassiska teorin fokuserar på vissa förhållanden och begränsar synfältet på sätt som knappast kan beskrivas som värderingsmässigt neutralt:

- Intresset inriktas på varor och tjänster som köps och säljs på marknader. Andra institutioner än marknader får en perifer roll eller glöms helt bort
- Marknaden studeras på ett mekanistiskt sätt i termer av utbud och efterfrågan. Ett evolutionärt perspektiv där marknadens aktörer blir synliga och ansvariga utgör alternativ
- De aktörer som beaktas är företag och konsumenter samt staten med en reglerande roll. I debatten om en hållbar utveckling deltar många andra aktörer t ex. inom universiteten, kyrkan, miljöorganisationer
- När det gäller företag och konsumenter arbetar man med stelbenta antaganden om mål. I relation till miljöproblemen önskar man i stället att olika aktörers mål är något som undersöks. Hur ser dessa aktörer t ex. på hållbar utveckling i relation till den egna livsstilen eller verksamheten?
- Det ekonomiska tänkandet tenderar att reduceras till monetär dimension, så kallad ”monetär reduktionism”. Enligt den filosofi som tillämpas kan alla slags effekter kvittas mot varandra via priser (eng. trade-off philosophy). Alternativet här är att hålla isär monetära och icke-monetära effekter eftersom de senare har en speciell karaktär. Många miljö- och hälsoeffekter är t ex. irreversibla
- Synen på beslutsfattande och effektivitet inom neoklassisk teori kan ifrågasättas eftersom den är begränsad till varje marknadsaktörs egenintresse. Ett alternativ i denna del är att laborera med enskilda aktörers ideologiska orientering där egenintresset kan spela en större eller mindre roll
- Den så kallade Cost-Benefit analysen (CBA) för samhällsekonomiska studier av vägar, flygplatser, dammanläggningar mm bygger på ett antagande att nationalekonomen känner till eller kan ta reda på korrekta priser för varje typ av effekt. Alternativet till denna typ av optimering är att belysa en valsituation på ett sätt som passar in i ett demokratiskt samhälle. I så fall beaktas alternativa och konkurrerande ideologiska utgångspunkter varvid slutsatserna blir villkorliga i relation till sådana identifierade ideologiska infallsvinklar

Kort om neoliberalismen
Marknadsaktörernas frihet är central för liberalismens företrädare. Marknadsaktörerna har rätt att köpa och sälja vad de vill och t ex. förstöra miljön så litet eller så mycket som de vill. Socialliberalismen är mer återhållsam och beaktar frågor om rättvisa och jämlikhet. Neo-liberalismen återspeglar en extrem tilltro till marknadens automatiska förmåga att bidra till en positiv utveckling. Adam Smiths ”osynliga hand” finns med som ett element i denna trosuppfattning.

Neo-liberaler hyllar ekonomisk tillväxt på nationell nivå och monetär vinst i företag. Girighet hos marknadens aktörer är legitim och anses leda till ett positivt utfall för samhället. Etiska tankebanor av typ företagens samhällsansvar (Corporate Social Responsibility, CSR) är knappast aktuella.Både på nationell nivå (BNP och CBA) och på företagsnivå (maximal vinst) arbetar man med monetära indikatorer och kriterier, vilket naturligtvis inspireras och legitimeras av neoklassisk ekonomisk teori. Företags förvaltning av resurser tros vara effektivare än offentliga institutioners förvaltning vilket ligger bakom krav på privatisering. Företag eftersträvar vinst vilket innebär ett större kostnadsmedvetande tänker man sig. Sänkta kostnader kan dock samtidigt leda till sämre kvalitet och ökat risktagande. Man kan spara på säkerhetsanalyser och säkerhetsgenomgångar t ex. när det gäller flygplan och kärnkraftverk för att ta några aktuella exempel. Arbetsskador och annan ohälsa kan bli följden av snäv fokusering på det penningmässiga. Det finns enligt K. William Kapp (1971) en systematisk tendens hos aktiebolag att övervältra kostnader (av monetärt och icke-monetärt slag) på omvärlden. Hans bok The Social Costs of Private Enterprise (vilken senare omdöptes till The Social Costs of Business Enterprise) räknas som en klassiker av oss institutionella miljöekonomer.

Den extrema tilltron till företagens effektivitet tar sig också uttryck i att man vill reducera statens roll genom reducerad beskattning av företag och genom avreglering t ex. av internationella finansiella kapitalrörelser. Företagen skall ges stor rörelsefrihet för att kunna konkurrera framgångsrikt internationellt. Att hela systemet för internationell konkurrens idag framstår som bristfälligt vill man inte ta till sig.

Ointresse för radikal förändring av politisk-ekonomiskt system
På samma sätt som neoklassiska ekonomer klamrar sig fast vid en teori som kan kännas föråldrad hyllar man det nuvarande praktiskt fungerande politisk-ekonomiska systemet. Radikala förändringar avvisas systematiskt med hänvisning till erfarenheter av Sovjetunionens planekonomi. Man ser med andra ord bara alternativ av ett slag. Beredskapen att diskutera andra förändringar i det politisk-ekonomiska systemet är liten. Någon förståelse för de proteströrelser som vuxit fram rörande t ex. världshandelsorganisationens (WTO) funktion ur hållbarhetssynpunkt är svår att finna. Marknaden och marknadens aktörer hyllas, inklusive transnationella företag i monopolliknande positioner. Det känns inte helt fel att tala om en marknadsfundamentalism som ofta är kopplad till extrem teknikoptimism.

För oss som vill underlätta förändringar i enskilda aktörers institutionella omgivning är återigen perspektivfrågorna viktiga. Den debatt som många aktörer försöker undvika måste föras. Dagens dominerande institutioner är till stor del ett resultat av de perspektiv som dominerar avseende:
- Vetenskapssyn
- Nationalekonomisk teori
- Politisk ideologi

Om man anser att vi bör överväga förändringar i den institutionella omgivningen gäller det bland annat att artikulera alternativa perspektiv inom alla tre områdena. Begränsningen till positivismen som vetenskapssyn, till neoklassisk teori och till neoliberalismen som ideologi duger inte längre.Idén att vetenskap kan skiljas från ideologi ställer till särskilda problem. Innebörden är ju att de ideologiska frågorna blir förbjuden mark för forskare. Men om de problem vi står inför till stor del är just ideologiska blir forskaren handikappad i sitt arbete.

Institutionella förändringar kan också diskuteras med utgångspunkt från den enskilde individen som aktör, en slags mikroanalys. I medborgarrollen eller yrkesrollen kan individen som aktör bli en entreprenör för institutionell förändring. Låt os ta exemplet med miljöledningssystem i företag eller andra organisationer. Några aktörer i ett företag kanske i ett visst tidsskede frågar sig varför man i så hög grad betonar monetära och finansiella ledningssystem. På samma sätt som man fortlöpande granskar finansiella prestanda borde man systematiskt kunna studera prestanda i miljöhänseende. Aktörerna blir överens om denna tolkning av situationen med dess problem. Tolkningen manifesteras i praktiskt handlande. Enskilda personer i företaget får ett särskilt ansvar för miljön, revisionsorganisationer kopplas in för kontroll och de organisationer som klarar kraven får ett särskilt diplom. I den mån idén om miljöledningssystem accepteras i andra företag och organisationer legitimeras miljöledningssystem som institution. Viss standardisering kan ske på nationell eller internationell nivå såsom i fallet med ISO 14 001. Man kan tala om en institutionaliseringsprocess som kan förstärkas eller försvagas över tid. Antalet certifierade företag i viss region kan räknas. Om miljöledningssystem i sin inledande utformning visar sig otillräckliga kan andra institutioner tänkas ta över etc.

Hur kan aktörer i olika roller samverka för en hållbar utveckling?
Som tidigare nämnts är den traditionella tendensen att särskilja vetenskap och politik olycklig i relation till strävandena att uppnå en hållbar utveckling. Tvärtom bör forskare också studera ideologier och annat som traditionellt setts som tillhörande politikens områden. Politiker bör enligt samma logik medverka i dialogen om hur forskning och undervisning sker vid universiteten. Ett exempel på en politiker i Sverige som vägrat svälja det neoklassiska språket är en socialdemokratisk riksdagskvinna (vars namn jag tyvärr ej minns) som vid ett tillfälle för kanske 15 år sedan ställde en fråga till dåvarande finansministern om den människosyn, dvs. Economic Man antaganden, som ligger till grund för budgetprocess och finansiell analys. Borde man inte i stället arbeta med en ”Ecological Man” mot bakgrund av de utmaningar som nu blir alltmer aktuella?

Finansministern svarade och ytterligare några riksdagsledamöter yttrade sig men dialogen den gången ledde knappast till några nya öppningar när det gäller det nationalekonomiska språket. Det kan tilläggas att kvinnan något senare förlorade sin riksdagsplats inom socialdemokraterna och övergick till annat politiskt parti där miljöfrågor ses med större allvar. Min förhoppning är att hennes exempel skall få efterföljare bland politiker och att forskare inom och utanför nationalekonomin skall arbeta med andra utgångspunkter än Economic Man. (För egen del ser jag människan som ”Political Economic Person”, en aktör som leds av en ideologisk orientering.) Att enskilda personers initiativ och engagemang spelar roll kan också illustreras med ett exempel från Mälardalens högskola. En av lärarna, Christina von Oelreich, drev tidigt tesen att MDH skulle miljöcertifieras och lyckades övertyga den dåvarande manlige rektorn att detta skulle kunna stärka universitetets profil. MDH blev på detta sätt ett av de första universiteten i Europa att certifieras enligt ISO 14001.

Om alltfler människor i olika roller accepterar det som jag ser som självklart nämligen att värderingsmässiga och ideologiska element på olika vägar kryper in i vetenskapen och att därför talet om värdeneutralitet bör avvisas, har vi kommit en bit på väg. Vi skulle då slippa en del av den ideologiska maktkamp som äger rum i universitetsvärlden under vetenskapens täckmantel. Jag har t ex. erfarenhet av SLU i Uppsala som en arena där en sådan maktkamp förts och fortfarande pågår.

Vad man också önskar är att andra än politiker och forskare vidgar sina roller som aktörer. Tendensen att begränsa den egna rollen och rädslan för att ifrågasätta andras rolltolkningar bör övervinnas om vi systematiskt skall närma oss ett hållbart samhälle. Alla aktörer har ett ansvar.

Slutord
Ø Direkt kritik av hur det nuvarande kapitalistiska ekonomiska systemet fungerar kommer från många håll. Samma aktörer glömmer att granska den nationalekonomiska teori som med sina ideologiska element legitimerar det praktiskt förverkligade ekonomiska systemet

Ø Om vetenskapen när den ger underlag och råd för praktisk politik oundvikligen har ett ideologiskt och politiskt innehåll, bör också universiteten ställas till svars. Undervisningen i nationalekonomi är genom det neoklassiska monopolet en global propagandaapparat som andra politiska aktörer har svårt att mäta sig med. Det rimliga är att ställa krav på pluralism i nationalekonomisk undervisning och forskning så att olika ideologiska infallsvinklar återspeglas. Nationalekonomin bör demokratiseras (Söderbaum och Brown 2010)

Ø Men perspektivfrågorna handlar samtidigt om vetenskapssyn, de etablerade politikernas ideologier och andra ideologier. Detta innebär att de viktiga arenorna för dialog är många fler än universitet, riksdag och kommunala församlingar. Även tidskrifter, dagstidningar med flera media är viktiga. För att inte framstå som alltför gnällig vill jag avsluta med ett positivt exempel på hur de som kontrollerar viss arena kan medverka till en konstruktiv dialog. Jag tänker på ett debattinlägg av professorerna Torbjörn Fagerström och Dan Larhammar i Upsala Ny Tidning den 4 september 2011 under rubriken ”Granska pseudovetenskapen” som besvarades med ett inlägg den 12 september av undertecknad (2011b). Jag ifrågasatte bland annat de båda professorernas anspråk på att enkelt kunna skilja på ”riktig” vetenskap och ”charlataneri”. Den debatten är givetvis inte slut med dessa inlägg.

Namn för Edee-konferensen...

2011-05-24T10:53:00.002+02:00

...där Edee står för ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi.

Edee-konferensen äger rum lördagen den 24de september. Den börjar klockan 9 och avslutas på kvällen med en fest. Den äger rum på Grand på Trädgårdsgatan 5 i centrala Uppsala.

Nu har vi en preliminär namnlista:

August Torngren Wartin: har arbetat i en federation för arbetarkooperativ.
Per-Erik Persson: Har skrivit boken Rapport från en ockuperad fabrik (om den argentinska fabriken FaSinPat).
Thorsten Laxvik: Arbetar med jordbrukskooperativ.
Elisabet Mattsson: Har tillsammans med Jan Olsson skrivit boken Det mänskliga företagandet.
Maria Fregidou-Malama: Forskar om kooperativ.
Ali Esbati: Behöver ingen närmare presentation.
Peter Söderbaum: Har skrivit böcker på temat ekologisk ekonomi.

Här är konferensens hemsida.

Om löntagarfonderna: Kritik från Timbro och från vänster

2011-05-16T11:45:00.000+02:00

På förra träffen läste vi alltså om Rudolf Meidners löntagarfondsförslag ur denna text från Timbro. De konstaterar att det var "oklart hur Meidnergruppen tänkte sig att fonderna skulle organiseras. Tydligast var man i frågan om att fonderna skulle ha nära anknytning till fackförbunden". Detta påstående bekräftar Bo Rothsteins påpekande (från den första artikeln i höstas) att löntagarfondsförespråkarna förlorade eftersom de inte hade en genomtänkt konstitutionell dimension.

Timbro-författarnas huvudpoäng var att löntagarfonder skulle leda till ökad kapitalkonsumtion och därmed ett stort BNP-dipp. Detta beror dels på att avkastningen till aktiespararna minskar (eftersom 20% av vinsten före skatt går till löntagarfonderna) vilket man kan kompensera för genom att konsumera kapital, och dels på att aktiespararna är medvetna om att makten i företagen kommer att hamna i löntagarfondernas händer inom ett antal år. Dock argumenterar de för vad som skulle hänt om man införde löntagarfonderna på 80-talet, snarare än vad som skulle hänt om de infördes idag. På 80-talet fanns det "få men stora" aktieägare, vilket är utgångspunkten för att det blir kapitalkonsumtion, men idag finns det ett väldigt stort anonymt kapital från miljontals personer som sparar i fonder. Frågan som bör ställas, för att kritiken ska ha större relevans idag, är hur fondförvaltarna rimligen skulle agera om löntagarfonder infördes.

Om man skulle kritisera löntagarfonder ur ett vänsterperspektiv är en rimligare utgångspunkt att ställa sig frågan om man verkligen skulle åstadkomma en demokratisering av näringslivet (som ju är tanken), eller om man bara skulle skapa en ny härskarklass i norra bantorget, då LO plötsligt blir Sveriges största fackförbund och Sveriges största kapitalägare på samma gång.

Was Karl Marx wrong?

2011-05-09T08:27:00.000+02:00

I asked this question to David Schweickart, marxist philosophy professor at Loyola University, Chicago:

Unemployment was close to zero during the golden age days of capitalism after WW2, while capitalism was doing well. Isn't that a fact that contradicts your marxist claim that capitalism needs unemployment to work?

Marx himself claimed that there are periods when the entire reserve army of labor are put to work. (Capital II, page 361 in the swedish edition.)

I did get this answer:

It’s true that in the aftermath of WWII, unemployment was quite low. I was recently rereading Joan Robinson’s Economic Philosophy (1962), where she mentioned that unemployment in Britain was only 2% and had been for some time. Even the right-wing, she said, was calling for “full employmenrt,” since Marx’s claim (and mine) seem to have been refuted.

I think we can see now that the effect was temporary, due to surging investment after WWII—to rebuild Europe and Japan, to expand the military-industrial complex as the Cold War heated up, to build the interstate highway system in the US, the largest governmental project ever undertaken anywhere, the suburbanization of America that the automobile made possible, etc.

But the good times didn’t last. I would argue that they couldn’t. By the seventies labor was strong, but investment opportunities of such a scale were shrinking—so we got stagflation. Workers had the power to demand—and get—higher wages, which were passed onto consumers, resulting in higher prices. As we know, the capitalist class hates inflation, since it favors borrowers over lenders and capitalists are mostly lenders. We got stagflation, and then Thatcher-Reagan and an all-out assault, largely successful, on organized labor, which included a deliberately engineered recession, the worse since the Great Depression. Discipline reestablished.

Svar från Lars Lindkvist ang. personalkooperativ

2011-04-20T09:49:00.001+02:00

Vi skickade några av frågorna från förra bloggposten till Lars Lindkvist. Här är svaren:

-Är det lättare att omvandla personalkooperativ från offentliga bolag än från privata diton?
I princip är det ingen skillnad. Enklast är att starta upp från scratch alltså i nytstartad form. Tankeväckande är att ek.föreningar är den företagsform som ökar mest procentuellt vad gäller nystarter. Allt fler gäller att starta eget tillsammans.

-Fackförbundet SKTF var kritiska mot att tandläkarmottagningarna blev personalkooperativ. Var det av egenintresse, då de anställda nu blir sina egna chefer, och fackförbundens roll som representanter för personalen då kan bli ifrågasatt?
Du har säkert rätt att detta var ett argument. Ett annat var att inte placera flera ägg i samma korg, alltså att både äga och arbeta så att man vid nedskärningar förlorar både insatt kapital och arbete.

-Kan personalkooperativ, t.ex. en skola, ägas av det offentliga? Existerar sådana erfarenheter?
Jag känner inte till något sådant. Däremot kan en skola eller annan offentlig verksamhet drivas som intreprenad, alltså som egen verksamhet och ansvarar för kostnader och intäkter där ev. överskott förvaltas och fördelas bland personalen.

-Vilken support efterfrågar/förväntar sig personalkooperativ från intressenter såsom det offentliga?
Hjälp med pensionsfrågor och övriga anställningsförhållanden såsom i vissa fall en prövotid där tillbakagång kan ske.

-I artikeln jämförs personalkooperativ med landstinget. Känner du till/har du gjort jämförelser mellan arbetarkooperativ och privata företag/avknoppningar?
I min doktorsavhandling "Från medbestämmande till medansvar" studerade jag vad som hände med tre privata företag som övergick till medarbetarägda företag/arbetskooperatv.

Vi återkommer när vi tittat i Lars Lindkvists avhandling.

Frågor angående personalkooperativ

2011-04-01T09:50:00.000+02:00

Igår hade vi första studiecirkelsträffen på temat ekonomisk demokrati. Vi började med att diskutera Lars Lindkvists artikel Tänder tillsammans - när landsting inför personalkooperativ som vårdorganisation. Han har kommit fram till att när man i en ekonomisk förening äger sin egen arbetsplats, principen "en anställd, en röst" gäller, man är "medborgare i företaget", så ökar självkänslan och engagemanget blir därefter. Man blir mer motiverad att gå till jobbet.

En hel drös med frågeställningar dök upp under de två högintensiva timmarna:
-Hur fungerar det med karensdagar i personalkooperativ, då egenföretagare har fler karensdagar än lönearbetare?
-Det går ett rykte om att personalkooperativ är missgynnade lagstiftningsvägen. Stämmer det?
-Vad är fackföreningarnas roll i personalkooperativ?
-Fackförbundet SKTF var kritiska mot att tandläkarmottagningarna blev personalkooperativ. Var det av egenintresse, då de anställda nu blir sina egna chefer, och fackförbundens roll som representanter för personalen då kan bli ifrågasatt?
-Hur kommer man överens om löner?
-Kollektivavtalen, gäller de?
-Solidariska lönepolitiken, dvs. lika lön för lika arbete, hur fungerar den mellan olika lönsamma personalkooperativ? Får man istället en "laissez-faire socialism", där lönerna bestäms av tillgång och efterfrågan på yrkeskategorier?
-Vad händer om företaget går dåligt?
-Startkapitalet, var kommer det ifrån?
-Tillfälligt anställda/vikarier, blir de fullvärdiga medborgare i företaget?
-Hur hanterar man den som inte bryr sig? "Relucant entrepeneurs"
-Lindkvist skriver om en missgynnande attityd, och legitimitetsproblematik, gentemot personalkooperativ generellt i samhället. Var kommer den ifrån?
-Gäller det generellt att personalkooperativ har större arbetsrotation?
-Hur hanterar man heterogenitet i yrkeskategorierna? Ju homogenare yrke på arbetsplatsen (t.ex. dagis) desto sannolikare är framgången för att personalen ska fungera väl tillsammans.
-Är det lättare att göra personalkooperativ av offentliga bolag än av privata diton?
-Hur är det med utbrändhet, sjukskrivningar jämfört med vanliga företag? Man engagerar sig mer på företagets väl och ve i ett personalkooperativ, är det bra eller dåligt för hälsan?
-Kan personalkooperati, t.ex. en skola, ägas av det offentliga?
-T.ex. arbetsmiljö, lagstiftningen måste gälla som på vanliga arbetsplatser?
-Hur hanterar man avvikande åsikter (t.ex. s.k. whistleblower-problematik)?
-Vilken support förväntar sig personalkooperativ från intressenter såsom det offentliga?
-Konsumentperspektivet, har Lindkvist undersökt om kunderna/medborgarna är nöjda med att gå till personalkooperativ?
-I artikeln jämför Lindkvist personalkooperativ med landstinget. Det vore intressant att se en jämförelse med privata avknoppningar.

Vi har Lars Lindkvist högt upp på listan på vilka vi skulle vilja bjuda in till Edee-konferensen i höst (se bloggpost nedan).

Till nästa gång (27/4) ska vi ha läst Timbros utvärdering av hur det skulle ha blivit om Rudolf Meidners ursprungliga löntagarfondsförslag skulle ha blivit verklighet.

Edee-konferens i Uppsala sista helgen i september

2011-03-11T09:22:00.000+01:00

Den sista helgen i september är det Edee-konferens i Uppsala, där Edee står för ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi. Våran ambition är att initiera en idédebatt om hur vårat samhälle skulle kunna se ut efter kapitalismen, och hur vi kommer dit.

Mer kan man läsa i texten nedan, som vi använde för att äska pengar från Vänsterpartiet centralt och från Uppsala läns distrikt.

Vi vill även behandla frågan om demokratisering av offentliga företag.

Alla som känner att de vill och kan bidra på något sätt är välkomna att höra av sig!

KONFERENS OM EKONOMISK DEMOKRATI OCH EKOLOGISK EKONOMI
Vi ansöker härmed om finansiering för en konferens om ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi. Hösten 2011 önskar vi att arrangera en konferens om ekonomisk demokrati och ekologisk ekonomi i Uppsala. Till konferensen vill vi bjuda in både teoretiker och praktiker i dessa två ämnen, de flesta från Sverige, samt någon från utlandet. Under denna tid väntas en antologi om ekonomisk demokrati, med författare som Bo Rothstein, Torbjörn Tännsjö, Lars Lindkvist m.m. vara färdig. (Anm.: Släppet av boken har nu försenats till nästa vår.)

Syftet med konferensen är i synnerhet att fördjupa och konkretisera våra ekonomiska analyser, hur vi bygger ett demokratiskt, ekologiskt hållbart ekonomiskt system, men också att formulera motioner med politiska förslag som leder samhället i den riktningen. I en tid av ekonomisk kris, samtidigt som nyliberalismen globalt sett är i kris eftersom de saknar tillfredställande förklaringar och lösningar, är det ett guldläge för vänstern att stå för lösningarna. Inte minst eftersom valet nyligen passerat och vi har fyra år på oss att slipa våra argument och vinna nästa val. Under rubriken "Gemensamt ägande och ekonomisk demokrati" i Vänsterpartiets partiprogram står det: "Arbetarägande och konsumentkooperation skall stimuleras genom lagstiftning och skattepolitik." Vi har även skrivit in i vårt partiprogram att vi står på ekologisk grund. Tanken är att dessa texter skall konkretiseras.

I Sverige finns många människor som vantrivs på sina jobb, och den nuvarande regeringen kommer sannolikt inte att vända den trenden. Vårat alternativ, dvs ekonomisk demokrati, förhoppningsvis med det långsiktiga målet att omvandla den privata sektorn till en arbetarkooperativ sektor, kan därför bli en mycket angelägen fråga som går hem hos många om det bara blir mer genomtänkt. Det mesta tyder på att arbetare i arbetarkooperativ både jobbar effektivare, är lyckligare och mår bättre än arbetare i privata företag, och därför bör man fråga sig vad vi ska ha kapitalister till egentligen. En poäng som också kan göras är att full sysselsättning blir ett möjligt mål när den privata sektorn är ersatt eftersom man inte längre behöver hota folk med sparken för att de ska göra ett bra jobb, då arbetarna har ett direkt intresse av att det går bra för kooperativet. Den grundläggande och förödande konflikten mellan arbetsköpare och arbetstagare finns då inte längre.

Frågor som behöver besvaras (i den svenska kontexten) är hur vi skapar förutsättningar för att arbetarkooperativ ska kunna bildas relativt smidigt, hur de ska kunna växa om så behövs, hur de ska undvika att kunna bli uppköpta, samt vilka övriga stödstrukturer som behövs för att den kooperativa sektorn ska kunna växa. Man kan se att överallt där det finns en stor arbetarkooperativ sektor finns även gott om tillgängligt kapital för kooperativen på ett eller annat sätt, så en fråga är vad det finns för möjligheter med att tillgängliggöra kapital här i Sverige.

Samtidigt är det viktigt att fördjupa debatten om hur vi ska utforma en ekonomisk politik som är uthålligt för miljön. Den ekologiska ekonomin är en ekonomisk teori som utgår från att det finns begräsningar i naturen för hur mycket resurser vi kan ta ut från naturen, att hänsyn tas till naturens återhämtningsförmåga. Genom att diskutera ämnet mer och ta tillvara aktuell forskning inom området så kan vi finna fler idéer som Vänsterpartiet kan arbeta för.

Det behövs en idédebatt i partiet om dessa två områden och det kan vara bra att diskutera dem samtidigt, för att få fler idéer för hur den sociala och ekonomiska politiken kan vävas ihop med ett hållbarhetstänkande. Det finns skäl att tro att det skulle vara lättare att driva samhället i en ekologiskt hållbar riktning med en betydande arbetarkooperativ sektor.

Distriktsstyrelsen i Uppsala Län har diskuterat en konferens med detta tema och är positiva. Vi anser att partiet verkligen behöver organisera en konferens om arbetsplatsdemokrati och ekologisk hållbarhet. Vi själva har ingen budget för en så viktig konferens som berör hela partiet. Vi vänder oss därför till partistyrelsen med förhoppning on positivt gensvar. Vi själva är beredda att arbeta med konferensen i Uppsala med många frivilliga och med det som partiet ger oss i uppdrag.

Frågor som konferensen kan ta upp (utöver de ovan nämnda) är exempelvis:
Vilka förslag kan vi inom vänstern formulera som kan leda samhället i socialistisk riktning och som är hållbara?
Hur skaffar vi resurser för att utveckla alternativa företagsformer där arbetare/tjänstemän har makten över det egna arbetet?

Sammanfattning av Gregory K. Dow & Louis Putterman, Why capital suppliers (usually) hire workers: what we know and what we need to know, 2000

2010-11-29T13:48:00.000+01:00

Det finns många som felaktigt tänker sig att de som äger produktionsmedlen i ett företag automatiskt har rätt till vinstutdelningen som en del av äganderätten till produktionsmedlen. En bidragande orsak till denna föreställning (som David Ellerman kallar för ”den fundamentala myten om strukturen av äganderätter i en kapitalistisk ekonomi”) är nog att det nästan uteslutande är kapitalet som hyr arbete, men det finns inga lagar inom marknadsekonomier som förhindrar att arbetare hyr kapitalet istället, och om så vore fallet skulle rimligen arbetarna ha rätt till vinsten. Vem som har rätt till vinsten bestäms snarare av förhållandet ”vem som hyr vem”, vilket egentligen handlar om (tysta) överenskommelser snarare än fundamentala rättigheter. Vem som hyr vem är kanske något som avgörs av förhandlingspositioner för arbetare respektive kapitalägare, och om så vore fallet skulle alltså kapitalägarens starkare förhandlingsposition förklara varför det nästan alltid är kapital som hyr arbete, snarare än tvärtom.

Att förstå varför det oftast är kapitalet som hyr arbete är fundamentalt för att kunna hävda att man förstår vad som driver ekonomisk organisering, hävdar Dow & Putterman. Förstår vi detta fenomen är vi betydligt bättre utrustade att förutsäga konsekvenserna av exempelvis lagstiftande av arbetarinflytande i bolagsstyrelser (Tyskland), ge skattesubventioner och andra incitament till företag med vinstdelning till arbetare och/eller arbetarägande (USA), eller lokalt statsstöd till arbetare som vill köpa upp företag det går dåligt för (USA). Syftet med Dow & Puttermans artikel är, som namnet antyder, att ge en koherent överblick av vad man vet om saken (eller visste år 2000, då artikeln skrevs). De ger olika möjliga förklaringar på fenomenet, som antingen baserar sig på incitament för arbete, investeringar eller beslutsfattande. Flera av dessa förklaringar kan alltså alla vara riktiga skäl till fenomenet i olika grad.

Övervakning och incitament för arbete
De tre förklaringar som presenteras här fokuserar på incitament för att göra ett bra jobb samt incitament att övervaka arbetarnas bidrag till vinsten. Om arbetarna ska dela på vinsten uppstår problemet hur den ska fördelas, eftersom vinsten endast avspeglar summan av arbetarnas bidrag snarare än arbetarnas individuella bidrag. Om arbetarna kompenseras för deras kollektiva vinst, är vinsten som en allmänning och ett ”free rider”-problem kan uppstå (dvs att vissa arbetare kan slöa och ändå få vinstandelar, som inte skulle vara nämnvärt högre om de faktiskt arbetade effektivt). Alchian & Demsetz (1972) föreslår att någon bör övervaka arbetarnas individuella bidrag och sätta löner därefter. Detta leder dock till att det blir en allmänning att bli övervakad, eftersom man då får inkomst i proportion till hur bra man jobbar (om man bortser från övervakningens begränsningar). Med andra ord, ingen har incitament att utföra själva övervakningen. Därför föreslår Alchian & Demsetz att övervakaren har rätt till resten av vinsten som blir över efter den individuella lönesättningen. De föreslår också att övervakaren rimligen är samme person som äger kapitalet, eftersom den personen också har incitament av att utrustningen inte missköts, och kan därför övervaka även den saken. Detta skulle alltså implicera att det är naturligt att kapitalisten, i egenskap av övervakare, bör ha rätt till vinsten som blir över efter individuell lönesättning.

Holmstrom (1982) har ett annat förslag på lösning som undanröjer nödvändigheten av övervakning, nämligen att införa en sorts diskontinuitet i vinstutdelningen. Om den totala vinsten visar sig ligga under en överenskommen ”effektiv nivå”, kommer allas vinstandelar ligga betydligt lägre, vilket innebär att de måste avstå från delar av den totala vinsten genom att sluta ett kontrakt med någon utanför produktionen som får dessa eventuella vinstandelar.

Den sista förklaringen på varför inte arbetare hyr kapital handlar om att arbetarna hellre har en fast lön snarare än att få vinstandelar som antas kunna variera kraftigt (vilket innebär att arbetarna är utsatta för risk). Arbetarna kan byta den osäkra inkomsten mot en säker inkomst hos någon som fungerar som försäkrare endast om de överlåter kontrollen över firman till försäkraren, enligt Knight (1964). Detta beror på att den fasta inkomstgarantin eliminerar incitament för arbetarna att göra ett bra jobb. Försäkraren måste följdaktigen övervaka arbetarna för att kunna bestraffa dem om de slappar.

Alla dessa problemformuleringar, tillsammans med deras föreslagna lösningar, förklarar varför någon utanför produktionen skulle kunna lägga beslag på vinsterna och sköta betalningen till arbetarna, men endast Alchian & Demsetz samt Knight antyder varför denna person dessutom måste ha någon form av kontroll över företaget. Den externa kontraktsinnehavaren i Holmstroms modell behöver inget inflytande.

Samtliga förslag har en del problem. Alchian & Demsetz samt Knights förslag ger upphov till att det kan vara lönsamt för övervakaren respektive försäkraren att obefogat insistera att arbetarna är ineffektiva och därmed ge dem lägre betalningar, snarare än att betala dem utifrån observerade insatser. Alchian & Demsetz är oklara på varför arbetarna inte bara kan betala en extern övervakare ett förbestämt pris för en viss nivå av övervakning, med tanke på att arbetarna rimligen själva är medvetna om nivån av övervakning. Det kan dessutom vara så att centraliserad övervakning fungerar sämre än ömsesidig övervakning, vilket ofta är en bieffekt av samarbete mellan arbetskolleger. Även om centraliserad övervakning vore bäst kanske det vore så kostsamt att ömsesidig övervakning är att föredra iallafall. Holmströms lösning kräver ett stort mått av tillit mellan arbetare, eftersom det är mottagligt för fuskande arbetare i maskopi med den externa kontraktsinnehavaren. Om någon arbetare ser till att vinsten ligger under den effektiva nivån genom att lata sig, kan han få en del av kontraktsinnehavarens vinstandelar.

Det verkar dessutom finnas evidens som talar emot dessa resonemang vid första anblick, eller åtminstone gör dem onödiga eftersom de gör en höna av en fjäder. Ömsesidig övervakning samt starka incitament att göra en god arbetsinsats är nämligen allmänt accepterade karaktärsdrag hos arbetarägda företag.
Investering
En annan typ av förklaringar går ut på att arbetare måste bistå med både arbete och kapital för att kunna kontrollera ett företag, eller med andra ord, att ett arbetarstyrt företag också måste vara ett arbetarinvesterat eller arbetarägt företag.

Detta beror på att ett företag av effektivitetsskäl måste äga, snarare än hyra, åtminstone en del av kapitalet som de använder. En orsak är att kostnaderna för att övervaka och förhindra eventuell misskötsel undviks om ägare och användare är densamma. Dessutom kan hyrkostnaden bli väldigt hög om företaget är beroende av en väldigt specifik utrustning. Men extern finansiering av detta kapital är inkompatibelt med att arbetarna styr företaget. Detta beror dels på att det är svårt att få lån om man inte redan har kapital som säkerhet, samt att investerare hellre köper aktier som ger inflytande i företaget, än att köpa företagsobligationer som bara ger vinstandelar.

Om man godtar argumentet att arbetarstyre kräver arbetarfinansiering, så är den kanske mest naturliga hypotesen till varför arbetarstyre är så sällsynt, att arbetarna ofta saknar de nödvändiga tillgångarna att finansiera sina företag. Detta är nog en otillräcklig förklaring åtminstone i USA, där pensioner och privata försäkringar står för en stor del av börsvärdet. En uppenbar, alternativ förklaring är att arbetarna vill undvika risk. Faktum är att investeringsstrategierna hos arbetarnas pensionsfonder ofta är diversifierade, dvs fördelade på flera olika ekonomiska projekt. På detta sätt minskar man inverkan av enstaka, dåliga investeringar.

Ett annat problem kring arbetarägande (av kapital) är det så kallade ”Furubotn-Pejovich horizon”-problemet, som går ut på att det investerade kapitalets förväntade livslängd överstiger den väntade tiden arbetaren kommer att stanna i företaget. Därför tappar arbetarna incitament att investera. Detta problem förvärras ju närmare pensionen arbetarna befinner sig. Mondragon löser detta problem med sitt system av ”internal capital accounts” (ICAs), där arbetarna lånar ut pengar för investering till sitt eget företag, som betalas tillbaka med ränta. Ett problem med ICAs, hävdar Dow & Putterman, är att de inte följer förändringarna i värdet av företagets investeringar. Dow & Putterman påstår vidare, att en väl fungerande medlemskapsmarknad i företaget skulle göra detta, samtidigt som det i sig skulle lösa horizon-problemet. De ger dock inga argument för det i denna artikel, utan fortsätter helt enkelt med att diskutera varför medlemskapsmarknader är så sällsynta (de enda väldokumenterade exemplen med medlemskapsmarknader var, iallafall när artikeln skrevs, plywood-kooperativen i nordvästra USA).

Gemensamma val och beslutsfattande
Den sista typen av förklaringar rör problem kring beslutsfattande i arbetarstyrda företag. Det är lätt att tänka sig att kollektivt beslutsfattande leder till ineffektiva organisationer, men ett arbetarstyrt företag kan vara minst lika hierarkiskt som ett kapitalistiskt företag om arbetarna så önskar. Den enda nödvändiga skillnaden mellan ett kapitalistiskt företag och ett arbetarstyrt företag är att i det förstnämnda väljs bölagsstyrelsen av aktieägarna, medan de väljs av arbetarna i det senare.

Ett problem som kan uppstå är att den valda bolagsstyrelsen inte får någon vägledning om vilka mål företaget ska ha, eftersom arbetarna har olika intressen angående löner, säkerhet, arbetsvillkor, arbetstider, attityder gentemot risk, och så vidare. Andra problem är att det kan vara kostsamt att lösa intressekonflikterna om de löses med förhandlingar. Kostnader kan då uppkomma genom ofullständig information eller den långa tiden det tar att förhandla mellan stora arbetargrupper. Om intressekonflikterna löses genom röstning kan det vanliga problemet med röstcykler uppkomma: antag t.ex. att det finns tre förslag (A,B och C), där en majoritet föredrar A framför B, B framför C, och C framför A. Att lösa denna typ av problem (exempelvis genom att uppskatta inkommande arbetares intressen innan anställning, undvika en stor uppdelning av arbete, skillnader i färdigheter, samt löner) kan också vara kostsamt. Om detta blir för kostsamt blir alternativet att begränsa demokratin, till exempel genom att ha representativ demokrati snarare än direktdemokrati. Att den kollektiva beslutsprocessen är relativt kostsam för arbetarstyrda företag stöds empiriskt av Hansmann (1996) samt Benham & Keefer (1991). Olika strategier för att minska dessa kostnader, samt begränsningar av beslutsrätt till relativt homogena arbetargrupper, brukar observeras i sådana företag.

Enligt Kremer (1997) kan incitamentproblem uppstå om man röstar om inkomstfördelning. Han menar att i företag där skillnaden i färdighet är ojämn (t.ex då medianfärdigheten är lägre än medelfärdigheten) tjänar en majoritet på att göra skillnaderna i lön mindre än skillnaderna i produktivitet. På detta sätt krymper incitamenten att anstränga sig mer, eftersom det är svårt för utomstående att skilja mellan ansträngning och färdighet. Även om ett arbetarstyrt företag skulle kunna åta sig för att inte bete sig på detta sätt i förväg, är det för svårt att befästa de nödvändiga konstitutionella skyddsåtgärderna enligt Kremer. En törn i historien, precis som det är en törn i Alchian & Demsetz historia, är att det finns väldigt lite evidens för att arbetarstyrda företag har incitamentproblem. Generellt pekar empirin åt det motsatta hållet: arbetarstyrda företag kan mycket väl vara mer produktiva än deras kapitalistiska ekvivalenter, generellt sett. Men om Kremers historia fokuserade på rekrytering och kvarhållande av duktiga arbetare, snarare än att fokusera på ansträngning, skulle den kanske kunna stärkas empiriskt.

Studiecirkel

2010-10-25T08:48:00.000+02:00

Hej kamrater!

På senaste träffen kom vi fram till att vi ville ha svar på tre frågor:

-Hur ser Mondragons globaliseringsprocess ut? Hur beter dom sig gentemot lönearbetare i exempelvis Polen och Kina (som inte har medlemsstatus)?
-Vad finns det för skydd mot att kooperativ omvandlas till ett kapitalistiskt företag?
-Hur ser processen att bli medlem ut?

Jag har haft svårt att hitta lovande artiklar om detta. Globaliseringen verkar beskrivas endel här,
men den verkar lite gammal dock.

Baxi partnership har en "trust", som äger 51% av kooperativets röster, och som automatiskt röstar nej mot alla förslag av omvandling. David Erdal har jobbat där, och har jobbat i kina, sydafrika osv. med arbetarägda företag i flera decennier. han kommer snart ut med en bok jag vill läsa, dock lyckades jag inte hitta några nya artiklar av honom..

och angående medlemsprocessen, jag hittade detta:
''All new workers in the Basque Country start with a six to twelve month trial period. If they demonstrate that they are good workers and accept the cooperative system, they can become a member by investing about one year's salary – they can get a bank loan to pay this over 36 months at 3.7% interest. But the benefits of being a cooperative member are impressive. For €30 per month, all members and their families get full health coverage. For €15 per month, members can send their children to the best private school, which is also run as a cooperative. There is subsidized housing, and, most important, they have job security for life! If for any reason their cooperative needs to layoff workers, they will be transferred to another cooperative. Of the 120 cooperatives, only 12 of them lost money last year, and a total of 110 workers had to be relocated to other co-ops.''
av följande skäggmiffo.

Nåja, tills dess att jag (eller någon annan) hittar schyssta artiklar som berör dessa saker, yrkar jag för att vi läser denna artikel till nästa gång.
(Jag tycker den verkar intressant, den är rätt teoretisk men den tar bland annat upp internal capital accounts (ICAs) som är en viktig del av mondragon.)

Nästa träff är alltså på onsdag, den 3e november kl. 18.00 i V-lokalen.

Mvh /Johannes

Studiecirkel i V-regi i Uppsala

2010-10-11T15:06:00.003+02:00

Vänsterpartiet i Uppsala anordnar en studiecirkel på temat ekonomisk demokrati.

David Schweickart visar här på de grundläggande byggstenarna för hur ett sådant ekonomiskt system skulle kunna se ut.

Bo Rothstein har också skrivit om ekonomisk demokrati i olika sammanhang, bland annat här. Denna text kommer att behandlas på första träffen.

Tid och plats: Imorgon tisdag den 12/10 klockan 18 i V-lokalen på Vretgränd 18, 3 tr.

Välkomna!

David Schweickart-intervju inför seminarium

2010-07-14T15:22:00.006+02:00

David Schweickart, som kommer ge ett seminarium på fredag i Uppsala, har gett en inför-intervju till Johannes Nygren, som förkortat har publicerats i Uppsalademokraten:

Let me give you some short answers to your four questions:

What are the main features of economic democracy?

1) Economic Democracy aims at democratizing both labor and capital. The main features of the (stylized, simplified model of) ED are:

a) Retention of competitive markets for goods and services—to provide incentives to enterprises to produce efficiently, to give consumers what they want, and to innovate.

b) Democratization of most (large) enterprises. Enterprises will be regarded as communities, not as entities to be bought or sold. A worker council is elected on the basis of one-person, one vote. The worker council appoints upper management, and oversees major enterprise decisions. Workers receive, not fixed wages, but shares of the profits. These need not be equal shares, but everyone’s interest is tied directly to company performance.

c) Decentralized, democratic control of investment. Investment funds will be generated, not from the savings of private individuals, but publicly, via a flat-rate “capital assets tax” on all enterprises. These funds will be allocated to regions of the country on a per capita basis, i.e., each year each region gets is per capita share of the national investment fund as a matter of right. All of these funds are reinvested in the economy, going to existing firms wanting to expand or introduce new technology or individuals wanting to start up new firms. Regions and communities can loan out these funds at differential rates of interest so as to encourage or discourage certain forms development.

What are the benefits of economic democracy compared to other systems?

2) Major benefits include:

a) A much lower degree of inequality than is typical under capitalism, since 1) the salaries of upper management must be ratified by the workers, and 2) one can no longer (to any significant degree) make money with money, rather with one’s labor

b) Genuine full-employment, since the threat of unemployment is no longer needed to keep the workforce in line. (The government will serve as an employer of last resort, providing decent but low-paying work for anyone who wants to work, but cannot find employment elsewhere.)

c) A major enhancement of democracy, since democracy is extended into areas vital to people’s well-being that are currently off-limits under capitalism: the workplace and the institutions that control the allocation of those funds, the investment of which shape the contours of society’s future.

d) Far greater economic stability, since public control of investment renders finance transparent and makes large-scale speculation impossible.

e) An economy that does not need to constant growth to keep recessions at bay, and hence is consonant with an economy that stabilizes consumption and shifts to more leisure instead, an economy, that is, consonant with ecological sanity.

Market socialism, isn't that a contradiction?

3) No—because a capitalist “market economy” is in fact comprised of three very different kinds of markets: markets for goods and services, labor markets, and capital markets. ED, which is a form of market socialism, retains the first set, but replaces those labor and capital markets—the essential sources of capitalism’s gravest defects—with more democratic institutions.

In which ways do worker-governed enterprises behave differently from capitalist ones?

4) There are three major differences:

a) Democratic firms rarely lay off workers. They never lay off fellow-workers when the firm is doing well, and even when it is not, they tend to share the pain, everyone’s income shrinking, everyone remaining at work.

b) Democratic firms do not have the same expansionary dynamic as capitalist firms. Under conditions of constant returns to scale, capitalist firms keep expanding, whereas democratic firms do not: doubling the size of the capitalist firm will double the capitalist’s profits, so he has a clear motive to do so; doubling the size of a democratic firm doubles its profits also—but it also double the number of workers among whom these profits will be divided.

c) Workers in a democratic firm, when introducing a new, “labor-saving” technology, can choose to work less—shorter hours, longer vacations--while producing as much as before, rather than producing more and consuming more. That is to say, they have a genuine choice: more leisure or more consumption, a choice not a available to workers in a capitalism firm (where “labor-saving” typically means producing more while laying people off.)

Obviously there’s much more to said about these matters (and will be said at my presentation), but that should do for now.

Så (v)inner (v)i (v)alet

2010-06-17T08:38:00.004+02:00

Opinionsmätningarna ser skakiga ut för oppositionen. V harvar runt fem procent. Utgången i höstens val kommer tyvärr att bli en rysare.

Varför är situationen som den är? Är allt bara medias fel, eller borde V rannsaka sig självt?

Lars Ohly gör ett habilt jobb, senast i gårdagens partiledardebatt, när han kritiserar regeringens utförsäljningar av apoteket etc. Men det räcker inte att bara kritisera och vara emot allt vad borgarna tar sig för. Vänstern i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet måste våga visa på vad man själva vill. Fram med mer vänstervisioner!

Chicagoprofessorn David Schweickart, vars bok After Capitalism jag recenserat här på bloggen, är inbjuden till Vänsterpartiets lokaler här i Uppsala på Vretgränd 18, 3 tr, fredagen den 16 juli klockan fyra för att hålla ett anförande om ekonomisk demokrati. Det blir en högtidsstund för oss som törstar efter realistiska och önskvärda vänstervisioner!

Bo Rothstein vågar diskutera ekonomisk demokrati, låt oss inspireras av det modet.
Den 18 augusti håller han, Torbjörn Tännsjö och Gustaf Arrhenius ett seminarium på temat på Stockholms universitet.

Den 19 augusti kommer Vänsterpartiet i Uppsala hålla seminarium på temat Rättvisemärkt. Varför är bara några promille av produktionen rättvisemärkt? Det borde vara 100%. Hur når vi dit?

Förhoppningsvis sprider sig dessa tankar som ringar på vattnet, kanske rent av till S och MP. Rätt vad det är så kommer V att ses som en positiv kraft för visionär förnyelse av vår värld.

27 miljoner slavar idag

2010-04-02T13:57:00.009+02:00

1) Enligt Kevin Bales finns det 27 miljoner slavar i världen idag. Inte ens i Sverige är helt fritt från slaveri. Med tanke på de thailändska bärplockarna, som gick tomhänta i de svenska skogarna i fjol, är kanske inte uppgiften så sensationell som det först kan tyckas.
2) Enligt UNESCO tvingas 150 miljoner barn arbeta idag.

Våran konsumtion är ofta fantastiskt billig av en anledning.

Rättvisemärkt är ett bra alternativ, 1.5 miljoner arbetare i Syd har fått det bättre.

Men Rättvisemärkt räcker inte, jämför siffrorna ovan. Det krävs politisk styrning. Naturligtvis är det allra bästa och effektivaste om kampen för bättre arbetsvillkor är framgångsrik i Syd. Bland annat så har Brasilien under Lula förbjudit barnarbete. Men vi kan även i Nord styra vår konsumtion mot sjyssta varor:

1) Straffbeskatta (eller "straffbemomsa") varor som inte är garanterat sjysst producerade.
2) Sänk momsen för rättvisemärkt produktion.

Man kan tycka att konsumtion av slaverivaror borde förbjudas helt och hållet. Jag håller naturligtvis med i princip. Det skulle krävas en kostsam byråkratisk kontroll av produktionen i Syd. Om en sådan idé skulle få fäste så skulle jag stödja den.

Vad sägs om devisen:
Free trade för fair trade!

Om arbetsrotation

2010-02-12T06:47:00.002+01:00

Det är av godo om chefen städar lite och städerskan chefar lite. Helt enkelt för att vi skulle förstå varann lite bättre om vi delar erfarenheter.

Fordismens specialisering av arbetsuppgifterna, där arbetaren typiskt drar i en skruv hela dagarna, är djupt omänsklig. Arbetaren blir en utbytbar kugge i maskineriet. Toyota har förstått att det är bättre, även för företaget, om man roterar arbetsuppgifterna. Arbetaren får en helhetsbild av produktionen. Om någon blir sjuk kan kollegorna enkelt ta över arbetsuppgifterna. Däremot ingår inte chefen i arbetsrotationen hos Toyota tyvärr.

Robert Pirsig har vältaligt argumenterat emot att man ska lämna in motorcykeln till specialister (verkstaden), och istället mecka själv, i boken Zen och konsten att sköta en motorcykel. Man blir helt enkelt mer mänska av att vara generalist, d.v.s. göra lite av varje. Man ska faktiskt återuppfinna hjulet igen och igen. Jag lappar mina jeans själv, även om skräddaren hade gjort det bättre. Men nu är de mina jeans.

Som med allting så kan man ju vända på steken också. Alla kan inte utföra hjärnkirurgi. Men man skulle kunna utbilda fler hjärnkirurger så de skulle ha tid att "städa lite" också. Jag är civilingenjör i teknisk fysik, i forskningen har mina arbetsuppgifter varit typ som nedan. Jag kan alltså glatt kalla mig för generalist.

i) Tillverka deutererat väteklorid (kemist).
ii) Tillverka spänningsdelardosor för en spektrometer (elektriker).
iii) Programmera ett datainsamlingsprogram för en spektrometer (dataprogrammerare).
iv) Förstå och förklara Schrödingerekvationen för ett elektroniskt tvånivå-system (kvantmekaniker).
v) Undervisa i molekylfysik (lärare).
vi) Bygga en optisk utrustning för pulsmodulering av ultrasnabba laserpulser (laserfysiker).
vii) Bygga en vakuumkammare (cad-designer och ingenjör).
viii) Inköp av varor i miljonklassen (ekonomisk administratör).
ix) Organisera konferens (sekreterare).
x) Städa undan efter mig (städare).
xi) Söka forskningspengar (försäljare).
xii) Spela gitarr på disputationsfester (musiker).
xiii) Delta i beslut om nästa experiment (chef).

Equality Trust- Ett bättre Gapminder

2009-12-09T08:00:00.005+01:00

Hans Rosling är fantastiskt inspirerande med sitt Gapminder, där han med FN-statistik visar på hur världens länder utvecklas. Man kan oxå göra sina egna grafer. Men jag har saknat den sociala dimensionen. Jag har bott i Brasilien, där det är ojämlikt och mycket mord, och i Sverige, där det är jämlikt och lite mord. En sådan graf ville jag länge göra själv, men Gapminder har inte nödvändiga data.

Nu finns det en bok som kommer ut på svenska i januari som heter Jämlikhetsanden.
På hemsidan The Equality Trust kan man se ett otal exempel på att jämlika samhällen är bättre för alla. Morden minskar, barns välfärd ökar, fysisk och mental hälsa ökar. Och så vidare.

”Det är långtgående slutsatser författarna drar, men bevisen, som är smärtsamt tydligt framlagda, är svåra att säga emot.”, muttrar The Economist...

Det vore guld med ett samarbete mellan Gapminder och The Equality Trust. Det är bara att hoppas att den rödgröna oppositionen gör det mesta möjliga av informationen.

Konflikten

2009-11-05T09:56:00.004+01:00

Det är konflikten, inte samförstånd och konsensus, som gör att meningsmotståndare får insikter, såväl om sin egen som motståndarens ideologi. Dessa tankar kommer från Alexis de Tocqueville, som var en av huvudförfattarna till USAs konstitution.
Det är en näst intill omöjligt svår konst att argumentera så att diskussionen blir verkligt konstruktiv. Jag är själv usel på det. Det krävs en kall hjärna och ett stort hjärta. Den kalla hjärnan krävs för att lyssna på motståndarens argumentering och verkligen ta till sig vad hon säger, inte bara vad man tror att hon säger. Det stora hjärtat krävs för att inse att meningsmotståndare typiskt är lika stora humanister som en själv. Det är lätt hänt att automatiskt avfärda en meningsmotståndare med tillmälen som populist, lögnare, köpt eller nyttig idiot. Några tips i detta sammanhang följer här.

För talaren:

Tvinga dig själv att tala lågmält. Det vanliga annars är att bli mer högröstad när diskussionen hettar till. Andas djupare ju intressantare diskussionen ter sig. Citera aldrig andras negativa uppfattningar om meningsmotståndaren. Försök att undvika citat av böcker och liknande i direkttal, utom när det är nödvändigt. Det förvirrar normalt bara meningsmotståndaren och får henne att känna sig underlägsen. Tala ur hjärtat, med den kalla hjärnan påslagen. Var försiktig med ironier och provokationer när det hettar till i en politisk diskussion. Ironi måste läsas mellan raderna. Undantaget för provokationer och liknande är när du inte bryr dig om du bränner broar för gott. Alternativt så är du säker på att den ömsesidiga respekten återfinner sig efter den ofelbara förbittringen. Försök alltid att formulera dig med betraktarens glasögon på. För att en verklig dialog ska komma till stånd krävs det att båda parter använder samma språkbruk. Meningsfränder förstår ofta redan din tankegång. Hos dem behöver du inte bli ytterligare bekräftad. Lägg inte ord i mun. Var försiktig med att säga åt henne vad hon ska göra, säga eller tänka på. En klassiker är ”men kan du inte se det ur mitt perspektiv”. Försök att se saken ur hennes perspektiv istället.
Om du får henne svarslös blir du antagligen nöjd. Tänk då på att det antagligen är för att hon har tröttnat på att diskutera med dig.

För lyssnaren:

Lyssna på vad hon säger. Normalt tänker man mer på vad man ska säga härnäst. Låt henne tala till punkt. Vänta gärna några ögonblick med att svara. Kanske hade hon inte talat färdigt än? Har du egentligen något mer av värde att tillägga för tillfället? Läs aldrig mellan raderna. Ignorera ironier och skämt. När hon säger en sak du inte har tänkt på, tacka då för hennes bidrag till din bättre förståelse. När någon påpekar att du upprepar dig själv, är dryg, använder dig av floskler, saknar självdistans eller talar så att ingen förstår vad du säger, tacka då för upplysningen.

För båda:
Det är frågan, inte svaret, som ger svaret på frågan.

Frihetlig skatteväxling

2009-09-11T13:47:00.006+02:00

Man skulle kunna använda skatter som styrmedel för att fasa ut kapitalistisk produktion, på samma sätt som man använder
gröna skatter för att fasa ut produktion som är miljöfarlig. Gröna skatter är kravmärkningens motsvarighet i den politiska sfären. Rättvisemärkningens motsvarighet skulle då vara frihetliga skatter.

De svarta skatterna skulle vara av tvåstegskaraktär. Omärkt produktion kommer att vara belastad med den högsta skattenivån. Jag förstår inte hur någon som kallar sig humanist kan rättfärdiga varför omärkt produktion, vilket inkluderar utnyttjande av barnarbetare, ska konkurrera på lika villkor som rättvisemärkt produktion. Denna skattesats är tänkt att fasa ut produktion som uppenbart strider mot grundläggande mänskliga värderingar. Rättvisemärkningen kommer att ha en lägre skattesats. Ekonomiskt demokratisk (arbetarägd) produktion kommer att vara skattebefriad.

Rättvisemärkningen kommer att utföras av en demokratiskt kontrollerad myndighet kallad producentverket, analogt med konsumentverket.

Skatteinkomsterna skulle till exempel kunna gå till att sänka skatten på arbete, såsom är fallet med grön skatteväxling.

Faktum är att arbetarägda företag hade avdragsrätt i Reagans USA på åttiotalet. Det var en okontroversiell fråga. Det är klart att det är bra om arbetarna kan styra över sina egna arbetsliv! I Sverige däremot har ekonomisk demokrati varit en stendöd fråga sedan löntagarfonderna, vilka inte bidrog till att frihetskänslan ökade speciellt mycket bland Sveriges arbetare. Den svenska kapitalismen satt kvar i orubbat bo. Meningsmotståndarna till ekonomiska demokrater var ruskigt bra på att mota olle i grind.

Om man accepterar gröna men inte frihetliga skatter sätter man miljön framför människan. Om man kallar sig för humanist borde prioriteringen snarare vara den omvända.

På Socialism.nu pågår diskussionen. Där är det lite mer action än i kommentatorstrådarna på min blogg...

David Schweickart skriver till Barack Obama

2009-06-04T11:09:00.002+02:00

Man kan bara hoppas att detta når mottagaren!

Bokrecension

2009-04-06T09:32:00.001+02:00

After Capitalism av David Schweickart

Vi inom vänstern är bra på att veta vad vi inte vill. Kapitalismen är ett rött skynke för oss, framförallt p.g.a. de extrema skillnaderna i inkomster och förmögenheter som den medför. Däremot är vi oftast mindre bra på att formulera alternativ. Ett kapitalistiskt mantra som myntades av Margaret Thatcher är: There Is No Alternative, TINA. Alltså att kapitalismen är det enda systemet som är förenligt med demokrati och frihetliga värden. Hade Thatcher rätt? Att den centralstyrda kommandoekonomin, som den såg ut i det forna östblocket, inte är något seriöst alternativ längre är väl de flesta överens om. David Schweickart, professor i psykologi i Chicago, har tagit på sig utmaningen att skissa på en solidarisk värld bortom kapitalismen, senast i boken After Capitalism. Han kallar systemet för Ekonomisk Demokrati. I dagens värld är vi bemyndigade att rösta fram regeringar medan i fallet företagsledningar är vi omyndigförklarade. Istället är det aktieägarna som med ekonomiska muskler kan köpa sig makten över produktionsmedlen. Det vill Schweickart ändra på. Arbetarna ska i arbetarråd kunna rösta fram företagsledningar i storföretag medan småföretag ska styras direktdemokratiskt.

Att stora arbetarägda företag kan fungera i praktiken är MCC, Mondragon Corporación Cooperativa, ett företagskooperativ i Baskien i Spanien, ett framgångsrikt exempel på. Det grundades 1943 och producerar idag allt från jordbruksprodukter till industrirobotar. Företaget har idag två forskningscentra, ett antal utbildningscentra, en bank, m.m. Sammanlagt är det över femtiotusen arbetare aktiva i företagskomplexet.

Schweickart vill att arbetarägda företag konkurrerar på en marknad där konsumenter och företag optimerar produktionen med hjälp av utbud och efterfrågan. Han föreslår att ett demokratiskt valt råd delar ut skattepengar till företag som har behov av investeringskapital. Det är alltså skillnad på en kapitalistisk marknad och en demokratiskt styrd dito. Marknad och kapitalism är inga synonymer.

Schweickart argumenterar för att staten ska ge ekonomiskt och tekniskt stöd åt företag som ombildas till att vara arbetarägda. Vidare föreslår han att staten ska hjälpa till att köpa upp företag när det är finansiellt möjligt för att sedan ge kontrollen till arbetarna. Detta är oftast möjligt när företaget är i finansiell kris och aktien billig. Risken är alltså stor att pengar går förlorade. Samtidigt är en konkurs av skada för samhället, varför det allmännas stöd borde vara stort för en sådan investering.

Sammantaget är David Schweickarts bok After Capitalism det bästa jag läst på temat alternativ till kapitalismen. Den inger hopp i dessa tider av TINA. Samtidigt är det en realistisk vision. Konstigt nog har den inte översatts till så många språk. En svensk version saknas till exempel. Kan det vara för att diskussionen om ekonomisk demokrati fortfarande är tabubelagd sedan striden om löntagarfonderna för drygt tjugo år sedan? Vi inom vänstern borde ha självförtroende nog att återinföra begreppet ekonomisk demokrati på dagordningen.

Trade not aid

2009-04-02T20:48:00.005+02:00

Igår var jag på ett seminarium om hur Rättvisemärkt arbetar. Om man handlar rättvisemärkta varor så garanteras att:

• Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
• Barnarbete och diskriminering motverkas
• Demokratin och organisationsrätten främjas
• Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt
• Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas

Det är hög tid att Uppsala blir en Fairtrade City! Fairtrade City är en diplomering till kommuner som engagerar sig för etisk konsumtion.

Tack Danmark: Bro över Fehmarn-bält!

2009-03-26T13:58:00.005+01:00

Med denna bro kommer järnvägen kunna konkurrera med flyget till norra Tyskland. Tack, Danmark! Förhoppningsvis investerar Sverige i järnvägsinfrastruktur, så att sträckan Stockholm-Hamburg kortas ned till några timmar. Att beslutet att bygga Fehmarn-bält-bron har dröjt så länge beror främst på att Tyskland har visat sig ointresserat. Stora hamnar i Rostock mfl. gillar inte konkurrensen med en fast förbindelse.

Apropå tåg så är det sorgligt att se regeringens halsstarrighet i fallet konkurrensutsättning av SJ. SJ är ett naturligt monopol med stordriftfördelar, precis som Posten. Det är nyliberal ideologisk blindhet att bortse från faktumet att det sammantaget blir dyrare med fler aktörer på samma spår, eller fler brevbärare i samma trappuppgång.

Heders, Lars Ohly!

2009-03-17T11:29:00.001+01:00

När jag googlade på mig själv häromdagen hittade jag detta:
Lars Ohly svarar på ett gammalt inlägg jag skrev på vänsterns debattforum. Att Ohly har en annan uppfattning än jag ang. val av fack förtar inte faktum: Det hedrar Ohly att han tar sig tid att skriva ett svar till en nobody som jag. Hans förhoppning att jag ska känna mig varmt välkommen i partiet är härmed bekräftad.

Free Burmas political prisoners!

2009-03-16T10:51:00.001+01:00

Dear Friends,

Will you make a stand for Burma's Political Prisoners?
Today thousands of people across the world are uniting with one voice
demanding the release all of Burma's political prisoners. They are taking
part in a global signature campaign which aims to collect 888,888 signatures
before 24 May 2009 the legal date that Burma’s democracy leader, Aung San
Suu Kyi should be released from house arrest.

The petition calls on the UN Secretary General Ban Ki-moon to make it his
personal priority to secure the release of all political prisoners in Burma,
as the essential first step towards democracy in the country.

Please sign the petition now!

The target of 888,888 signatures symbolises 8.8.88, the day the junta
massacred some 3,000 people who courageously protested in Burma’s largest
democracy uprising.

*Political Prisoners In Burma – Facts
** There are over 2,100 political prisoners in Burma.
* *They are innocent:* These prisoners have committed no crime. They have
been imprisoned for peacefully calling for democracy and freedom in Burma.
* *They are subjected to horrific torture:* Once in prison, democracy
activists face horrific torture, including electric shocks, rape, iron rods
rubbed on their shins until the flesh rubs off, severe beatings and solitary
confinement.
* *They endure terrible suffering:* Many prisoners are kept in their cells
24 hours a day, given inadequate food and are in poor health. However, the
regime appears to be systematically denying medical treatment to political
prisoners.

These are brave men and women that are at the forefront of the fight for
freedom and democracy in Burma. They need your help.

Sign the petition now!

A global movement
We can’t let the world forget these political prisoners. Please help by
forwarding this email to your friends and colleagues so that they too can
make a stand for freedom in Burma.

Thank you,

Anna Roberts
Director
Burma Campaign UK

Bokrecension

2009-03-03T14:13:00.000+01:00

En Värld Utan Fattigdom: Socialt Företagande Och Kapitalismens Framtid
Muhammad Yunus
Bookhouse Publishing AB, 2008

Muhammad Yunus är mannen bakom idén mikrokrediter. Grameen Bank, med ursprung i Bangladesh, ger små lån till fattiga människor utan kreditvärdighet. Tanken har burit frukt och idag finns det mikrokreditsbanker på alla kontinenter. Miljontals fattiga har tagit sig ur sin misär och kan idag leva på sitt småföretagande. 2006 delade Yunus och Grameen bank på Nobels fredspris.

Yunus är idag väl sedd i fina sällskap såsom World Economic Forum i Davos. Han har superkapitalister såsom Bill Gates öra. Är det anledning nog att avfärda honom ur ett vänsterperspektiv? Absolut inte, tvärtom är denna bok rent revolutionär läsning. Hans människosyn är att de flesta människor har en inneboende förmåga till entrepenörskap, vilket han har sett bekräftat miljonfalt i arbetet med mikrokrediter. (Den gängse kapitalistiska synen är annars att bara ett fåtal kan bli entrepenörer, och de övriga i arbetsför ålder kan arbeta i deras företag.)

Han kritiserar den kapitalistiska endimensionella synen på företag, där vinstmaximering är det enda kriteriet för om ett företag är framgångsrikt eller inte. Istället borde samhällsnyttan vara det gällande kriteriet. Han föreslår att man ska bedriva socialt företagande. Som exempel i boken så har han startat ett företag som heter Grameen Danone, ett samarbete med den multinationella jätten Danone, som har gått med på Yunus kriterier för hur företaget ska skötas. De tillverkar yoghurt som är billig och nyttig för småbarn i Bangladesh. Grameen Danone har inga vinstkrav på sig, endast sociala diton.

Denna typ av socialt företagande föreslår han borde vara framtiden för kapitalismen. Om han lyckas i sitt värv att övertyga fler kapitalistiska företag som Danone att arbeta med samhällsnyttan som primärt mål så är det fantastiskt. Det är månne en framkomligare väg än att arbeta emot kapitalismen som vi inom vänstern normalt gör. Än är det dock för tidigt att säga att han kommer att lyckas omvälva kapitalismen inifrån, även om han gör ett minst sagt energiskt intryck i denna bok.

Sammantaget är det en upplyftande och konstruktiv läsning i hur man med små medel kan åstadkomma stora förbättringar för fattiga människor världen över. I dessa tider då mycket ser ut att gå åt fel håll är denna bok ett nödvändigt lyckopiller.

The Void

2008-08-23T09:40:00.000+02:00

Fritt från Tomorrow Never Knows. Tack John Lennon och döda tibetanska munkar.
Whenever in doubt:
Turn off your mind, relax and float downstream.
It is not dying.
It is not dying.
Lay down all thoughts, surrender to the Void.
It is shining.
It is shining.

Looparna med utomjordiska ljud i mittpartiet är Paul McCartneys. Bland annat hörs hans gitarrsolo från Taxman sönderklippt på halv hastighet.

Ja, jag kan texten till George Harrisons Taxman utantill sedan mellanstadiet. Jag skrålar fortfarande gärna med för full hals. Här kommer mer hardcore kill-your-darlings än jag någonsin trodde att jag skulle förmå mig till: Beatles var politiskt naiva. John Lennon var en tories-röstande Maokramare. Paul McCartney tjoade nyligen något glatt om revolution när han var på Kuba. Men. Samtidigt är de mina allra största frihetshjältar. Paul McCartney sjöng We can work it out and set it straight or say goodnight. John Lennon fräste -ism -ism -ism. George Harrison sjöng Think for yourself cause I won’t be there with you. Ringo Starr myntade meningsfulla nonsensfraser som A Hard Day’s Night och Tomorrow Never Knows.

Why Lazurus Laughed by Wei Wu Wei. Tack Anton Larson.

2008-06-01T20:26:00.000+02:00

Of the many earnest, and how earnest, people we may observe reading, attending lectures, studying and practicing disciplines, devoting their energies to the attainment of a liberation which is by definition unattainable, how many are not striving via the ego-concept which is itself the only barrier between what they think they are and that which they wish to become but always have been and always will be?

Kapitel 7. Promenad i DDR-Berlin.

2008-05-23T19:41:00.003+02:00

Det är nyttigt att informera sig om den egna ideologins lik i garderoben. Den tidigare ärkebiskopen KG Hammar är en hederlig kristen som har läst och tagit till sig Jesper Svartviks Kristendomens svarta bok. Nazister får gärna läsa boken Om detta må ni berätta av Stephane Bruchfeld och Paul Levine. Liberaler hittar nyttig läsning i Storföretagens svarta bok av Hans Weiss och Klaus Werner.

Den demokratiska frihetliga vänsterns ideologi har aldrig implementerats i stor skala. Jag har alltså inga demoner att konfrontera i den meningen. Men jag måste kunna se och lära av de hemskheter som har begåtts i vänsterns namn. Jag har tyvärr inte läst Kommunismens svarta bok, en bok redigerad av Stéphane Courtois. Jag har däremot haft förmånen att bo i Berlin, där vänsterdiktaturen DDRs historia står skriven i öppen dager. Här berättar jag om en promenad som jag brukade ta med besök på. Jag har Carl-Johan Vallgrens Berlin på 8 kapitel (tyvärr utgången) att tacka för guidningen.

Ta U5 till Strausberger Platz. Här börjar Karl Marx-Allee, tidigare Stalin-Allee. Denna allé var tänkt att bli den nya paradgatan i det sönderbombade Östberlin i 50-talets början. Trycket var enormt på arbetarna för att färdigställa byggnaderna så fort som möjligt. Arkitekturstilen är neo-klassicistisk, som sig bör (diktatorer brukar ha det gemensamt att de gillar antiken). Fortfarande ser man hammaren och skäran-mosaik är och där. Lenin goes Pompeij, som Vallgren skriver. Arbetarna tröttnade på de allt omänskligare arbetsförhållandena då ledningen pressade på för att få färdigt bygget, och i juni 1953 så började upproret sprida sig. Den 17 juni satte diktaturen in pansarvagnar mot upproret. Landets diktator Walter Ullbricht uttalade sig om att nu hade han förlorat förtroendet för folket. Berthold Brecht, en frihetlig kommunist i DDR, svarade sitt klassiska: Om Ullbricht förlorat förtroendet för folket så måste därmed ett nytt folk väljas. Om man går österut på alléen så ser man Karl-Marx Buchhandlung till höger, den största bokhandeln i DDR. Den är fortfarande värd ett besök. När man kommer till Frankfurter Tor så har man sett det mest spektakulära av allén.

Ta U5 österut till Magdalenenstrasse. Gå in i kvarteret till norr. Det är inte bra skyltat alls, men så småningom hittar ni till Stasi-muséet. Här var högkvarteret för det mytomspunna Stasi, DDRs säkerhetspolis. Här finns spionerileksaker som hämtade från en Bondrulle, marxist-leninistisk kitsch som man är för bra för att vara sann, och här finns en historia som är frusen i väggarna sedan muren föll hösten 1989. Erich Mielkes (Stasis överhuvud under kalla kriget fram till murens fall) arbetsrum är huvudattraktionen. På hans arbetsbord står till vänster arbetstelefonen, och till höger Lenins dödsmask. Filmen De andras liv är delvis inspelad på detta högkvarter. Se den!

Nu går ni tillbaks till U5 och åker tillbaks till S-Bahn-ringen, om ni inte vill ta en kilometerlång promenad längs världens fulaste hus på vänster sida. Ta S-Bahn-ringen söderut till Treptower Park. Mitt i denna park finns Sowjetisches Ehrenmal, en massgrav för ryska soldater som stupade när Berlin erövrades 1945. Historien till detta bygge är att Hitler och Speer lät frakta tusentals ton svensk granit till Berlin för det kommande bygget av Germania, det tredje rikets kommande huvudstad. Denna granit låg och skräpade efter kriget. DDR använde sedan denna hitlergranit till att berätta historien om Stalins heroiska kamp och slutliga seger över Hitler. Över den okände soldatens grav, på en ansenlig kulle, står en sjumetershjälte med framtiden, representerat av ett litet barn, i ena handen. I andra handen håller han ett svärd med vilket han krossar en svastika vid sina fötter.

Om ni fortfarande är pigga på att se mer, så kan ni ta S-bahn söderut till Adlershof. Där finns Anna Seghers hem som minnesplats på Anna Seghers-strasse 81. Även det är DDR-historia frusen i väggarna, i detta fall sedan hennes död 1983. I detta fall är det oändligt mycket mänskligare än Stasi-muséet. Anna Seghers var en kommunistisk judinna som flydde nazityskland och som på flykten skrev boken Det sjunde korset på 30-talet, som skildrade nazisternas grymhet. Denna bok var obligatorisk läsning för amerikanska soldater på väg till kriget mot Hitlertyskland, för att de skulle lära sig om fienden och dess ondska. När Anna Seghers kom tillbaka till sitt hemland valde hon som kommunist att bosätta sig i DDR. Hon var firad nationalförfattare. Men hon kände sig obekväm i den uppburna rollen, och levde ett tillbakadraget liv i utkanten av stan. I Carl-Johan Vallgrens bok nämns en ofördelaktig historia om henne, där hon passivt ska ha tittat på när DDR-terrorn krossade sin gamle förläggare och vän Walter Janka.
I historieböckerna (det vill säga om hon omnämns alls) är Anna Seghers passivitet alltså ett lika stort moraliskt brott som aktivt ondskefullt handlande. Historien är aldrig så svartvit och enkel som i sagorna. Kanske våra barnbarn kommer att förakta oss för våran passivitet gentemot klimathotet, barnarbete i Pakistan, eller för att vi agerade så tamt gentemot diktaturen i Burma. Vems namn som slängs på historiens skräphög, alternativt föräras frihetshjältegloria, brukar segraren ha privilegiet att välja ut.

Rear side of positioning system

2007-08-28T15:13:00.000+02:00

For clarity, I show the rear side of the positioning system here. The optical mount positioned on the y linear motor. The mass of the optical mount is less than 500g and the centre-of-mass is about 20mm away from the motor.

xy and yaw positioning of the sample

2007-08-16T14:52:00.000+02:00

This is the concept we consider to position the diamond in the vacuum chamber. Two piezo motors position the sample in x and y (Right-Left and Up-Down). For the angle, actuators on the 1'' optical mounts are used.

Alvin!

2007-07-12T21:22:00.000+02:00

At 12:34, the 5th day of the week on the 6/7, Alvin made our lives complete. Emma and me are infinitely happy. Now a week has passed, and Alvin treats us with tenderness so far.

Newborn Alvin

Chamber with Livermore Inset

2007-01-29T11:45:00.000+01:00

The experiment "Livermore Inset" which has been used in November, and will be used again in March, has now been mounted in the chamber. The vacuum is spectacular without the inset (7x10-10mbar without baking), and 10-7 mbar with the inset. The experiment is centered in the left-hand CF360 double-cross. On the pic: Mike Bogan, Sebastien Boutet, and Urs Rohner from Livermore.

Updated drawing for the chamber

2006-12-19T12:13:00.000+01:00

This is a drawing where the specs for the flanges are included. The vertical distance main axis-support plane is 152.1 mm. The dimensions have been checked with the real chamber. Sorry about the jpg resolution, I can send you a well resolved eDrawings file if you wish.

7.4x10-9 mbar!!

2006-12-06T11:31:00.000+01:00

3.4x10-8 mbar...

2006-12-05T10:11:00.000+01:00

10-7 mbar!

2006-12-04T14:57:00.000+01:00

The chamber has finally been pumped down to 10-7mbar by the help of the vacuum group in Hamburg. Vielen Dank, Maike Röhling, Lutz Bittner, Nicole von Bargen und Björn Timmannn!

First beamtime shift successful

2006-11-17T09:55:00.000+01:00

This night, plenty of images were taken of fixed samples. The shorter (13nm) wavelength, as compared to last beamtime in February, makes life a lot easier for imaging.

Chamber on the stand at Flash!

2006-11-13T16:48:00.000+01:00

Today we mounted the Uppsala chamber on the Hasylab stand. Now we are waiting for the flanges, which should be delivered later this week. When they are here, we can start the mounting of the pumps and hope for good vacuum.

The roadmap for the use of the chamber will be clearer in a day or two. The first use of the chamber will be the testing of the Livermore inset with the particle injection system, and a YAG laser. This testing will possibly be done in January, in time before the February beamtime.

Chamber stand!

2006-11-08T11:47:00.000+01:00

This is the chamber stand that the group of Ulrich Hahn at Hasylab have built for us. Now it is waiting for the chamber!

Chamber!

2006-11-08T11:27:00.000+01:00

Here are photos taken today in Parma. The chamber will arrive in Hamburg on Friday. The viewports and removable supports (previously denoted rails) look OK!

The plan is to use the chamber after the November Flash beamtime (ending on the 24th of November) for further testing of the Imaging experiment, e.g. the new MS-TOF.

Discussion for Thursday the 9th with Allectra

2006-10-05T11:29:00.000+02:00

I will go to Parma tomorrow (Wednesday) to see the chamber, and meet with Mario Peli, the Allectra engineer. And eat some prosciutto. :)

We intend to use the chamber in November for test purposes. The particle injection system will be mounted from the left, a Nd:YAG laser comes from the front and a beam dump/ power meter will be mounted on the rear side.

Before, we discussed the option to have off-centre CF 360-35 nipple adapters.
The IAR, Interaction Region, is given by the distance to the 250 top flange (presently given by the Berlin chamber).

However, it is much more convenient to have the interaction region at the centre. That would require a CF 360-250 well adapter, with a depth of 156mm. The problem to solve is that there is space for nitrogen pipes (Swagelok connections on the top 250 flange, pointing to the right). The special geometry of this well adapter is the first topic to discuss in Parma.

List of topics:
1) Well adapter (see above).
2) Geometry of the viewports, so that they do not collide with the 360 flanges.
3) 360-35 nipple adapters.
4) Support for the breadboard in the chamber (previously misleadingly denoted rails).
5) Date for chamber delivery to Flash.
6) Lugs, the interface chamber-stand.

Drawings sent to Allectra

2006-07-11T13:55:00.000+02:00

Here is the drawing file of the Zeppelin chamber that I have sent to Allectra. Production time is 10 weeks, so we can expect to have the chamber delivered at the end of September.

On the drawing at least 1 source of potential confusion can be seen:

1) According to Henry Chapman, the submicron optics will be placed 100mm off-axis, 250mm downstream the chamber. So the submicron plane would be 220+250=470mm from the front flange. I have instead put it slightly off: at 445mm. It is a compromise, with a submicron plane at 400, we could use the submicron optics pointing towards the interaction region IAR670. Now the viewports can be used for both possible geometries.

In an earlier version of this blogpost, a second potential source of confusion was mentioned, but since then the interaction regions IARs were set to be centered with the CF360 flanges, simply to minimize confusion.

The definite geometry of the rails will be postponed until I have interacted more with the people constructing the parts to mount there.

I can send you eDrawings, DXF, DWG, etc. files on the chamber if you want to have a closer look. Last minute changes are welcome until Thursday the 13 of July.

Movie

2006-06-08T17:27:00.000+02:00

I have started with videoclip recording on the chamber. Anyone interested? Can be used for ppt presentations etc. Formats: avi, bmp or tga. (OK for e.g. Quicktime, Windows Media Player, etc.).

Pumping, cont.

2006-06-08T14:56:00.000+02:00

Why not using a cryopump, e.g.: shi?

The initial costs are comparable to a turbopump, the maintainance costs are significantly lower.

The main reason why cryopumps are not standard for experiment chambers is that they vibrate (remember the 2Hz tf-tf-tf from the mono beamline at the Flash). I will get specs on the vibrations.

Back to turbos, an issue is to prevent the rotating alu blades from, e.g. falling screws.
-The standard solution is a net. The drawback is 25% reduced pumping efficiency.
-If we choose to mount the turbo to the side or upwards, we will not need any net. But the chamber will be less bottom-heavy.

pumping

2006-05-24T12:39:00.000+02:00

a few parameters to be considered for pumping:
1x10^-8 mbar vacuum.
the load of the rare gas clusters is 0.1mbar x l/s, requiring a 1000l/s turbomolecular pump.
the inner area of the chamber is 2m^2.
the volume of the chamber is 0.16m^3.
the area of the llnl experiment is 3m^2.

for the previous experiment we had a 1000l/s pfeiffer corrosiveturbo vacuum pump, which needs a backing pressure of 10^-2 mbar. a scroll pump is good for that.

comments from christoph bostedt, berlin:

S=R*A/p

and R=8*10exp-9 mbar/(sec*cm^2) (outgassing stainless steel after one hour pumping), A ca 2*10exp4 cm^2, p=10exp-8mbar

i.e. 16000 l/sec needed sucking capability. which would be gigantic!

to save the day: R can be reduced by electropolishing, and we can work at worse vacuum than 1e-8mbar, so we can reduce S by an order of magnitude.

so we would need app. 2 1000l/s pumps for the chamber, and 1 1000l/s pump for the clusters.

positioning of the chamber

2006-05-23T13:38:00.000+02:00

thk: csr
yesterday, thk representatives were here to present their product. now i am waiting for them to present a full 6dof (six degrees of freedom: xyz, and three angles) positioning solution, possibly based on the csr standard. the motors for the positioning of the linear motion (lm) blocks would be provided by omron.
the previously used positioning setup of the moller group was also based on thk, with
phytron motors. phytron is the standard at desy.
the previous thk:csr setup was normal precision grade, i.e. stable and repeatable position on a 10um scale. thk also provides super precision and ultra precision grade, with 7 and 5um precision, respectively.
with the submicron optics, we need submicron stability over 10 minutes (a low-fluence run). over 12 hours, we need 10um stability.

dr emma

2006-05-23T09:33:00.000+02:00

on friday, my emma got her phd! hurrahurrahurrahurra!

chamber on minitec frame

2006-05-12T17:28:00.000+02:00

the minitec company has advised me to use the 90x90 S profiles. n.b. the correct way to mount the minitec posts. material stress will be 7N/mm2 and displacement 200um.

a better way to mount the chamber onto the frame is seen here, with steel taps on the bottom 360 flanges.

the viewports pointing downwards will be useless now. something for next week to think about.

the motor positioning thk company representative will come visiting next week.

weight and momenta of chamber etc.

2006-05-12T11:28:00.000+02:00

for dimensioning the minitec frame, we need to know the forces etc.
(mm)
frame:
height 1290 (1600- 310(fel beam height-(chamber radius+space for chamber holder))
inner length 950 (chamber 1000 - 50 for chamber holder to be on frame)
inner broadness 420 (for 360 flange (with outer diameter 412mm) to fit through frame)

(kg)
chamber 27 kg
turbomolecular pump 60x3
360 blind flanges 30x10
<600kg

berlin cluster source 100 kg
700mm from main axis of chamber (500mm length + 200 chamber radius).

since we want to position the chamber in xyz, we need four frames, the chamber positioned on the inner, and the outer on solid ground.

the minitec company is performing stress analysis, to determine the profile (possibly either 45x90 or 90x90mm)

-for obtaining the freedom to rotate the chamber, we can ask a company to build a frame on struts, which would be positioned by hand.

-an alternative to fix the chamber onto the minitec frame is to solder steel ears onto the two bottom 360 flanges, which then are bolted onto the frame.

berlin cluster source adds momentum

2006-05-11T15:09:00.000+02:00

A major concern for the support of the chamber is the berlin cluster source of approx. 100kg, 500mm from the chamber flange.

possible companies

2006-05-10T16:40:00.000+02:00

the chamber can be made by scienta, an uppsala company:
vg scienta
the frame onto which the chamber will be mounted will possibly be:
minitec
the positioning of the chamber with um precision could be delivered by thk, i will meet a representative on friday:
thk
a possible breadboard to be mounted in the chamber and other optics equipment can be delivered by
thorlabs
they believe (but cannot guarantee) that the optics parts are vacuum compartible down to at least 10-6mbar. a breadboard mb1530/m (use the search option) fits nicely through a 360 flange, and on the rail support. if we need a longer breadboard, we can have two in series on the rail support.

of course nothing is decided yet about where to buy any equipment. i am just exploring the market.

chamber on minitec frame w llnl experiment

2006-05-09T20:48:00.000+02:00

the llnl experiment, as it was for the february beamtime, is positioned around iar 200. and the chamber is set onto a minitec frame.

edrawings

2006-05-09T19:02:00.000+02:00

freeware for viewing solidworks files in 3D:

edrawings

if you ask me, i send you edrawings files.

stress analysis on the chamber

2006-05-09T11:25:00.000+02:00

fos is 5.2. max deformation is 210 um. these figures will be much better with the flanges mounted.

technical drawing

2006-05-08T12:08:00.000+02:00

here is a technical drawing of the zeppelin chamber.

chamber with viewports

2006-05-07T18:38:00.000+02:00

now i have the interaction regions (iar) at 200 and 650mm from the beamline flange. i have positioned the up, down and side 360 flanges, so that the 250 flanges can be centred around the iar's with off-centre 360-250 adapters. i have the positioned the viewports to look on either one of the iar's, or the submicron optics (red and blue pucks).

reason for keeping distance short

2006-05-07T11:03:00.000+02:00

here is the reason for keeping the distance beamline flange-iar200 as short as possible. the submicron optics (blue puck) will redirect the beam in an angle, and if we want beam characterization mounted on the beamline flange, we need the short distance.

minimizing flat surfaces

2006-05-05T14:40:00.000+02:00

a key issue about vacuum chambers is to use self stable components. a round component is self stable (the pressure load is symmetric), a flat component, e.g. the sides of the top or the top itself, is not self stable. here, using two 360 cf flanges on top instead of the previous top part, we have almost as much access to the experiment as with the top part. and a more self stable geometry of the chamber. another option would be to stick to the previous top part, but make it elliptic seen from the top, and round with respect to the main axis of the chamber. this would be a complicated expensive option. viton o-rings for sealing the top part holds down to 10-8 mbar, good enough for our experiments (i.e. berlin clusters) and imaging of nanoparticles and fib structures.

smiley

2006-05-04T16:17:00.000+02:00

stress analysis on the chamber

2006-05-04T12:45:00.000+02:00

fos (factor of security) is 4.15. (>3 is ok.)

chamber: overview

2006-05-04T09:25:00.000+02:00

top part v.2

2006-05-03T18:12:00.000+02:00

here is a more realistic simulation, compared to a week ago, of the stress on the top part of the chamber. factor of safety is 3.7 (>3 is ok).

chamber with viewports

2006-05-03T10:14:00.000+02:00

now viewports (vp) have been added to the chamber. the vps all point towards the interaction regions (iar) 200 or 600. n.b. by clicking on the figure, you get a larger view on the sheet.

final word on top flange married to zeppelin chamber

2006-05-01T19:25:00.000+02:00

here the impossibility of the top flange setup, used in hamburg last beamtime, implemented onto the zeppelin chamber. even when the experiment is centred, the interaction region will be above the top end of the 16inch front flange. however, the option to put the experiment onto the support rails remains an option.

stress analysis with weird dimensions no. 2

2006-04-28T17:02:00.000+02:00

the wall thickness of the chamber is 3mm. the factor of safety (FOS) is 3.5. (>2 is ok.) max. displacement is 238um.

stress analysis with weird dimensions

2006-04-28T16:20:00.000+02:00

here is what happens to the top if we put 1atm (i.e. pumped chamber) onto the top. max. displacement is 34um. i have stabilized it with supports, which also can be used for removing the top (note the holes in the supports).

n.b.: you get a larger picture when you click on it.

refocusing optics in chamber

2006-04-27T19:59:00.000+02:00

i got a question from livermore, if refocusing optics would fit into the zeppelin chamber. in the upper left corner, my problem can be seen.

130mm is the distance for the livermore experiment top flange-interaction region.
100mm is the distance interaction region-beamline port.
the beamline port (1inch: 35mm) is as far out as possible on the 16inch: 360mm chamber flange. nevertheless i lack about 10mm for the beamline port to reach up to the interaction region.

the question is if we could rebuild the livermore experiment, so that we can support it from the support rails instead. then we have no problem fitting both the refocusing optics and the livermore experiment into the chamber.

change of name x2

2006-04-11T09:51:00.000+02:00

1) the free electron laser in hamburg was renamed on the 6th of april to FLASH (Free electron LASer in Hamburg). a great, funny name.
2) the uppsalachamber (see post below) is hereby baptized to Steel Zeppelin.

my first solidworks baby

2006-04-06T13:51:00.000+02:00

max. symmetry:
two sets of four flanges (1x200; 3x 250): experiment can be set 200, 400 600 or 800mm from beamline flange.

the to allows either
1) max. accessibility: remove the elongated top or
2) standard flange access.

two supports along the chamber allow for flexible mounting of experiments.

off-axis experiment

2006-02-22T13:18:00.000+01:00

Antons comment:
"If we insert the LLNL imaging can in the system, could the experiment run with the beam off-centre? This could be done by swapping in a new front flange with an offset (slightly higher) beam entry port and lowering the whole chamber. Of course, we would need enough travel in the chamber support system to accomodate this (not a bad idea in the first place, to be able to place the FEL beam anywhere in the chamber). Plus it would be a good idea to have pitch and yaw control over the chamber itself (perhaps manual by turning screws, perhaps a 6-strut system?)"

the off-axis is a good idea, why did i not think of that option?

i have had a first contact with minitec in sweden today. unfortunately, they cannot provide us a micron positioning system. so we have to find something else.

and the winner is... solidworks

2006-02-21T16:57:00.000+01:00

we need to have full cad compartibility, either with llnl or tub, so we have decided to go for solidworks. it will be running in a few days.

future of the blog

2006-02-20T01:05:00.000+01:00

i leave hamburg for uppsala tomorrow. anyhow, i will continue this blog, now mainly with focus on the chamber. you are always welcome to email me, but if you feel that the info suits for the blog, you can comment on any given post. i would like this blog to be a forum for uppsala, llnl, berlin, hamburg,... i expect instant feedback if i should fail in judgement for what should be on the internet or not. when i post info of major interest, i will always send a notice email to the ones concerned. the blog has the main advantage that i do not have to send big attachments to a lot of people.

input from moellers

2006-02-20T00:09:00.000+01:00

requests for the chamber, based on the alfa.2 version:
1) the top flange: preferably 250 (as the top flange now), or 200
2) main side flange: preferably 250 (as now), or 200
3) top, bottom and side flanges lined up

-the chamber base will be minitec based. minitec also provides servo motors for positioning. minitec is modular, so the cluster source can be mounted on minitec in berlin, and then mounted on the base in hamburg.
-if we make the two sets of: top, two side, and bottom flanges equal, and put the distance from the beamline side to the centre of the first set of flanges to 200mm, the centre distance between the two sets of flanges to 400mm, and the second set of flanges to 400mm from the rear side flange, i.e. from the side:
| 200 O 400 O 400 |
then we have the option to set the experiment 200, 400 (swap beamline and rear sides), 600 (200+400) or 800 (swap again, 400+400) mm from the beamline flange. that provides space for e.g. a delay device, apertures, or refocusing optics.
-a generous amount of 40, 60, ... viewports and feedthrough flanges on different geometries.

tp (experimentalist edition) knowledge: up to 200 (8 inch) there is one worldwide standard, 250 (10inch) and upwards have different standards.

moeller lunch at 1am

2006-02-19T18:06:00.000+01:00

katja eremina, christoph bostedt, heiko thomas, thomas moeller, hubertus wabnitz, tim laarmann and matthias hoener.

cad program for macintosh?!

2006-02-17T21:58:00.000+01:00

i would like _very much_ to work on my mac laptop. neither solidedge (hasylab, moller group) or solidworks (livermore) have mac versions.
i did find a 3D modeling program, for both mac and pc by googling:

amapi

matthias hoener from the moller group thinks it looks good on the homepage. it is compartible with solidedge and solidworks. they would be willing to switch program (from solidedge) to be compartible with us.

experiment in uppsalachamber

2006-02-17T21:10:00.000+01:00

the present experiment would be too high in the uppsala chamber. options:
-mount it on a base on the two support tracks.
-extend the holder of the experiment.
-a special-designed top square flange with a lowered flange hole.

alfa.2: matthias hoeners version

2006-02-17T00:52:00.000+01:00

matthias hoener, a phd student in möllers group, made this draft.
-it is a tube (not square) chamber: better for pumping, cheaper, stands the 1atm vs. high vacuum force better.
-it has the advantages of the square chamber:
1) square removable top providing good access.
2) with the two supports with (not included in the drawing) windings, experiments on a base can easily be mounted.
-viewports can be mounted on reduction flanges on the front and back.

uppsalachamber, cont.

2006-02-14T14:30:00.000+01:00

i will go for hamburg tomorrow wednesday. the möllers still have beamtime, and they are part of the uppsalachamber project. let's see what they think of our proposal, see link below. i will learn how to use solidedge, a cad-program.
uppsalachamber: first draft
marvin seibert found a chamber on ebay:
ebay chamber
quote marvin: Hej Florian, there is a complete vacuum chamber up for sale on ebay. Looks like a diving bell and comes complete with pumps. Just for fun...

last post for this beamtime

2006-02-08T16:18:00.000+01:00

i am about to leave for uppsala. i will miss the pumpnprobe the next two days, i guess we will hear all about that anyway. to conclude, we were very lucky with the beam these weeks, apparently, the vuv-fel has never been running so well. quote henry chapman: "As for our experiment, we slam dunked it, we kicked the ball up the field against the wind, we hit a hole in one, we put the pedal to the metal, and we scored a six, a home run, and hung ten on the pipe."

end of confusion

2006-02-08T09:01:00.000+01:00

for the last three shifts starting 7am today, ending 7pm on friday, we originally intended to perform pump&probe experiments, with a multilayer mirror mounted on the rear side of the latex balls.
our original plan was to use a 2nd harmonic: 16nm mirror, but our experience with 2nd harmonic measurements was not convincing. so we decided to use the fundamental wavelength, but the required mirror was in livermore. but fedex lost it: no-we-have-not-lost-it-we-just-do-not-know-where-it-is. so we had to give up on doing pump&probe today, instead we do regular scattering experiments on focussed ion beam (fib) structures and latex balls. urs, a swiss postdoc at livermore, is on a plane to germany, to deliver spare 32nm mirrors. he will arrive tonight in hamburg. so we will at least have two shifts of pumpnprobe experiments.
marvin from uppsala volunteered to get on the first flight this morning to get to san fransisco. he celebrated with champagne when urs could do it instead.

uppsalachamber alfa.1: first draft

2006-02-06T16:02:00.000+01:00

the dark-shadowed flange ports are 300mm (12 inch) large.

antons wishlist:
-2xDiagonal (45 deg) VP for looking at alignment HeNe on sample
-Good light-tight shutters for keeping dark signal low on CCD
-Space for 90 degree mirror arrangement (LLNL imaging mode)
-Plenty of pumping for particle injection experiments
-Front end could have focussing optic, or
-Differential pumping stage on front end to allow chamber to run at higher pressure?

24h shift: 30 degrees measurement

2006-02-06T00:44:00.000+01:00

we will use this 24h shift (ending monday at 7pm) for the 30 degrees camera&mirror setting, so we can see the elastic scattering minimum around <30 degrees, see mie scattering simulations.

time for carrot juice!

2006-02-06T00:40:00.000+01:00

janos hajdu, marvin "chocolate" seibert, henry chapman, mike bogan, calle caleman, magnus bergh and goesta huldt.

sunday morning

2006-02-05T16:33:00.000+01:00

the sun is reappearing in hamburg after some months.

network

2006-02-05T16:28:00.000+01:00

göstas comments:

We now have a private wireless network through which we should be able to reach our data. Ask Gösta for the details of connecting.

One _should_ be able to see shared folders in our data computer
by enabling Windows Sharing on the Mac (System
Preferences -Sharing) and then using Finder-Go-Connect to server). After
some hassle, we got this to work for Florian. If you don't know the server address, ask someone.

You can ssh and such to our data computers local address. I still can't make recursive scp or rsync work (think sftp works). On the other hand, now that we are on the same network you can
log on to the data computer and rsync back to your computer. In that direction it
works, for me at least.

The wireless printer is connected to our private network, you can't use it from the public network anymore. Printing with the USB cable hasn't changed.

mounting of filter sample

2006-02-05T03:36:00.000+01:00

titanium filter mounts for filtering out the fundamental 32nm, now we want 2nd harmonic (16nm) signal. credit to robert johnson.

16nm mirror mounted

2006-02-04T12:12:00.000+01:00

we mounted the 16nm mirror this morning. tonight we will start with HeNe laser alignment.

michail yurkov visiting the experiment

2006-02-04T11:41:00.000+01:00

michail yurkov, the main man for the vuv-fel machine, was visiting our experiment this morning. the said that they do not understand the 2nd harmonic (16nm) radiation, it should not be there. and it can not be controlled or optimized. in contrast, the 3rd harmonic at 11nm is well understood. in the future, we should therefore aim for the 3rd harmonic.

later today, i got a 10 minute lecture of evgeny l. saldin, who invented self-amplified spontaneous emission, sase, at the age of 23 in the early eighties. i am generous enough to share my new expertise.

connecting to mie computer

2006-02-04T11:39:00.000+01:00

Göstas comments:

We know have a Desy account that should let us log in to any Windows or Unix
computer here. Ask around for the username and password.

There is also an ssh/scp/sftp server on the data computer. Unfortunately you
cannot connect directly to the data computer unless you are hooked up to the
internal network. Here is a work around:

1)
Add the following line to your /etc/hosts file
(C:\WINDOWS\system32\drivers\etc\hosts on WinXP):

127.0.0.1 mie

2)
Open an ssh tunnel to bastion.desy.de:

ssh -l vuvupp -L 22:hasbl2mie.desy.de:22 bastion.desy.de

3)
As long as this tunnel is alive, you should be able to connect to our data
computer with ssh/scp/stp, using the alias mie for the host name. For
example, ssh username@mie. Ask around for the username and password.

visits

2006-02-03T05:39:00.000+01:00

yesterday, sebastiens wife was around. and so was marvin seibert, a phd student from our group in uppsala. he did not disappoint us, and brought a bag full of choclate.

and the beamline from now on has its own saint. let me introduce zé, the flamengista.

the people here now are: sebastien, mike, stefano, henry and anton from llnl, janos, magnus, gösta, calle, ricardo and me from uppsala.

experiment into chamber

2006-02-01T18:03:00.000+01:00

these photos were taken on sunday, as our experiment was mounted into the möller chamber.

fast shutter

2006-02-01T17:11:00.000+01:00

the fast shutter has a shutter lifetime of 10000 shots (VERY limited, not sufficient for even a single beamtime, and we are a few user groups who need it). the vuv-fel crew are working on a shutter with a longer lifetime.

the shutter is seen in the photo. on the top of the chamber, a dc motor controls a shutter made of graphite, which is mounted through the dark bellow on the top flange.
there are three commmands for the shutter, operated from the vuv-fel software doocs: closed, open and click, i.e. it opens for a single shot. for this beamtime we will work with a manual control of the fast shutter. the staff is afraid of the possibility that our labview program will make it too easy for us to shoot of the 10000 precious events.

now anton has programmed it so that if we want to take a ccd image
1) for a single shot:
a) close shutter in doocs
b) start exposure in labview
c) click shutter in doocs
d) exposure will close automatically (exposure time predefined in labview)

2) over many shots:
a) start exposure in labview
b) open shutter in doocs
c) exposure will close automatically (exposure time predefined in labview)

bicycle at the vuv-fel

2006-02-01T10:48:00.000+01:00

i have bought a bike of brand bocas which everybody can use here in hamburg. if you want to use it when we are not here, ask thomas tschentscher.

check for thomas

good news

2006-02-01T05:28:00.000+01:00

the multilayer mirror is working. the camera is working. the fel is working. we are working. quite successfully!

social atmosphere

2006-01-31T17:36:00.000+01:00

so nic asked me about the social atmosphere. here is a snapshot from the beamline. everybody else is probably around reeperbahn.

wishlist for next beamtime

2006-01-31T14:32:00.000+01:00

small water leveller
window valve cf35 for beamline
can of dry air
torr seal (vacuum compartible glue)
more?!

probably the best seminar title ever

2006-01-31T09:55:00.000+01:00

Dear all

Tomorrow, Wednesday (15.15 in Häggsalen), Peter Holdsworth will give a talk on:

"My (almost) successful search for a spin-liquid, spin-gas phase
transition"

2006-01-31T06:50:00.000+01:00

this is a ccd image of the HeNe alignment laser. the hole in the multilayer mirror is the dark spot in centre. to the upper right is the saturated spot from the HeNe. the HeNe did not make it through both the round aperture in the sheet metal plate at the same time as the hole in the multilayer mirror. this was done in vacuum. today we will continue work in air, to turn the experiment the needed 2°.

apertures & samples into place

2006-01-30T19:10:00.000+01:00

now apertures and samples have been put into vacuum. photo 1 is taken from the horizontal plane, 45° from where the fel beam comes.
photo 2 is taken from above.
however, we have not mounted Al filters to the ccd. two of the very precious 140nm thin films cracked when exposed to air...

henrys update from 5am

2006-01-30T11:56:00.000+01:00

We've made some steps forward and some back. We successfully installed the insert into the Moller chamber, after disassembly of Christoph's apparatus. We had decided to leave the mirror at the 0 degree position, to be able to align it to the beam (tolerance is 0.5 mm mirror displacement before you run off the multilayer reflectivity, and due to changes in beamline -- see below). We haven't yet installed samples, apertures, or filter.

Pumping takes a couple of hours to get to 5x10^-7 (setpoint to open to beam), which seems to be about the same rate as earlier pumping tests. We had some trouble with interlocks and finally solved that. The beamline setup has changed, with the addition of the wavefront sensor out the back of the chamber. This could in principle be used to align the mirror but not quite operational as yet. However, this prevents us from using the transit to align. Another change is that the valve upstream of the chamber is no longer a window valve, so we only get HeNe when pumped. Or we could have vented part of the beamline, but that would require someone to come on Monday to reapprove the beamline. So we decided to use the photodiode and CCD to see the HeNe, with the system in vacuum.

There are problems with this approach. The HeNe is so intense that even the scattered light in the chamber saturates the CCD. The photodiode signal didn't make sense, but we realized at about 3 am this morning that we in fact installed the insert on the wrong bolt pattern. When we installed it, it looked about right and we had aligned two black marker marks that were on the chamber flange and our flange. But by stringing up a wire along the beam path it is obvious we need to rotate by one hole.

Sebastien's cooling was tested -- we get down to about -35 degrees, but not enough N2 flow to go lower. He will add more coils to the coil.

In the morning Magnus and Calle will look for a 1 micron thick Al foil and attach it to the aperture plate, so that we have some apertures with 1% attenuation, if need be.

Currently venting the chamber.

We need someone to talk to Elke in the morning to convince her to let us use the wavefront sensor.

Vented, more later.

Opened -- looks like the right bolt pattern after all. Just that photodiode is off-center (I think we knew that actually). Taking the opportunity to install the fibers to the attocubes.

to do-list

2006-01-30T11:47:00.000+01:00

0. check the pressure to see if the new fiber feedthrough is OK.
1. find or buy from the store a 6" viewport flange so that we can look down from the top when pumped (or smaller viewport onto a 6" to 4" reducer and use the 4" viewport that was removed from the side to put on the mass spec. The 4" viewport flange is on Christoph's table around the back, could ask him to borrow it) (Magnus, Calle)
2. 1 micron Al foil (Magnus, Calle)
3. Sort out wavefront sensor with Elke. We can take responsibility for trying to align it -- we have enough people! We need at least to use it for beam intensity for alignment, and for difference wavefront measurements (sample - no-sample) at the most. (Janos, Anton)
4. Test attocube fiber feedback (Anton)
5. Test shutter trigger (Anton, Sebastien)
6. Test CCD cooling with more coils (Sebastien)
7. Find out if HeNe can be attenuated
8. Construct protector for fibers coming out of feedthrough -- could be long threaded rods bolted to the free flange holes.
9. Figure out how to align beam -- options:
use wavefront sensor (as intensity monitor)
install a window valve where we were meant to have one
vent beamline section upstream of chamber
use FEL light with gas attenuator + foil attenuator